Musa Al-Sayqal rapporterade med anseende av Al-Mufaddal, son av Umar Al-Jufi, må Gud vara barmhärtig över honom, som sa:
Jag (d.v.s. Al-Mufaddal, son av Umar Al-Jufi) var med Imam Sadiq(A). Imam Kadhim(A) kom in. Han var fortfarande en pojke. Imam Sadiq(A) sa till honom (Al-Mufaddal): “Indikera till de i ditt sällskap vars du litar på, att positionen av auktoritet tillhör honom, Kadhim(A).”
Thubayt rapporterar med anseende av Muadh, son av Kathir, med ansende av Imam Sadiq(A): Jag (d.v.s. Muadh, son av Kathir) sa till Imam Sadiq(A):
”Jag ber Gud, som förutsatte din fader med dig för sin position, att förutsätta dig med en av dina ättlingar för samma position innan din död.”
”Gud har redan gjort det”, svarade han.
”Kan jag få veta vem det är?” frågade jag. Han indikerade Abdus-Slih (den fromma dyrkaren av Gud)(d.v.s. Kadhim(A)) till mig. Imam Kadhim(A) sov.
”Han som sover”, sa han.
Några av Imamens(A) mirakel Yaqub Al-Saraaj besökte den 6:e Imamen en gång då han sa till honom att hälsa på sin son Musa som var en vecka gammal i sin vagga. Imam Kadhim(A) svarade på hälsningen och sa till Yaqub att byta hans dotters namn ”Humayra” (åsna) eftersom det var ett namn som inte var omtyckt av Allah. En gång när Imamen(A) var fem år gammal, kom Abu Hanifa och besökte Imam Kadhim(A). Han frågade Imam Kadhim(A): ” Å son av Profeten! Vad tycker du om människans handlingar? Gör hon dem av fri vilja eller får Gud henne att göra dem?”
Den 7:e Imamen svarade: ”Människans handlingar kan ha tre möjligheter:
- Gud får människan att handla medan människan själv är hjälplös.
- Både Gud och människan delar på utförandet.
- Människan handlar själv.
Om det första alternativet är sant, då kan Gud inte straffa människan för synder som hon inte har begått.
Om det andra är sant, kan Gud heller inte straffa människan för Han är lika ansvarig för handlingen. Då är det tredje alternativet kvar, att människan är absolut själv ansvarig för sina egna handlingar”.