När vi gör en analytisk översikt av Koranen gäller det också att urskilja till vem Koranen riktar sig. I Koranen förekommer ofta fraser som ”En vägledning för de gudfruktiga” (mutaqqin), ”Vägledning och goda nyheter”, ”För att förmana de levande”. Här skulle man kunna invända att de som är fromma och gudfruktiga (mutaqqin) inte behöver någon vägledning, för de är ju redan fromma och ledda på rätt väg. Denna fråga skall få sitt svar. På ett annat ställe ser vi att den Heliga Koranen beskriver sig själv så här:

”Det är blott en förmaning för all världen, och i skolen sannerligen få hora talas därom efter någon tid.” [Den heliga Koranen, 38:87-88]

Frågan är: är versema i denna bok riktade till alla jordens folk, eller är de bara till för de troende? Återigen vänder sig Gud den Högste till den Helige Profeten och säger:

”Och vi hava sänt dig blott som ett barmhärtighetsbevis för all världen.” [Den heliga Koranen, 21:107]

Vi skall förklara denna fråga mera ingående när vi diskuterar hur Koranen förhåller sig till historien. För tillfället skall vi i korthet nämna att där Koranen riktar sig till alla människor i världen, betyder det kort och gott att den inte avser något speciellt folk eller någon grupp.

Var och en som färdas i riktning mot Koranen skall bli frälst. Men i de verser där boken sägs tjäna som vägledning för de troende och de gudfruktiga (mumin och mutaqqin)är det avsedda syftet att slå fast att en viss typ av människa slutligen kommer att ledas fram till Koranen, medan en annan sorts människa kommer att ställas åt sidan. Koranen nämner inte något visst folkslag eller någon stam bland sina anhängare. Den säger inte att den tar ena eller andra sidans parti. I motsats till andra skolors läror stöder inte Koranen någon viss samhällsklass eller något parti. Den säger till exempel inte att den har kommit för att bevaka någon speciell samhällsklass’ intressen. Den säger inte att den särskilt stöder arbetarklassen eller jordbruksarbetarna. Angående sig själv betonar Koranen att den är en bok som skall genomföra rättvisa. Om Profeten säger den:

”Och med dem nedsänt skriften och vågen, för att människorna skola iakttaga rättvisa.” [Den heliga Koranen, 57:25]

Koranen vill skapa rättvisa för hela mänskligheten, inte bara för den eller den klassen, den eller den nationen eller folkstammen. i motsats till vissa ideologier (till exempel fascismen) uppmuntrar inte koranen hat eller fördomar för att vinna och behålla anhängare. inte heller gör den sig beroende av mänskliga svagheter som girighet eller anpassning till världsliga värderingar som vissa andra skolor (till exempel marxismen) och ger inte människorna materiella orsaker till deras handlande.9 På samma sätt som koranen upprätthåller ett suveränt oberoende för det intellektuella samvetet, så upprätthåller den också ett suveränt oberoende för människonaturens medfödda samvete. Med denna människonaturens strävan efter sanning och rättvisa (fitrat) som grund leder den människorna med fast hand på rätta vägen mot framsteg och utveckling. Därför begränsar sig dess budskap inte till arbetarklassen eller jordbrukarklassen eller de fattiga och förtryckta. Koranen vänder sig både till förtryckaren och den förtryckte och kallar dem båda till den rätta vägen. profeten mosses (frid vare med honom) frambar guds budskap både till Israels folk (bani isra-il) och till farao, för han ville att båda skulle tro på gud och gå guds vägar.

Den helige profeten Mohammad (frid vare med honom) kallade med sitt budskap både de förnäma quraish och de förtryckta abu thar och ammar. koranen ger många exempel på personer som väcks till insikt och vänder sig bort från sitt tidigare felaktiga levnadssätt och gör bättring. Koranen är naturligtvis medveten om att det är svårare för den som lever lätt och bekvämt att ångra och bättra sig än det är för de fattiga och förtryckta att söka sig nya vägar. De senare går enligt naturlagarna rättvisans väg, medan de förstnämnda måste se bort från sina egna och sina likars materiella intressen och undertrycka sina lustar och begär.

Koranen säger att de som tror på den är sådana vars själar har luttrats och blivit rena. dessa troende söker sig till den genom kärlek och sannings och rättvise längtan som utmärker varje människas bättre natur, inte genom att låta sig styras av egoism, materiella önskemål eller världsliga lustar.