Ledarskap

Imam Hassans(A) ledarskap pågick i 10 år. Den 21 Ramadan i det 40 året e.H. (efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina), höll  han en predikan där han kungjorde hans kära fader, Imam Alis(A), bortgång. Samtidigt tillkännagav han, i enlighet med den gudomliga viljan, hans eget ledarskap både som en tidsbestämd ledare över det muslimska riket samt den andra felfria Imamen.

Trots detta, med motstånd mot honom, accepterade Damaskus folk inbilskt Mu’awiyahs lederskap, som var en föraktad fiende till Profeten Mohammad(S) och hans hushåll(A).
Mu’awiyah var resultatet av riktade krafter och vars enda mål var att vara Islams fiender. Han var även fadern till tyrannen Yazid, som var ansvarig för massakern av Profetens(S) hushåll på Karbalas blodstänkta slätter. Mu’awiyah var en klipsk politiker som hade lyckats nå sin höga status genom förräderi, lögner, bedrägeri och nepotism givet från de tidigare khaliferna. Nu när han var i makten smutskastade han Imam Hassan(A) vilket ledde till att folk började bli övertygade om den falska propagandan mot Profetens(S) rena hushåll(A). Imam Hassan(A) reste sig mot Umayyaddynastins makt men han blev sviken av sin egen splittrade styrka, samtidigt som han behövde kämpa mot de intriger som spreds inom hans armé.
Khawarij spred falska rykten och fick folket att tveka om Profetens(S) hushålls(S) ställning. Dessa faktorer gjorde att Imam Hassan(A) tvingades att skriva ett avtal med Mu’awiyah, för att rädda Islam. Om Imam Hassan(A) inte hade accepterat detta förslag så hade skillnaden mellan sanning och falskhet inte varit möjligt att urskilja. Blodet av Imam Hassan(A) och hans följeslagare hade då spillts i onödan.

Nu kunde Imam Hassan(A) visa att Umayyaddynastins Islam var en religion med tyranni och inte ha någon relation till den sanna Islam presenterat av Profeten(S) och hans hushåll(A). Imam Hassan(A) sade: ”Araberna var i mitt kommando och hade gjort som jag hade önskat, men för Allah (SWT) skull och för att rädda Profeten Mohammads(S) ättlingars liv, gjorde jag inte anspråk på khalifatet”. Efter att fredsavtalet signerats, bjöd Mu’awiyah in en grupp människor från städerna Nakhlieh och Kufa för att komma och lyssna på honom. Hans tal inleddes med ”O människor! Det samhälle som skulle efterföljas efter Profetens(S) död var inte menat att skilja sig från hans lära, utom då vissa grupper skulle ta kontroll över de rättfärdiga efterföljarna till hans religion”. Mu’awiyahh insåg att han hade motsagt sig själv i samband med detta och förlorat kontrollen. Han fortsatte med: ”Enbart detta samhälle har inte utsatts för en sådan situation. Vid Guds namn har jag inte startat detta krig mot er, för att ni ska avstå från bönen, fastan och pilgrimsfärden – jag förde kriget i syfte om att kontrollera er.”

Således erkände Mu’awiyahh att han endast var intresserad av världslig status, utan hänsyn till sin egen själsliga välfärd eller sina undersåtars. Mu’awiyahh sade: ”Jag kommer inte att vara trogen det jag lovat Imam Alis(A) son – Imam Hassan(A). Blodet som har runnit har ingen mening och jag har makt över fredsavtalet nu”. Mu’awiyahh hade nu gått emot allt det Profeten(S), Imam Ali(A) och Profetens(S) efterföljare hade sagt.

De inbjudna insåg vilket misstag de begick när de erkände en sådan tyrann. Den intrigskapande Omar bin Aas, övertalade Mu’awiyahh att ge utrymme till Imam Hassan(A) för att öka sitt inflytande hos de närvarande. Imam Hassan(A) talade till alla och förklarade i tydliga termer vad som skett och att den Heliga familjens(A) höga status kommer att bestå i all evighet:

”Jag känner er bättre än vad ni känner er själva och reflekterar bättre åt er; mina åsikter och värderingar är de enda rätta. Följ mig och lyd mina order och lita på mitt omdöme. O människor! Ni ska veta att i fromhet och kyskhet ligger styrka; dumhet och ignorans är kroppsliga begär. Endast den som har Gud i åtanke kan kalla sig intelligent. Den som uppehåller sig med synd, använder inte styrkan av sitt intellekt och med sin egen dumhet har denne gjort sig själv olycklig och gett upp, vid Guds namn! Ni kommer inte finna någon annan i världen, förutom mig och min broder, Imam Hossein(A), vars farfar är Guds Profet(S) och världarnas Herre gav mänskligheten Sitt ljus av kunskap till honom.

