Salman(RA) föddes i en liten stad, som hette Jiyye, i Persien (Iran). Hans persiska namn var Rozebeh. Han föddes i en zoroastrisk familj. Zoroastrer dyrkar elden. Den sjätte Imam, Imam Sadiq(A) har sagt att Salman(RA) aldrig gjorde sig skyldig till shirk (månggudadyrkan ). En gång gick han ut från staden för att gå ett ärende åt sin far. Han såg en kyrka och hörde röster. Han gick in och ställde frågor. Han insåg att det var rätt att tro på en Gud och att Profeten Jesus(A) var Guds profet. (Vid den här tiden trodde inte de kristna på treenigheten ). När han kom hem, berättade han för sin far att han blivit kristen. Fadern blev mycket arg och straffade honom genom att stänga in honom i en mörk fängelsehåla. Till slut befriade hans kristna vänner honom.
Han anslöt sig till en karavan och lämnade Iran. Medan han var i karavanen, vägrade han att äta självdöda djurs kött och att dricka vin. Då sålde männen i karavanen honom till en jude, som tvingade honom att arbeta mycket hårt. Den mannen sålde honom vidare till en annan jude, som bodde i Quba, som ligger nära Madina. Salman(RA) fortsatte att söka sanningen och vänta på Profeten(S), som han hade hört de kristna säga skulle komma. En dag råkade han höra hur hans herre talade om Profeten(S) och att han var på väg till Madina. När han hörde att Profeten(S) kommit till Quba, gick han ut för att möta honom. Salman(RA) hade läst vilka kännetecken en profet skulle ha:
1- att han inte tar emot sadaqa
2- att han inte avvisar gåvor
3- att han har ett märke mellan skulderbladen.
Salman ville gärna vara en fri man. Hans herre ville ha mellan 30 och 40 unga dadelpalmer och 4 uns guld för honom. Salman berättade det för Profeten. Profeten bad andra muslimer om hjälp, och med deras hjälp blev Salman snart fri. Salman lärde sig så mycket han kunde från Profeten(S). Ibland tillbringade han hela nätter hos honom. Han lärde sig utmärkt arabiska och översatte Qur’anen till persiska för sina landsmän.
Förutom Imam Ali(A) fanns det ingen som kunde mäta sig med honom i tapperhet och kunskaper.
Profeten (SAW) kallade honom:
”Persiens (Irans) första gåva till Islam”.
Det var Salman, som föreslog att man skulle gräva en vattengrav runt Madina under slagen vid Khandaq. Medan man höll på att gräva graven, hävdade både Ansari och Muhadjeri att Salman var en av dem men Profeten sade:
”Salman är varken Ansar eller Muhajer men en av oss – husets folk (Ahl al Bait)”
Efter slaget vid Khandaq begav sig muslimerna till Taif, där invånarna hade förskansat sig bakom murar. Salman visade hur man skulle använda klippblock i ”slungor” för att slå hål i murarna och Taif erövrades. Profetens död gjorde Salman mycket bedrövad och han grät och grät. Han älskade och tjänade Imam Ali(A). En av kaliferna skickade honom för att erövra Iran. Han gav sig iväg med Imam Ali(A)s tillstånd och Iran besegrades. Det var Salman, som fick förtroendet att fördela det stora krigsbytet, som togs där. Med Imam Alis tillstånd tackade han ja till posten som guvernör i Madaen. När döden närmade sig, bad han Asbagh bin Nubata (en annan av följeslagarna) att ta honom till begravningsplatsen i Madaen. Där talade han länge med en död människas kropp om döden.Han sade till Asbagh att han snart skulle dö och läste Kalima. Imam Ali(A) kom från Madina för att ge honom ghusl och kafan.
Salman(RA) begravdes av Imam i Madaen.