Det finns en hadith från den Heliga Profeten Mohammed(S) som säger att man bör ge allmosor (Sadaqah) innan man beger sig ut på en resa. Finns det då något bättre än att ge pengarna till Imam Zaman(A), innan man åker på en resa än att ge dessa vid hemkomsten, så att de når ut snabbare till de behövande.
Det sägs att om man skriver ned Sura Ikhlas (Trosbekännelsen) på ett papper och river denna i två delar, en del går till den resande och en del till den som stannar hemma, så kommer dessa delar alltid att komma tillbaka till varandra vilket försäkrar den resande en säker återkomst.
Härskaren under perioden av vår 8:e Imam, Imam Ridha(A), var Mamoon Rashid son till Harun Rashid. Mamoon hade tvingat Imam Ridha(A) att anta positionen som hans lagliga arvtagare (dvs. Imam Ridha(A) var tänkt att ta över som härskare efter Mamoon). Detta gjorde Mamoon endast för att bli accepterad av Shiiterna. Fastän Imam Ridha(A) inte ville anta denna position, utnyttjade Imamen(A) detta fullt ut för att predika islam öppet. För att visa för folket hur mycket han tyckte om Imam Ridha(A), ändrade Mamoon färgen på sitt hov (styre) från svart till grön [färgen av Imam Ridha(A)]. Mamoon lät även tillverka nya mynt med Imam Ridha’s(A) namn på. Varje Imam(A) är ihågkommen för en specifik sak: Ex. den 4:e Imamen, Imam Sajjad(A) är ihågkommen i sjukdom, bedrövelse. Den 6:e Imamen, Imam Sadiq(A) för uppehälle. På samma sätt är vår 8:e Imam, Imam Ridha(A) nämnd, när någon beger sig ut på resa.
Den 8:e Imamen, Imam Ridha(A) kallas även för Imam Zaman
När muslimer beger sig iväg på resor, tar det med sig något som kallas för Imam-E-Zaamin (ett annat namn på Imam Ridha(A)). Detta är ett ihop knutet tygstycke med pengar i. Denna tradition kommer antagligen från tiden av den 8:e Imamen(A) då människor brukade bära omkring på pengar med den Heliga Imamens(A) namn på.
Eftersom Mamoon Rashid (den Abbasitiska kalifen samtida med Imam Ridha(A)) hade mynt tryckta med Imam Ridhas(A) namn, var det mycket enkelt för muslimerna att bära omkring på Imam Ridha(A) namn, speciellt när de åkte på resor.
Imam Ridha(A) är känd som (som går i god för någon på eget ansvar som löftesman eller garant) En dag när Imam Ridha(A) var på väg med sin historiska resa från Medina till Marw (Khurasan), passerade han en djungel där han mötte en jägare som höll på och döda ett rådjur. Rådjuret försökte komma undan men när hon såg Imam Ridha(A), talade hon med honom. Vår Heliga Imam(A) bad jägaren att släppa rådjuret fritt så hon fick möjlighet att mata sina hungriga ungar. Imam Ridha(A) berättade också för jägaren att när rådjuret matat klart sina ungar skulle det komma tillbaka.
Jägaren lät rådjuret gå på grund av Imamens(A) uppmaning att göra så, men han trodde inte att det skulle komma tillbaka igen. Men Imam Ridha(A) väntade tillsammans med jägaren till rådjuret kom tillbaka, denna gång med sina ungar. Jägaren blev förbluffad över att ha fått uppleva denna mirakulösa händelse, och lät rådjuret vara som tecken på respekt för Imam Ridha(A).
Det var efter denna historiska händelse som Imam Ridha(A) blev känd som (som går i god för någon på eget ansvar som löftesman eller garant Den kända artisten av vår nutid, Ustad Mahmud Farshchiyan har skildrat denna historiska
händelse i ett vackert mästerverk kallat ”Zaman-e-Aahu” Rådjurets löftesman/garant”.