”O Allah! Skicka dina välsignelser till den renade själen och den heliga kroppen som är placerad i graven, den som både rättvisan och rättfärdigheten begravdes med; den som förenades med sanningen med ed och inte bröt eden till varje pris; han åtföljde sanningen och tron.”
Detta var dikter reciterade av en förtryckt kvinna som svar på en brutal kalifs arga vrål. ”Suda” är namnet på denna förtryckta kvinna vars rättigheter och hennes stams rättigheter ignorerades av ”Busr Ibn Artaat”, Mu’awiyahs guvernör. Hon gjorde vad hon kunde för att få tillbaka hennes rättigheter, men det hjälpte inte. Därför bestämde hon sig för att gå direkt till Mu’awiyah i Sham i egen person. Och därför medan hon var motiverad reste hon hela vägen från Hamdan till Sham och trädde in i Mu’awiyahs palats.
Efter en diskussion med Mu’awiyah om Siffin kriget så tilltalade Suda Mu’awiyah genom att säga: ”O Mu’awiyah! Busr Ibn Artaat har blivit guvernör över vår stam under ditt namn och med ditt stöd; han dödade våra män och plundrade våra egendomar. Utöver detta försöker han tvinga oss att säga saker som Allah förbjuder oss från att säga. Vi vill inte orsaka kaos; dock är alla våra tappra män inte helt döda. Du har två alternativ nu: antingen avsätter du honom så att vi kan tacka dig eller så ignorera du våra ord så att vi kommer att känna dig utmärkt.”
Mu’awiyah som inte förväntade sig att en kvinna skulle tilltala honom på det här sättet blev extremt arg och skrek: ”Hotar du mig? Jag kommer nu att ge order om att du skall skickas på en rebellisk kamel till Busr Ibn Artaat så att han kan behandla dig på det sätt som han behagar.”
Vid det här ögonblicket blev alla tysta. Mu’awiyahs följe sänkte deras huvuden, de vågade inte säga någonting och inte heller att titta på varandra; den enda personen som inte var rädd för kalifens ilska var samma förtryckta kvinna som bröt tystnaden genom att recitera följande dikt: ”O Allah! Skicka dina välsignelser till den renade själen och den heliga kroppen som är placerad i graven, den som både rättvisan och rättfärdigheten begravdes med; den som förenades med sanningen med ed och inte bröt eden till varje pris; han åtföljde sanningen och tron.”
Efter att ha reciterat dikten frågade Mu’awiyah henne: ”Vem refererar du till?”
Suda svarade: ”Ali Ibn Abi Talib.”
Mu’awiyah frågade: ”Vad har Ali sagt?”
Suda svarade: ”En gång hade jag en dispyt med en av hans guvernörer. Så jag gick till honom för att klaga men fann honom bedjande. Efter att han var färdig med sina böner, så vände han sig till mig med vänlighet och frågade: ”Behöver du någonting?” Jag berättade historien för honom. Sedan blev han så upprörd att han bröt ut i tårar. Sedan sträckte han ut händerna mot skyn och sade: ”O Allah! Du vet att jag aldrig beordrade mina guvernörer att förtrycka människor eller att beröva dem deras rättigheter.” Sedan tog han omedelbart ut en bit skinn och skrev följande på det:
”I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn. Ni har fått ett klart vittnesbörd från er Herre. Mät och väg därför med fulla mått [i allt vad ni företar er] och inkräkta inte i något avseende på andras rätt. Och stör inte ordningen och sprid inte sedefördärv på jorden, sedan allt där har ställts till rätta. Det bästa för er, om ni tror [på Guds löfte], är vad Gud aldrig upphör att räkna er till godo. Men jag är inte satt att vaka över er.”(1). Så fort ni är färdiga med att läsa mitt brev så uppmärksamma vad som är hos er från oss tills någon kommer från oss och tar över er position. Frid!”
Sedan lindade han ihop brevet och gav det till mig. På det här sättet avsatte Ali sin guvernör på grund av hans förtryck mot folket.”
Sedan fortsatte Suda med att säga: ”Det var hur Ali behandlade en förtryckt, försvarslös kvinna och detta är din behandling!”
Mu’awiyah som uppmärksammade att Imam Alis(A) styre samt tapperheten och modet hos människorna som utbildats av honom till och med hade slagit hans följe med häpnad, han ville därför skryta med hans rättvisa uppförande så därför beordrade han en av sina sekreterare att skriva ett brev med ordern om att kvinnan skulle behandlas med rättvisa och skälighet.
Vid denna punkt sade Suda till honom: ”Bara mig?! Aldrig! Detta är en olämplig och dum handling. Om rättvisa skall skipas så skall det gälla alla människor i stammen i annat fall är jag inte värdefullare än andra.”
Mu’awiyah rörde sig lite, tittade på kvinnan igen och svarade: ”Verkligen! Ali Ibn Abi Talib(A) har tränat upp dig på det här sättet så att du skall vara modig och oförfärad inför dina härskare.” Sedan gav han order om att brevet skulle skrivas i enlighet med Sudas önskemål.(2)
(Ovan är ett urval tagen från ”The behavioral examples of Imam Ali (PBUH) and educational discussions” av Mohammad Dashti (med vissa förändringar))
Fotnoter:
1. Den heliga Koranen 7:85, 11:86
2. Ihqaaq al-Haq, vol 8, s. 562-563