Domedagen var full av stoj. Kvinnan stod där ångestfylld.
Plötsligt, utan någon förord skrek hon:
”O GUD! …
Du har Själv skapat mig VACKER!
Du gav mig Själv DRIFTEN att söka efter skönhet!
Det var det som orsakade att jag inte kunde…”
Innan hennes ord skulle ta slut hämtades Mariam(A). Den heliga Mariam(A)!
Så fort hennes blick mötte Mariams(A) ansikte blev hon häpnad över den otrolig vackra skapelsen.
”Har aldrig sett vackrare kvinna än henne”, mumlade hon av förundran.
Hon blev då oerhörd skamsen av Mariams(A) kyskhet…
Inga ord hade hon längre att komma med…
