Brist på fokus, tid och balans,
återkommer ännu en gång.
Hjärtat mister sin fröjdefulla glans,
till vardagens frestande sång.
Det bultar vidare i tomhetens eko,
och i dvala en vilsen själ är,
driven av vindar åt olika håll,
med skadade vingar sig själv bär.
– tills en stund –
ett vackert brus,
sprider sig inifrån hjärtats mitt.
Ett extra slag,
en längtans rus.
En intensiv känsla exploderar sig fritt.
Händerna håller hårt om hjärtat,
ber dig om att där få stanna,
sluter sig samman hårt runt omkring,
och vill den längtade doften omfamna.
Ögonen vill inte sluta blunda,
och tårarna har efter dig längtat,
blicken omfattar alla ting omkring,
men ser i allt endast det den på väntat.
Fötterna bryter kedjan dess kring,
vill under slöjan djupare in gå,
vill träda in med stabilare steg,
för att fler strålar av din glimt få.
Öronen njuter av en vacker melodi,
Anstränger sig för att klarare höra din röst,
som inuti hjärtat viskar ord fram,
och fulländar själen med värme och tröst.
Sinnena åtnjuter nu i full harmoni,
Det hjärtat gladeligen sprider ut,
sprudlande stråk av fridfull värme,
av sin Väntade Imams(AJ) doft.
Tungan viskar till sin älskade salam,
Äntligen har du till hjärtat inträtt,
O’ du älskade, förlåt den själ
som fråntagit din och sinnenas rätt.
Men någonstans i denna kärleksvals,
vänder sig blicken och stegen bort,
öronen lyssnar till en ny klang,
händerna håller inte i lika hårt.
Brist på fokus, tid och balans,
återkommer ännu en gång.
Hjärtat mister sin fröjdefulla glans,
till vardagens frestande sång.
Men själen har en sötma nu känt,
Och i hjärtat finns nu lysande spår,
från den milda vårvinden som svepte förbi,
och i längtan till den, hjärtat åter igen slår..