Skillnader mellan och likheter med Bibelns beskrivningar:
I motsats till det Gamla Testamentet ger inte Koranen en enhetlig beskrivning av skapelsen. Istället för en oavbruten berättelse finns det utspridda stycken som handlar om vissa aspekter av skapelsen och ger information om successiva händelser. För att bättre få en riktig bild av hur dessa presenteras måste alla bitar samlas från ett stort antal suror.
Detta spridning i koranen av referenser till samma ämne är inte unik för skapelsen. Många viktiga ämnen behandlas på samma sätt i Koranen. För varje ämne görs ett försök här att samla ihop alla verser.
För många europeiska kommentatorer är beskrivningen av skapelsen i Koranen ganska lik den i Bibeln. Jag håller inte med dem eftersom det finns uppenbarliga skillnader. I ämnen som inte är obetydliga från en vetenskaplig synpunkt, hittar vi i Koranen uttalanden som saknas i Bibeln. Den senare inehåller beskrivningar som inte finns i Koranen.
De uppenbarliga likheterna mellan de två texterna är välkända; bland dem är det faktum att om man tittar hastigt är antalet successiva stadier av skapelsen detsamma, dvs 6 dagar. Dock är problemet mer komplext och värt en undersökning.
Skapelsens sex perioder:
Det råder ingen tvetydlighet alls i Bibelns beskrivning av skapelsen på 6 dagar följd av en dags vila, sabbath, som överensstämmer med dagarna i en vecka. Det har visats att den här typen av berättelse som utförts av präster på 600-talet uppmuntrade folk att iaktta sabbaten. Alla judar förväntades att vila på sabbaten precis som Herren gjorde efter det att han hade arbetat under 6 dagar.
Som Bibeln tolkar det, betyder ordet dag intervall mellan två successiva soluppgångar eller solnedgångar. På detta sätt bestäms dagen av jordens rotation. Denna definition måste logiskt sett följa efter Bibelns beskrivning av skapelsens början, då jorden och dess rotation runt solen fastställdes.. I de flesta översättningarna av Koranen läser man att skapelsen tog 6 dagar. Det är lätt att förstå att översättare tolkar det arabiska ordet enligt dess vanligaste betydelse. Det är på detta sätt ordet tolkas i vers 54, sura 7.
“Er Herre är förvisso Gud, som skapat himlarna och jorden på 6 dagar” [Den heliga koranen, 7:54]
äldigt få påpekar att ordet “dagar” ska tolkas som perioder. Det sägs att ordet i Koranen tolkas som dag för att överensstämma medden judiska och kristna tro som fanns redan när Islam började för att på det sätt undvika en konfrontation. Utan att på något sätt förneka detta måste man lite närmare undersöka, i såväl Koranen som i den tidens språk, ordet “yaum” som många fortsätter att översätta som dag. Den vanliga betydelsen av ordet är dag men det måste betonas att det betyder dagligt ljus mer än intervallen mellan solnedgångar. Pluralis ayyam kan betyda inte bara dagar utan också långa tidsperioder. Betydelsen av tidsperioder finns i Koranen.
“I en tidsperiod (yaum) vars längd är som tusen år efter er räkning” [Den heliga koranen, 32:5]
“I en tidsperiod (yaum) vars längd är femtiotusen år” [Den heliga koranen, 70:4]
Att ordet “yaum” kunde betyda en tidsperiod som skiljer sig avsevärt från en dag uppmärksammades av kommentatorer, som inte hade den kunskap vi har idag om stadier i universums skapelse. På 1500-talet tyckte Abu al Su’ud (som inte hade någon uppfattning om en dag i relation till jordens rotation) att inte dagar utan “händelser” skulle räknas (på arabiska nauba). Moderna kommentatorer har gått tillbaka till den här tolkningen. Yusuf Ali (1934), insisterar i sin tolkning att tidsperioderna för skapelsen skall räknas i mycket långa perioder. Därför är det möjligt att säga att när det gäller skapelsen tillåter Koranen sex långa perioder. Det är uppenbart att modern vetenskap inte medverkar till ett fastställande av att de komplicerade stadierna av processerna som ledde till universums skapelse är sex till antalet. Dock har vetenskapen gjort det klart att det rör sig om långa tidsperioder och att räkna det i dagar skulle vara löjligt.