Om Islams ledare inte hade funnits, skulle världen inte ha något ljus kvar. Du har räddats från den missledande vägen genom hans gärningar och genom honom har du fått ökad kunskap om din ignorans. Gud har genom Sin storhet gjort dig till en av Hans käraste efter att ha skyddat dig från allt ont. Ni var ett litet folk som inte hade någon värdighet i samhället.
Genom Gud och min farfar och Hans nåd, har Han gett er storhet. Mu’awiyah har berövat mig mina rättigheter och bekämpar den plikt jag har mot Gud och det Profeten(S) givit mig.
Se vilken stor orättvisa som skett mot människorna. Han har vilselett människor, men jag har insett att Islams öde ligger i mina händer och det är upp till mig att släcka den upproriska elden som Mu’awiyah och hans anhängare har tänt. Istället för att låta förtryckare och förrädare fortsätta med sitt tyranni i religionens namn, låt mig hellre brinna nu och förintas. Men låt den hemska elden av förtryck i religionens namn släckas. Jag såg att det var bäst att avsluta detta krig och ställde krav för att avsluta fientligheterna.

Jag skrev på ett fredsavtal med Mu’awiyah. För er välfärd och säkerställande av Islam, insåg jag att blodet som skulle spillas vid denna tidpunkt inte var rätt, och det vore bättre att spara det till ett tillfälle då jag med mitt värdefulla blod kan rädda vår religion från de usla, [och] sedan lära världen denna historia om odödlighet. Gud beordrade att plikten är ert prov, som ni kommer att ha nytta av i framtiden. Mu’awiyah hävdar att jag inte är kompetent för den här rollen och att han vore en bättre ersättare.
Vilken lögn! Vi i Profetens(S) hushåll, i enlighet med Guds ord och Profeten(S) är den mest lämplige att styra över folket, eftersom den Allsmäktige har garanterat vår kyskhet i Renhetens sura (med referens till Koranen, övers. anm.). Ända sedan Profeten(S) återvände till Gud har vi varit offer för orättvisor och förtryck, våra rättigheter har alltid blivit berövade, våra tillhörigheter har varit byten för tyrannens önskan, och det Profeten(S) efterlämnat till vår moder har även orättvist blivit stulet. Vid Guds namn! Om människor hade begett sig till Profetens(A) hus vid hans död, och följt det som Gud befallt, skulle himlarna sända dess barmhärtighet över denna värld utan dess like.”

Imam Hassan(A) hade många liknelser för detta. Imam Hassan(A) fortsatte: ”Då min ädla fader, rådfrågade sitt folk,  men inte mottog en respons och de svor inte sin ed till honom, drog även han sig tillbaka i avskildhet och väntade på en passande tid.
Gud kritiserade inte profeten Harun(A) (Aron) när människorna inte följde honom och han drog sig tillbaka. På samma sätt när Profeten Mohammad(S) inte kunde stå ut med Quraysh och dess envishet, begav han sig till en grotta för att försvara sig själv och Islam. Gud kritiserade inte honom, utan visade Sin nåd. Min far och jag, när samhället vänder ryggen mot oss blir vi tvungna att dra oss tillbaka för att bevara Islam och dess lära.
Imamen(A) sa sedan: ”Muwiyah! Du har glömt min ädla fader. Jag är Imam Hassan(A), son till Imam Ali(A), och du är Mu’awiyahh, son till Sakhar. Min mor var Fatima(A) och din mor var Hinda. Mina förfäder är Guds profeter(A) och Khadijah(A) och dina Utbah och Fatilah. Må den familj med lägre status vars historia mest påminner om hyckleri och otrohet vara den som får Guds förbannelse över sig.”

Imam Hossein(A) tog också sig igenom motgångar med tålamod. Han fick erfara en förfärlig tid och bland den välsignade Profeten(S) och hans hushåll(A), var han den som blev utsatt för den värsta sortens tortyr av den. Medina förvandlades till ett fängelse för de Shiitiska anhängarna, Profetens(S) hushålls efterföljare. Många av människorna gick med på Mu’awiyahhs bestämmelser utan motstånd, troligen på grund av rädslan att vara annorlunda. Sannerligen hade tiden av diktatur och rädsla bara börjat. Alla rättigheter ifråntogs från Profetens(S) familj, men Sanningens ljus kunde inte släckas, eftersom det fördes vidare med den tredje efterträdaren, Imam Hossein(A) – den sanna efterträdaren som följde sin äldre broders fotsteg, i alla avseenden.