Under en period i Islams historia var Kufa huvudstaden för det Islamiska väldet. Den var i centrum då alla bestämmelser fastställdes där och det var just där som alla regler började tillämpas.
En dag under denna period träffades två män, den ena muslim och den andra av bokens folk (kristen eller jude), på vägen utanför staden. Den muslimska mannen var på väg till Kufa och den andra mannen till en stad i närheten. Då de skulle gå samma väg en bit, bestämde de sig för att hålla varandra sällskap.
På vägen pratade de om olika saker och intressen. Till slut kom de fram till den punkten där de borde skiljas för att gå sin bestämda väg. Den icke-muslimska mannen blev förvånad över att hans vän fortsatte att gå på samma väg som honom istället för sin egen som leder till Kufa.
”Är inte du på väg till Kufa? Så varför tar du den här vägen? Det är den andra vägen som leder till Kufa,” ”Jag vet. Jag vill bara gå några steg med dig för att jag har hört vår Profet(S) säga: ’När två personer har promenerat tillsammans på samma väg, bildar de en ömsesidig relation, baserad på att den ena har skyldighet över den andra.’ Nu är du skyldig mig och pga. detta vill jag gå med dig några steg i din väg. Sedan kommer jag självklart att gå tillbaka till min väg”.
”O, vilken effekt och respekt din Profet Mohammad(S) sprider bland människor på ett mycket fint sätt. Den mycket hastiga spridningen av hans religion över hela världen beror säkert på hans ädla personlighet”.
Mannens överraskning och beundran nådde sin topp när han efteråt fick veta att hans muslimska vän var de troendes mästare, Imam Ali(A), den tidens khalif (ledare över det Islamiska väldet). Mannen konverterade senare till Islam och räknades bland Imam Alis(A) mest fromma och självuppoffrande vänner.