Dr. Fahimi: Jag har hört att eftersom Imam Askari(A) dog utan att efterlämna en son, har vissa opportunister, såsom Uthman ibn Sa’d, hopdiktat Imam Mahdis(AJ) fördoldhet för att bevara deras egen ställning i samhället.
Mr Hoshyar: Profeten(S) och Imamerna(A) hade långt tidigare informerat människorna om Imam Mahdis(AJ) annalkande fördoldhet. Profeten(S) har till exempel sagt:
”Jag svär vid Den Som förmådde mig att ge er den goda nyheten att Qaim bland mina ättlingar, i enlighet med det löfte som når honom från mig, kommer att försvinna. [Situationen kommer att vara som sådan] att de flesta människorna kommer säga: ’Gud anser inte att behovet att Profeten Mohammads(S) avkomma är nödvändig.’ Andra kommer tvivla på att hans födsel någonsin ägt rum. Vem som än lever under [fördoldhetsperioden] bör hålla fast vid sin tro och inte låta satan närma sig honom genom tvivlens väg och orsaka honom att överge min religion, såsom han orsakade dina föräldrars [Adam och Eva], förvisning ur Paradiset. Utan tvivel har Gud gjort satan till stödjaren av de som inte tror.”
Asbagh ibn Nubata återberättar händelsen då de troendes Mästare, Imam Ali(A), mindes Den som står för rättvisa (Qaim) och sade: ”Var uppmärksam på att han kommer försvinna på ett sådant sätt att den ignorante kommer säga: ’Gud behöver inte Profeten Mohammads(S) avkomma.’”
Imam Sadiq(A) gav följande råd till sina efterföljare: ”Om ni hör historien om er Imams(AJ) fördoldhet, förneka den [då] inte.” [Det finns ungefär 88 hadither kring detta ämne.]
Det var på grund av dessa återberättelser som muslimerna betraktade fördoldheten vara en nödvändighet för Qaim. Det ansågs vara en av hans kännetecken. Faktum är att alla som påstod sig vara den utlovade Mahdi eller föreställde sig vara det, troddes vara i fördoldhet av sin anhängare. Abu al-Faraj Isfahani, skriver i sin beskrivning om en av dessa personer:
”Isa ibn Abdullah återberättar att Mohammad ibn Abdullah ibn Hassan [ibn Ali ibn Abu Talib] levde i fördoldhet från allra tidigaste barndom och hette Mahdi.”
Seyyed Mohammad Himyari, den välkände poeten under Umayyaddynastin, berättar att han brukade ha en överdriven tro om Mohammad ibn Hanafiyya, inklusive tron att han var i fördoldhet. Han hade sådana felaktiga uppfattningar fram till den dag, som han säger, [då] Gud hjälpte honom och han räddades från dessa [trosföreställningar] genom Imam Sadiqs(A) rätta vägledning.
Han beskriver händelsen på följande sätt:
”När jag blev helt övertygad om Imam Sadiqs(A) Imamat, genom väl grundade argument, besökte jag honom en dag och frågade:
’O Profetens(S) son, det finns återberättelser om fördoldhetens existens som har nått oss från dina förfäder. De anser fördoldheten [vara] bland de otvetydiga företeelserna. Skulle ni kunna vara vänlig att upplysa mig om vem dessa traditioner talar om?’
Imamen(A) svarade: ’Denna fördoldhet kommer ske för den sjätte generationenbland min avkomma. Han är den tolfte Imamen(AJ) efter Profeten(S), varav den första är Imam Ali(A) och den sista är Qaim(AJ), Baqiyyat Allah (Guds kvarlevande på jorden) och Tidens Mästare. Jag deklarerar, att även om hans fördoldhet varar lika länge som profeten Noas(A) ålder, kommer han inte lämna denna värld förrän han reser sig och fyller den med rättvisa och jämlikhet.’”
Seyyed Himyari tillägger:
”När jag hörde detta från min mästare Imam Sadiq(A) uppenbarades sanningen för mig. Jag ursäktade den felaktiga tron som jag tidigare haft och skapade en dikt om ämnet.”
Följaktligen är historien om Imam Mahdis(AJ) fördoldhet inte påhittad av Uthman ibn Sa’d. Det var Gud som förutbestämde det för honom, och Profeten(S) och Imamerna(A) hade upplyst folket om detta innan hans far, Imam Askari(A) föddes. I sin bok om Profeten(S) och Imamernas(A) levnadshistoria, med titeln, I’lam al-wara, skriver Tabarsi:
Återberättelserna om den tolfte Imamens(AJ) ghaybah (fördoldhet) fanns utspridda långt innan hans, hans faders eller hans farfars födsel. De blev nedtecknade och citerade av shiitiska återberättare som levde under Imam Baqirs(A) och Imam Sadiqs(A) tid. Bland dessa mycket pålitliga återberättare är Hassan ibn Mahbub. Han skrev en bok med titeln ”Mashikha”, ett århundrade innan den tolfte Imamens(AJ) fördoldhet, där han dokumenterade återberättelserna kring fördoldheten. En av återberättelserna publicerade i denna bok innehöll följande hadith återberättad av Abu Basir:
”Jag frågade Imam Sadiq(A): Abu Ja’far [Imam Baqir(A)] sade: ’al-Qaim bland Profeten Mohammads(S) ättlingar kommer att ha två fördoldhetsperioder, en större och en mindre.’
Hörandes detta sade Imam Sadiq(A): ’Ja, det stämmer. En av de två fördoldheterna kommer att vara större.’”
Tabarsi drar sedan slutsatsen och skriver:
”Ser ni nu hur uppkomsten av de två fördoldheterna av Imam Askaris(A) son bevisade att hadithen var sanning?”
Mohammad ibn Ibrahim föddes under den mindre fördoldheten (Ghaybah Soghra), och när han skrev sin bok om fördoldheten var Imamen(AJ) ungefär åttio år gammal. Han skriver följande på sidan 6:
”Imamerna(A) hade förutspått fördoldhetens existens. Om fördoldheten inte hade skett, skulle just denna fråga ge upphov till förfalskning av den shiitiska tron (dvs. de som tror på tolv Imamer). Men Gud uppenbarade sanningen i Imamernas(A) förutsägelser genom att låta Imamen(AJ) gå i fördoldhet.”