Ett av de längsta styckena i Koranen som handlar om skapelsen beskriver den genom att placera intill varandra en berättelse av jordiska och gudomliga händelser:
Gud till Profeten:
“Säg: Förnekar ni verkligen honom, som skapat jorden på två perioder? Sätter ni likar vid hans sida? Han är all världens Herre.” [Den heliga koranen, 41:9-12]
Han har också satt fast bergmassor ovanpå henne. Han har välsignat henne. Han utmätt livsmedel på henne på fyra perioder, lika mycket för alla, som begär sådana. Dessutom vände Han sig till himmelen, som var rök, och sade till den och till jorden: Kom med eller mot er vilja! Och de svarade: Vi kommer lydigt.
Så danade han dem till sju himlar på två perioder och uppenbarade för varje himmel dess uppgift. Och vi har smyckat den nedersta himmelen med bloss till värn; detta är den Väldiges, den Vetandes anordning.
Dessa fyra verser i sura 41 innehåller några punkter som vi ska återkomma till; den första är det gasaktiga tillståndet hos gudomliga varelser och den symboliska definitionen av antalet himlar som är sju. Också symbolisk är dialogen mellan Gud å ena handen och himmel och jord å den andra.
Kritiker har i detta stycke sett en motsättning mot påståendet om skapelsens sex perioder. Genom att addera två perioder för skapelsen av jorden till fyra perioder för spridning av näring bland folket plus ytterligare två perioder för skapelsen av himlarna, blir det sammanlagt åtta perioder som motsäger de sex nyssnämnda.
Denna text som leder en till att fundera på gudomlig allmakt som börjar med jorden och slutar med himlen innehåller två sektioner som beskrivs av det arabiska ordet tumma som översätts till “dessutom” eller “då”. Det är möjligt att texten är en referens till händelser utan avsikt att visa något samband. Hur som helst kan det vara att perioderna för skapelsen av himlarna sammanfaller med de två perioderna för jordens skapelse. Lite längre fram ska vi undersöka hur basprocessen för universums tillblivelse presenteras i Koranen och vi kommer att se hur detta kan tillämpas på både himlarna och jorden samt är i enighet med moderna ideer.
Koranen presenterar inte en sekvens för skapelsen av jorden och himlarna:
I de två stycken som citeras ovan gjordes en referens i en av verserna till skapelsen av himlarna och jorden (sura 7, vers 54) och vidare till skapelsen av jorden och himlarna (sura 41, verserna 9 till 12). Sålunda presenterar inte Koranen skapelsen av himlarna och jorden i sekvens.
Antalet verser där jorden nämns först är ganska få t.ex sura 2, vers 29 och sura 20, vers 4 som refererar till “Den som skapade jorden och himlarna i höjden”. Antalet verser där himlarna nämns före jorden är, å andra sidan, mycket större: (sura 7,vers 54; sura 10, vers 3; sura 11, vers 7; sura 25, vers 59; sura 32,vers 4; sura 50, vers 38; sura 57, vers 4; sura 79, verserna 27 till 33; sura 91, verserna 5 till 10). I Koranen, bortsett från sura 79, finns inte en enda sektion där en viss sekvens uppges.
Det verkar som om det bara finns ett stycke i Koranen som följer en viss sekvens:
“Vilka är svårast att skapa, ni eller himmelen? Han har byggt den, Han har rest dess tak och fullkomnat den, Han har gjort natten mörk och frambragt dagsljuset. Och jorden har han brett ut efter detta; Han har frambragt vatten och bete ur den, Och bergen har han satt fast Till fromma för er och era hjordar.” [Den heliga koranen, 79:27-33]
Denna lista av jordiska gåvor från Gud till människa, uttryckt i ett språk som passar bönder och nomader på den arabiska halvön, föregås av en vädjan att fundera på skapelsen av himlarna. Hänvisning till stadiet där Gud sprider ut jorden och gör den odlingsbar har noggrant placerats i tiden efter att en omväxlande natt och dag skapades. Allt detta visar att jorden måste ha existerat innan den spreds ut och därför existerade när Gud skapade himlarna. Vi får inte leta efter någon speciell betydelse i Koranens text om skapelsen av jorden före himlarna eller tvärtom. Placeringarna av orden påverkar inte Skapelsens ordning om det inte nämns särskilt.
