Under Mutawakkils styre kom en kvinna fram och påstod att hon var Zaynab(A), dotter till Fatimah Zahra(A). Mutawakkil sa: ”Det har gått många år sedan Zaynab(A) levde och du är ganska ung.” Hon svarade: ”Ja, men Profeten(S) drog sin hand över mitt huvud och bad för mig att förevigt förbli ung.
Så, efter var fyrtionde år blir jag återigen ung.” Mutawakkil kallade på de vise männen och frågade dem: ”Vad säger ni om det som kvinnan påstår?” Alla sa att hon ljög. Mutawakkil sa: ”jag vet att hon ljuger, men vad har ni för bevis och logik för att döma henne?” De sa: ”Vi vet inte, Imam Hadi(A) borde lösa problemet”.
På en gång kallade Mutawakkil på Imam Hadi(A) och berättade om problemet. Imamen(A) sa: ” Skicka henne till grottan där det finns lejon, om hon talar sanning. Djuren anfaller inte Fatimah Zahras(A) barn och äter inte deras kött”.
” Mutawakkil frågade kvinnan: ” vad säger du?” Hon sa: ”Denna man önskar min död. Om han talar sanning, låt honom göra det själv först”. Mutawakkil sa: ”Hon har rätt, du måste göra det först.” Imamen(A) svarade: ”Det finns inget hinder”. Han gick till lejonen i grottan och satt bland dem.
Alla iakttog med förvåning, lejonen satt med respekt bredvid Imamen(A) och ibland drog de sina kroppar mot hans kropp och han klappade deras kroppar med sin hand. När Imamen(A) befallde de att gå till ett hörn, kröp de alla ihop i ett hörn. Imamen(A) kom ut från grottan, gick till Mutawakkil och sa till kvinnan: ”Oh kvinna, nu är det din tur”. Kvinnan började gråta och sa: ” Jag ljög, jag är dotter till den och den mannen, jag ville lura er, men det funkade inte.”