”Och låt mig leva så länge som mitt liv spenderas i lydnad av Dig,”
(Sahifa Sajjadiya – dua nr 20)
Imam Sajjads(A) välsignade liv visar spektakulära exempel på lydnad av Allah(Swt). Han demonstrerade en värdefull manifestation av den ovannämnda frasen från Sahifa Sajjadiya genom att hjälpa de fattiga, sammanställningen av dyrbara samlingar av åkallelser och genom kontinuerlig dyrkan. Ändå var en av skönheterna i Imam Sajjads(A) liv hans ständiga lamentation och sorg över tragedin som drabbade hans respekterade far, Imam Hossein(A).
En av Imam Sajjads(A) tjänare återberättar följande:
”En dag gick Imam Sajjad(A) ut till öknen. Jag följde honom och tittade på honom medan jag gömde mig. Han satte sitt huvud mot en hård sten och började gråta samtidigt som han upprepade ett utlåtande 1000 gånger. Sedan lyfte han på sitt huvud medan hans ansikte och skägg var täckt med hans tårar. Då gick jag fram till honom och sade: ”O min mästare! Är det inte dags för din lamentation och sorg att få ett slut?”
Imam Sajjad(A) svarade:
”Ve över dig! Profeten Jakob(A) hade tolv söner; ändå tog sorgen över honom när Allah(Swt) tog en av dem till den graden att hans hår blev vitt, hans rygg blev böjd och han förlorade synen på grund av att han grät väldigt mycket, detta trots att hans son faktiskt var levande. Men jag vittnade med mina egna ögon hur min far, min bror och 17 av min familjemedlemmar dödades. Så hur förväntar du dig att min sorg skall minska eller att min lamentation skall gå över?”
Den rikliga sorgen och oändliga lamentationen hos Imam Sajjad(A) är inte endast ett tecken på en sons kärlek till sin far; snarare är den baserad på en speciell kunskap och igenkännande som han har för den ställning och position hos en person som Imam Hossein(A).
I alla fall, ivern över deltagandet i samlingarna för att sörja Imam Hossein(A) kan resultera i andlig rikhet på det sättet att man känner att man är obehövlig ansträngningarna i andra former av dyrkan som betonas av Ahl al-Bait(A). Således är det viktigt att förstå hur Imam Sajjad(A) sörjde sin far precis som Imam Sadiq(A) beskriver det:
”Zayn al-Abedin(A) (Imam Sajjad(A)) brukade gråta över sin far under hela hans liv efter Ashura incidenten. Under denna period brukade han fasta under dagarna och dyrka under nätterna. När det var dags att bryta fastan och han blev erbjuden mat och vatten så brukade han säga: ”Allahs Sändebuds(S) barnbarn blev martyr medan han var hungrig och törstig” och så brukade han upprepa detta uttalande och gråta kontinuerligt. Han brukade vara i det tillståndet till den dagen som han gick bort.”
Som grundaren och huvudupprättaren av sörjandet över Imam Hossein(A) så brukade Imam Sajjad(A) delta vid sörjeceremonier för hans fars tragedi tillsammans med andra former av dyrkan så som fasta och nattbönen. Om vi ponerar över detta exempel som Imam Sajjad(A) har presenterat för de som älskar Karbalas martyr (Imam Hossein(A)), kan någon nöja sig med att sörja Imam Hossein(A) och ignorera Imam Sajjads(A) traditioner i lydnaden och dyrkandet av Allah(Swt)?!
(Ovan är ett urval tagen från ”Al-Luhuf ala Ghatla al-Tofoof (Tragedier tillhörande Karbalas martyrer)”(1) av den stora rättslärda Seyyed Ibn Tawus (med mindre förändringar)).
Fotnoter:
1. Referensen som används för den här artikeln är den persiska översättningen av hans bok av Farajullah Ilahi.