Basprocessen för universums skapelse och den resulterande sammansättningen av världarna:
Koranen presenterar i två verser en kort synopsis av universums skapelse:
“Har då de, som är otrogna, ej lagt märke till att himlarna och jorden var tillslutna, och att vi öppnade dem och frambragte allt levande genom vattnet? Skulle de då ej tro?” [Den heliga koranen, 21:30]
“Gud beordrar Profeten att yttra sig efter att Han erbjöd Honom att fundera på jordens skapelse: Sedan vände Han sig till himmelen, som var rök, och sade till den och till jorden….” [Den heliga koranen, 41:11]
Vi ska komma tillbaka till livets början och undersöka den tillsammans med andra biologiska problem som tas upp i Koranen. Det viktiga är att komma ihåg det följande:
a) Påståendet av existensen av en gaslik massa som innehåller fina partiklar, vilket är hur ordet rök (dukan på arabiska) ska tolkas.
b) Referensen till avskiljningsprocess av en enda massa, vars element i början var sammansmälta. Lägg märke till att ordet fatq betyder brytning, uppdelning, och ratq betyder fusion eller bindning av element för att skapa en homogen helhet.
Begreppet om sönderbrytning av en enhet förekommer i andra stycken. Första versen av första suran i Koranen säger; I Guds, den barmhärtiga Förbarmarens namn! Lov och pris hör Gud till, all världens Herre.
Ordet “världarna” förekommer dussintals gånger i Koranen. Himlarna nämns inte bara på grund av det finns flera utan också för deras symboliska antal, dvs 7. Detta tal nämns 24 gånger i Koranen. Det betyder ofta “många” fast vi inte vet riktigt varför denna betydelse användes. Grekerna och romarna använde också talet 7 för att betyda flera. I Koranen står talet 7 för själva himlarna (samawat). De sju vägar som leder till himlarna nämns en gång:
Han är den, som skapat allt vad finns på jorden åt er. Sedan vände han sig till himmelen och inrättade den till sju himlar; ja, han är allvetande. [Den heliga koranen, 2:29]
Vi har ju skapat sju valv ovan er. Vi var icke likgiltiga för skapelsen. [Den heliga koranen, 23:17]
Han som skapat sju himlar över varandra. I Förbarmarens skapelse upptäcker du ingen motsägelse. Kasta din blick omkring! Ser du några rämnor? [Den heliga koranen, 67:3]
Har ni ej lagt märke till, hur Gud skapat sju himlar över varandra Och satt månen till ljus och satt solen till bloss i dem? [Den heliga koranen, 71:15-16]
Ovan er har vi byggt sju fasta himlar, Och där satt ett flammande bloss. [Den heliga koranen, 78:12]
Här är det flammande blosset solen. Kommentatorer är eniga om att talet 7 i alla dessa verser inte betyder mer än flertal.
Det finns sålunda många himlar och jordar och det kommer ej som en överraskning för en läsare av Koranen att jordar som vår egen finns i universimet, ett faktum som ännu inte är verifierat i vår tid.
Dock predikar sura 65, vers 12 det följande:
“Gud är den, som skapat sju himlar och samma mångfald av jordar; hans ord nedsändes, ibland dem, att ni må veta, att Gud är allsmäktig, och att Gud omfattar allting med sin kunskap ” [Den heliga koranen, 65:12]
Eftersom talet 7 anger ett obestämt flertal (som redan visats) är det möjligt att dra slutsatsen att Koranen tydligt visar att mer än en jord existerar, vår egen (ard) och andra liknande.
