Efter Imam Ridhas(A) martyrskap i Khorasan provinsen i händerna på den abbassidiska kalifen så påbörjades Imam Jawads(A) Imamat. En våg av allmän ilska ägde rum mot Ma’muns beslut att mörda Imam Ridha(A). Ma’mun reste därefter från Khorasan till Bagdad och flyttade emperiets huvudstad till Bagdad igen. För att täcka över sitt svek mot Imam Ridha(A) och för att kunna möta eliten i den abbassidiska dynastin samtidigt som han ville vinna allmänhetens hjärtan igen så skickade han en budbärare till Medina för att formellt bjuda Imam Jawad(A) till Bagdad.
Dagen då Imam Jawad(A) anlände till Bagdad och gick genom stadens gator så kantades hans väg av massorna som försökte få en glimt av Imamen. En av människornas om var bland massorna och som hette Qasem Ibn Abdol Rahman (en Zaydi[1]) återberättar följande incident:
”Jag reste till Bagdad och när jag kom fram så såg jag att människorna rörde sig ängsligt, vissa sprang, vissa försökte hitta en plats på toppen av vissa byggnader medan andra stod stilla.
Jag frågade vad som hände. De svarade: ”Det är Ridhas son! Ridhas son!” (De hänivsade till Imam Jawad(A) som var son till Imam Ridha(A)) Jag bestämde mig för att stanna kvar för att se honom.
En stund senare såg jag skymten av en man ridande på en häst. Jag fann mig själv yttra: ”Må Allah hålla Shiiterna borta från hans välsignelser, för de tror att lydnaden till den här mannen är en obligatorisk handling som Allah(SWT) befallt dem att göra[2]!
Då dessa tankar for genom mig så vände sig Imamen(A) mot mig och sade: ”O Qasem Ibn Abdul Rahman! Thamuds klan sade: ”och de sade: ”Skall vi följa en ensam [man] ur våra egna led? [Om vi gjorde så] skulle vi ha gått vilse eller förlorat förståndet!” (Den heliga Koranen 54:24)
Mina tankar vandrade igen då jag tänkte för mig själv att han sannerligen var en magiker.
Återigen vände sig Imamen till mig och fortsatte med nästa vers: ”Skulle det bland oss [alla] vara just han som utmärktes med den [gudomliga] påminnelsen [och inte en av våra mer förtjänta män]? Nej, han är ingenting annat än en fräck lögnare!” (Den heliga Koranen 54:25)
Och med det försvann Imamen. Det var då jag fick min falska tro motbevisad och jag fann tro på Imamat hos Imam Ridhas(A) son, där förband jag mig vid det faktum att han är Allahs representant bland människorna” [3].
Med reciteringen av dessa verser påminde Imam Jawad(A) mannen indirekt om hans felaktiga dom. Imamen hade jämfört Qasems dom med den felaktiga domen som klanen Thamud hade gjort när Allah(SWT) hade utsett en Profet bland dem.
För Thamud klanen var det svårt att acceptera att en bland dem hade utsetts till Profet och att de var tvungna att lyda honom. Även om den som utses av Allah(SWT) för att genomföra ett gudomligt uppdrag utrustas med specifik kompetens och karaktärsdrag av Allah(SWT).
Detsamma kan sägas om Imamat positionen. Imamen utses av Allah(SWT) och ålder är inget hinder i vägen för Allahs vilja. När Qasem såg hur Imamen hade läst hans tankar där han kallade honom för en magiker så svarade Imamen honom med en annan vers. Den nämnda versen (25 i Surah al-Qamar) illustrerar det faktum att Profeter och andra gudomliga ledare är välsignade med inspiration och gudomlig kunskap och kan vara medvetna om vad försiggår i människornas hjärtan. Deras kunskap kan inte jämföras med den begränsade och falska arbetet som magiker sysslar med.
(Ett urval taget från boken ”The Guiders to the Path of Light, Life of Imam Mohammad Taqi (PBUH)” av Ayatollah Seyyed Mohammad Taqi Modaressi.
Fotnoter:
[1]. Zaydiyah är en gren i Shia Islam. Den grundades år 2 efter Hijra. Gruppen anser att det efter Imam Hossein(A) var Zayd, son till Imam Sajjad(A), som blev Imam.
[2]. Händelsen ägde rum år 211 efter Hijra, då var Imam Jawad(A) 16 år gammal.
[3]. Kashf al-Qammah, vol. 2, s. 363