اللهمّ اجْعَلْ لی فیهِ نصیباً من رَحْمَتِكَ الواسِعَةِ واهْدِنی فیهِ لِبراهِینِكَ السّاطِعَةِ وخُذْ بناصیتی الى مَرْضاتِكَ الجامِعَةِ بِمَحَبّتِكَ یا أمَلَ المُشْتاقین.
”O Allah, låt i den för mig vara en andel av Din omfattande barmhärtighet…”
Vad måste vi göra för det här önskemålet ska beviljas? Om vi vill omfattas av Guds barmhärtighet måste vi också förbarma oss över andra och hjälpa andra som vi förmår göra något för.
Om du har möjlighet att hjälpa andra och själv skänka, kan göra det. Men den som inte har själv råd att skänka men har anseende eller trovärdighet bland andra, kan satsa det och skänka genom att få andra som har råd att skänka.
Till och med att förbarma sig över djur – t.ex. mätta ett hungrigt djur – gör att Gud förbarmar sig över dig som vi har i återberättelser.
Så att be Gud är viktigt men vi behöver också se till villkoren och handla utefter det vi ber om. Vi behöver göra vår del så kommer Gud göra Sin; inte bara ber Gud med ord utan be tillsammans med handling i samma riktning.
Vi ber Gud också ”… och vägled mig i den till Dina klara tecken…” Vad är det för vägledning vi ber Gud om? Gud säger i den heliga Koranen: ”Och Gud vägleder den Han vill till Sirat al-mostaqim (den raka vägen)” [se 2:213]. Och vad är Sirat al-mostaqim? Gud säger: ”Och sannerligen är Gud min Herre och er Herre så dyrka Honom; detta är Sirat al-mostaqim” [se 19:36]. Och hur ska vi komma åt den här Sirat al-mostaqim och veta hur vi ska dyrka och vara Guds tjänare? Genom Guds ”klara tecken” som är inget annat än den heliga Koranen och Ahl al-Bait(A). Gud säger: ”Det är Boken; det finns ingen tvekan i den; vägledning för de gudfruktiga” [se 2:2] och Profeten(S) har i hadith Thaqalayn sagt: ”Jag lämnar bland er två värdefulla tyngder – Guds bok och min ätt Ahl al-Bait; de kommer inte skiljas åt till dem anländer hos mig vid fontänen; så länge ni håller fast vid dem så kommer ni aldrig att vilseledas.”
Så vi ber Gud på denna dag att hjälpa oss till följet av Koranen och Ahl al-Bait(A) och vägleda oss på den raka vägen Sirat al-mostaqim.
Vi ber Gud ”… och ta min panna till Ditt omfattande välbehag…” och för mig mot det som medför Din nöjdhet över mig. Trots olydnad är vi tillbaka hos Dig och ber Dig att föra oss mot det som får Dig nöjd med mig; en genomgripande nöjdhet.
Vi ber Gud att ta vår panna och föra oss mot Sitt välbehag. Pannan är det som förs i sojood inför Gud och manifesterar underkastelse inför Honom. När Guds tjänare gör sojood inför Honom underkastar och överlämnar han sig till Gud och ser sig som obetydlig och förringad inför sin Herre. I riwayat anges också att sojood är det bästa tillståndet som en tjänare kan befinna sig i inför Gud. Så vi ber Gud att låta vår panna endast vara plats för sojood inför Hans helgade väsen och inte Shaitans genom att lyda denne djävul.
Guds välbehag och nöjdhet är största av lyckor för människan för att Gud blir nöjd med Sin tjänare då den är lydig och underkastar sig och med det följer alla Hans befallningar och uträttar rätten av att vara Hans tjänare. Då förverkligas Guds alla löften som Han utlovat i Koranen för Sina lydiga tjänare, vilket sker utav Guds nöjdhet. Således är Guds nöjdhet den mest omfattande av Hans välsignelser.
Och vi ber Dig om allt detta O Gud ”… vid Din kärlek O de längtandes Hopp.” Vi ber Dig O DU vår Herre som älskar Dina tjänare mer än en mor älskar sitt barn.