Du sitter i vardagsrummet, dricker te, tittar på tv medan dina föräldrar tar fram fjärrkontrollen och knappar in nyhetskanalen. I en nyhet visas det hur flera civila och oskyldiga förtrycks och mördas. Du känner blodet börja koka inom dig och tänker: ”Om bara Imamen AJ hade varit här, må Allah verkligen påskynda Hans återkomst!” Sedan tänker du till igen.
Du tänker till, känner en känsla som du tror är rädsla, krypa genom hjärtat och många frågor passerar genom huvudet. Vad är det jag ber för egentligen och är jag redo för det? Menade jag verkligen min bön? När jag ber om en snar återkomst, hur snar återkomst är jag beredd att be för? Vill jag att Imamens AJ återkomst ska ske här och nu? Vill jag verkligen?
Om ja; är jag – exklusive alla andra – redo för det? Är jag då beredd att släppa allt och vända mig till Honom AJ – i denna minut och sekund? Om nej; vad är roten till min ”rädsla”? Hur ska jag göra så att rädslan istället skiftar till en innerlig längtan? Vad är det för saker i mitt liv som jag behöver ändra på för att istället känna trygghet och längtan?