En annan iakttagelse som kanske förvånar dagens läsare av Koranen är det faktum att verserna hänvisar till 3 grupper av skapelser:
1). i himlarna
2. på jorden
3. mellan himlarna och jorden
Här är några av dessa verser:
Honom tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden, vad däremellan är och vad som är under mullen. [Den heliga koranen, 20:60]
…Han, som skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex perioder…. [Den heliga koranen, 25:59]
Gud är den, som skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex perioder. [Den heliga koranen, 32:4]
Vi har ju skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex perioder, utan att någon matthet överväldigat oss. [Den heliga koranen, 50:38]
Referensen i Koranen till vad som ligger mellan himlarna och jorden finns också i följande verser; sura 21, vers 16; sura 44, verserna 7 och 38; sura 78, vers 37; sura 15, vers 85; sura 46, vers 3; sura 43, vers 85.
Skapelsen utanför himlarna och jorden som nämns några gånger är i början svår att begripa. För att förstå dessa verser måste man hänvisa till de senaste observationerna om kosmiskt, utomgalaktiskt material och en tillbakablick på ideer fastställda av nutidens vetenskap om universums skapelse.
Före en övergång till rent vetenskapliga saker är det lämpligt att sammanfatta huvudpunkterna Koranen tar upp om Skapelsen.
Sex perioder för Skapelsen.
Sammankoppling av olika stadier under skapelsen av himlarna och jorden.
Skapelsen av universum från en ursprunglig enhet som senare bröts upp.
Ett flertal himlar och jordar.
Existens av en mellanliggande skapelse “mellan himlarna och jordarna”.
Några moderna vetenskapliga data om universums skapelse:
SOLSYSTEMET
Jorden och planeterna som roterar runt solen utgör en organiserad värld av dimensioner som verkar kolossala enligt vår måttstock. Jorden är trots allt ungefär 150 millioner kilometer från solen. Detta är för långt för tanken hos en mänsklig varelse men är mycket litet jämfört med avståndet mellan solen och Pluto som ligger längst ut, 40 gånger jordens avstånd från solen dvs 6000 millioner kilometer. Solens ljus tar ungefär 6 timmar att nå Pluto med en hastighet av över 300.000 kilometer per sekund. Därför tar ljuset från stjärnor som ligger i utkanten av det kända universum några miljarder år att nå oss.
GALAXERNA
Solen är bara en av hundra miljarder stjärnor som utgör en helhet som kallas en galax. På en fin sommarkväll kan man se att himlen fylls av stjärnor som utgör Vintergatan. Vintergatan, galaxen som vi tillhör, är bara en liten del av himlarna. Medan ljuset passerar solsystemet på ett fåtal timmar skulle det krävas omkring 90000 år för ljuset att passera en av stjärnhoparna i vår galax.
Det finns gigantiska grupper av stjärnor liksom Vintergatan som ligger utanför vår galax. De upptäcktes for drygt 50 år sedan när astronomer kunde använda sofistikerad optisk utrustning såsom Mount Wilson-teleskopet i USA. Med dessa har ett stort antal galaxer upptäckts som var så långt borta att det var nödvändigt att införa en ny längdenhet, “parsec” (avståndet som ljus förflyttar sig under 3,26 år med en hastighet av 300,000 kilometer per sekund.
GALAXERNAS, STJÄRNORNAS OCH PLANETSYSTEMENS TILLBLIVELSE OCH UTVECKLING.
Vad fanns i det ursprungliga tomrum som Vintergatan nu tar upp? Som svar kan modern vetenskap bara säga att det var bara en period i universums utveckling; tiden som skiljer den från nutiden kan inte ges i siffror.
Enligt modern vetenskap formades universumet från en gaslik massa som roterade långsamt. Massan splittrades därefter upp i stora bitar. Enligt astrofysikerna var bitarna från 1 till 100 millioner gånger större än solen. Solen är 300,000 gånger större än jorden. Dessa siffror ger en aning om storleken hos bitarna som var början till galaxerna. En ytterligare sönderbrytning resulterade i stjärnor. Därefter följde en kondensationsprocess i vilken gravitation spelade en roll eftersom de roterade allt fortare, samt tryck, magnetiska fält och strålning. Stjärnorna blev lysande när de transformerade gravitation till termisk kraft. termo-nukleära krafter kom in i bilden och tyngre atomer formades. På detta sätt förvandlades väte till helium, sedan till kol och syre och slutligen till metaller.
