Ofta står vi och handplockar våra äpplen från fruktdisken, vi vrider och vänder på dem, känner och kanske även luktar. Vi sträcker ut hela armen, böjer fram ryggen, ja långt är vi beredda att gå för att just nå de vackraste äpplen med handen. Kanske är det av rädsla från att ett ruttet äpple skall slinta emellan eller smitta dem andra? För vem vill egentligen betala för ett ruttet äpple?
Slutligen om dem uppfyller alla våra efterfrågade villkor hamnar dem i vår accepterade påse.
Men hur kräsna är vi vid valet av våra vänner? Accepterar vi vilken vänskap som helst? Väljer vi att granska vännen likt valet av äpplen innan vi tar med dem hem? Eller nöjer vi oss med att bita i det sura äpplet?