En annan Koranvers som har uppenbarats till Ahl al-Baits(A) ära är den vers kallad Mubahala, som lyder följande:

”Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: ’Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, oss själva och er själva, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger” [den heliga Koranen 3:61]

Alla kommentatorer och återberättare av hadith är överens om att denna vers uppenbarades endast till Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) ära.

”Våra söner” refererar till Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A), ”våra kvinnor” refererar till Fatima Zahra(A) och ”oss själva” refererar till Profeten(S) och Imam Ali(A).

Versen avser den historiska händelsen mellan Profeten(S) och de kristna lärda och präster från Najran. De kristna från Najran kom till Profeten(S) för att diskutera Islam och en lång diskussion tog vid angående Guds enhet, Tawhid. Ingen av sidorna kom överens varpå båda bestämde sig att överlämna sakfrågan i Allahs(SWT) makt för att avgöra vem som hade rätten på sin sida. De bad att Allah(SWT) skulle fördöma den sida som kom med osanning. De bestämde en tid och plats där de skulle träffas för att svära vid Allah(SWT). När tiden var kommen för deras uppgörelse bad Profeten(S) Allah(SWT) att visa vilka som hade rätt. De samlade var: Profeten(S), Imam Ali(A), Fatima Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A).

Den kristna delegationen som leddes av as-Sayyid och al-Aaqib samlades tillsammans med Profeten(S) och hans följe samt en mängd människor som ville bevittna denna historiska händelse.

Profetens(S) följe närmade sig delegationen med en enastående värdighet som aldrig skådats förr. När delegationen såg Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) målmedvetenhet och den noor, ljus, som lyste från dem, greps deras hjärtan av tvivel och skräck. Profeten(S) knäböjde ödmjukt inför Allah(SWT) och gjorde sig redo för Mubahala, överlämnandet. As-Sayyid och al-Aaqib närmade sig honom och sa:

”O Abu Qasim, vid vem nedkallar du förbannelsen?”

Profeten(S) sa:”Jag tillsammans med Imam Ali, Fatima Zahra, Imam Hassan och Imam Hossein som är prefererade och utvalda av Allah(SWT) och nedkallar förbannelse över den av oss som talar osanning.”

De sa till honom: ”Varför nedkallar du inte förbannelsen tillsammans med de bästa bland dina följeslagare?”

Profeten(S) försäkrade de att Ahl al-Bait(A) var de bästa bland de alla genom att säga: ”Jag nedkallar förbannelsen tillsammans med Allahs(SWT) bästa skapelse.”

De kristna greps av skräck och tvivel tog över deras hjärta; de skyndade tillbaka till sina biskopar och rådfrågade de om nästa steg. Biskopen sade:
”Beslutsamheten och övertygelsen som jag ser i dessa fem ansikten är så stark att om de skulle be Allah(SWT) att flytta på bergen skulle Han göra det för deras skull.”

Biskopen var rädd att ifall Profeten(S) skulle nedkalla förbannelsen, skulle de kristna sannerligen vara förlorarna i detta spörsmål. Han sade: ”Ser ni inte att Profeten Mohammad(S) väntar med händerna i tillbedjan för att se vad ni ska ta er till härnäst? Vid Jesus, om han yttrar ett enda ord kommer vi sannerligen att förgås och aldrig kunna återse våra familjer eller återvända till våra gods!”

Sedan sa biskopen till sitt folk: ”Ser ni inte att solen skiftar i färg, molnen mörknar vid horisonten, vinden blåser vilt och rök stiger från bergen? Titta på hur fåglarna flyger vilt, hur trädens löv faller på marken och hur marken skakar under våra fötter!”

Biskopen var säker på att han och hans folk skulle förgås och därför avbröt han Mubahala att ta plats. Den kristna delegationen sa: ”O Abu Qasim, förskona oss och må Allah(SWT) förskona er!”

Profeten(S) vände sig till dem kristna och folket som hade samlats och sa: ”Vid Honom som förfogar bestämmer över min själ, folket av Najran var nära förgörelse. Hade de inte gett upp skulle de ha förvandlats till apor och svin, dalen som de står i hade uppslukats av eld och lågor och Allah(SWT) skulle avlägsna de; till och med fåglarna i träden, från jordens yta och det nya året skulle aldrig komma till de kristna.”

De kristna underkastade sig Profetens(S) villkor och återvände hem med nyvunnen respekt för den höga status Profeten(S) och hans Ahl al-Bait(A) åtnjöt hos Allah(SWT).

Denna händelse visar än en gång på vilken status och hög rank Ahl al-Bait(A) hade i det muslimska samhället som var fullt med troende och religiösa människor och som strävade för Islams sak. Trots att det fanns många troende muslimer vid tiden då Mubahala tog plats valde Profeten(S) ändock sin Ahl al-Bait(A) då de var utan tvekan de allra bästa av muslimerna. Denna händelse visar än en gång vilka som var Profetens(S) Ahl al-Bait(A), han inkluderade nämligen inte sina hustrur, sina farbröder, sina följeslagre eller någon ur Hashimi-klanen.