Stjärnor har ett liv och och modern astronomi klassificierar dem enligt deras placering i utvecklingen. Stjärnor kan också dö; i sista stadiet av deras utveckling kan de implodera.
Planeterna och i synnerhet jorden uppstod genom en uppdelningsprocess som började med en primär nebulosa. I över 25 år har det accepterats att solen formades inne i en nebulosa och planeterna gjorde detsamma inne i den kringliggande gasformiga plattan. Det måste betonas, och det är viktigt i sammanhanget, att det fanns ingen sekvens i formationen av himmelska element som solen och inte heller i formationen av jorden.
Vetenskap kan ge oss information om perioden under vilken det som nämndes ovan hände. Vår galax anses vara 10 miljarder år gammal medan solsystemet formades drygt 5 miljarder år senare. Studier av naturlig strålning har gjort det möjligt att uppskatta jordens ålder och solens formation till en precision av plus eller minus 100 miljoner år. Detta är imponerande och även om 100 miljoner år är en lång tid för oss, är det mycket liten dvs 2,2% enligt förhållandet max fel/total tid att mäta.
Specialister i astrofysik har uppnått en hög kunskap om processerna vid formationen av solsystemet. Kunskap om den primära nebulosan och dess senare uppbrytning till stjärnor som grupperades i olika vintergator gör begreppet om världarnas mångfald otvetydigt. Dock ger den ingen säkerhet vad det gäller existensen i universumet av något som liknar jorden.
MÖJLIGHETEN AV FLERA BEBODDA VÄRLDAR
Moderna specialister i astrofysik anser att det är mycket sannolikt att planeter som liknar jorden finns i universumet. Men ingen anser att det finns möjlighet att hitta något som liknar jorden i solsystemet. Därför måste vi leta utanför vårt system.
Sannolikheten av att det finns planeter utanför vårt system är hög på grund av följande:
Man tror att hälften av de 100 miljarder stjärnorna i vår galax måste, liksom solen, rotera mycket långsamt, ett drag som antyder att de omges av planeter som är deras satelliter. Som P.Guerin skriver “alla indicier stöder sannolikheten att planetsystem finns utspridda över hela universumet. Solsystemet och jorden är inte unika”. Liv och planeterna finns utspridda över universumet där de nödvändiga fysisk-kemiska förhållandena finns.
MATERIAL MELLAN GALAXERNA
Den grundläggande processen i universumets formation var kondensationen av material i den primära nebulosan följt av dess sönderbrytning till bitar som var de ursprungliga galaktiska massorna. Dessa i sin tur sönderbröts till stjärnor som resulterade i planeter. De successiva sönderbrotten lämnade efter sig vad som vetenskapligt kallas “galaktisk materia mellan stjärnorna”. Det finns ingen tvekan om att det existerar “broar” mellan själva galaxerna. Fast gaserna är mycket tunna anses de kunna ha större volym än den totala volymen av galaxerna. A. Boichot tror att dessa mellangalaktiska volymer har en stor betydelse och kan ändra våra ideer om universumets skapelse.
Nu måste vi tillbaka till de grundläggande ideerna om skapelsen av universumet som togs från Koranen och undersöka dem enligt modern vetenskap.
Konfrontation med data om skapelsen i Koranen
Vi kommer att undersöka de 5 huvudpunkterna om vilka Koranen ger information.
De 6 perioderna för skapelsen av himlarna och jorden omfattar, enligt Koranen, bildandet av himlakroppar och jorden och utvecklingen av jorden tills den blev beboelig. Vad gäller jorden nämns fyra perioder i Koranen. Dessa kan jämföras med vetenskapens fyra geologiska perioder och människans förekomst under den sista perioden. Detta är en ren hypotes eftersom ingen kan svaret till detta. Lägg märke till att utvecklingen av himlakropparna och jorden, som förklaras i sura 41, verserna 9 till 12, krävde två faser. Om vi tar solen och jorden som exempel, förklarar naturvetenskapen att deras tillblivelse skedde via en kondensationsprocess i den primära nebulosan som först ledde till en sammansmältning och sedan en sönderbrytning. Detta är precis vad Koranen säger ganska tydligt när den hänvisar till den process som ledde till sammansmältning och sedan sönderbrytning med “rök” som utgångspunkt. Följaktligen finns det fullständig överenskommelse mellan fakta i Koranen och vetenskapliga fakta.
Vetenskapen visar att sammankopplingen av dessa två etapper ledde till utvecklingen av en stjärna (som solen) och dess satellit (som jorden). Denna sammankoppling syns tydligt i Koranens text.
Koranen säger att “rök”, som betydde gasliknande material, existerade på ett tidigt stadium och detta motsvarar uppenbarligen vetenskapens begrepp om en primär nebulosa.
Mångfalden av himlarna, i Koranen angivet som 7, bekräftas av modern vetenskap, där experter i astrofysik har gjort observationer och påvisat det stora antalet galaktiska system. Däremot bekräftas inte Koranens påstående om jordarnas mångfald. Dock tror specialister att det är möjligt.
Existens av en mellanliggande skapelse mellan himlarna och jorden enligt Koranen kan jämföras med att det har upptäckts broar av material som ligger utanför organiserade astronomiska system.
Trots att inte alla frågor som tas upp av Koranen är bekräftade av modern vetenskap, finns det inga motsättningar mellan skapelsens data i Koranen och universumets bildning enligt modern vetenskap. Däremot finns i Gamla Testamentet data om samma händelser, som är oacceptabla från en vetenskaplig synpunkt.
Att det finns en sådan stor skillnad mellan beskrivningar i Koranen och Bibeln är anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på anklagelser om att Muhammed hade kopierat Bibelns beskrivningar. Vad det gäller skapelsen är detta utan grund. Hur kunde en man som levde för 1400 år sedan har gjort rättelser av existerande beskrivningar för att eliminera vetenskapliga felaktigheter, och inkluderat de fakta som endast kan verifieras av vetenskapen idag.
Svar till vissa invändningar
Det kan inte förnekas att likheter finns mellan beskrivningar som handlar om andra ämnen, i synnerhet historien om religion som finns i både Koranen och Bibeln. Dessutom är det intressant att notera att ingen anklagar Jesus för att han fortsatte med samma sorts biblisk undervisning. Däremot anklagar västvärlden Muhammed för att han hänvisar till samma fakta och att han är en bedragare eftersom han presenterar dem som en uppenbarelse. Att påstå att Muhammed återgav det han lärde sig från rabbiner, eller att han undervisades av en kristen munk är felaktiga. Det kan vara nyttigt att läsa vad R. Blachere har att säga om detta i sin bok “Muhammeds problem” (utgivare: Presses Universitaires de France, Paris, 1952).
Mer allmänt har spår av vissa kosmologiska myter sökts i heliga skrifter; t ex polynesiers tro att ursprungligt vatten var täckt av mörker och separerades när ljuset kom. Detta kan jämföras med liknande beskrivningar i Bibeln. Trots det skulle det vara ytligt att anklaga Bibeln för plagiat. Likaså är det ytligt att påstå att begreppet i Koranen om skildringen av ursprungliga material, som utgjorde universums början, kommer från kosmologiska myter.
Det är lika ytligt att anse att Koranens begrepp om sönderbrott av material som var universumets början – ett begrepp som bekräftas av modern vetenskap – kommer från kosmologiska myter.
Lika ytligt är det att undersöka Koranens begrepp på ett detaljerat sätt. Ofta finns det ett begrepp som bekräftas av vad vi vet idag men samtidigt innehåller fantastiska beskrivningar som tillhör myterna. Detta är fallet med begreppet att himlarna och jorden ursprungligen var en enhet och sedan separerades. Dock finns det begreppet att en enhet sönderbröts för att forma universumet, som sedan delades upp i de olika världar som vi känner idag.
Kosmologiska myter nämns här för att understyrka hur de har utsmyckats med människans fantasi samt att visa skillnaden mellan dem och påståenden i Koranen om samma ämne.
Påståendena i Koranen är fria från sådana myter. De kännetecknas av sin kvalitet och överensstämmelse med vetenskapliga data.
Sådana påståenden om skapelsen som gjordes för 14 sekler sedan har uppenbarligen ingen vetenskaplig förklaring.