Det faktum att Profeten(S) valde att återvända till Medina för att tillbringa resten av sitt liv där, ger en bild av hans goda moral. Profeten(S) ville inte överge det folk som så uppriktigt trodde på honom och som hade försvarat hans tro mot de otrogna.
Islam hade förutom det viktiga moraliska budskapet haft stora framgångar i Medina även på det politiska, militära och administrativa planet. Åtta år av islamiskt styre i Medina hade gjort staden till ett spännande centrum som utstrålade förtröstan och hopp för människor i hela Arabien.
Människor reste till Medina för att få möta Profeten(S) och lära känna den nya tron. De kunde fråga Profeten(S) om Islam och vilka lösningar den nya religionen kunde ge på deras vardagliga problem. Profeten(S) brukade alltid bemöta dem med vänlighet, och han talade till dem med korta kärnfulla meningar som de kunde förstå. Han lyssnade alltid utan att avbryta.
De brukade fråga hur man skulle göra för att underkasta sig Islam och profeten(S) svarade: “Säg: det finns ingen annan Gud än Allah och Mohammad är hans budbärare.” Profeten(S) sa också att de måste tro på ett liv efter detta och på den dagen som ska komma då Gud belönar sina undersåtar med det de förtjänar. De måste be till Gud fem gånger varje dag och fasta från soluppgång till solnedgång en månad varje år. En gång under sin livstid måste de göra en pilgrimsresa till Ka’ba i Mecka och de skulle också ge en del av sina pengar till de fattiga. Men om de inte hade möjligheten att göra detta skulle de veta att:
“Allah betungar icke någon själ utöver dess förmåga.”
Profeten(S) brukade tala om för dem att en god muslim är den som gör det som är gott och förbjuder det som är ont och oanständigt. En god muslim är också den som tävlar med andra i att göra goda gärningar.
”Råd oss då, du som är Guds budbärare, hur vi ska leva” bad de som lyssnade. Profeten Mohammad(S) brukade då läsa upp flera råd och lektioner från den heliga boken Koranen:
“Alla troende är förvisso bröder, ställen alltså till rätta mellan edra bröder/…/ Män må ej håna andra män/…/ ej heller kvinnor andra kvinnor, det kan hända att dessa äro förmer än de. Baktala ej varandra och given ej varandra öknamn! /…/ undviken för många förmodanden! Vissa förmodande äro förvisso synd. Spionera icke! Icke heller må den ene förtala den andre. [Den heliga Koranen, 49:10-12]
Profeten(S) brukade framhålla för dem att alla människor är jämlika, att det inte finns någon skillnad mellan vita, svarta eller gula. Han sa att Gud hade avskaffat grunderna för stolthet och självförhärligande som byggde på släktskap eller börd. Alla människor härstammar från profeten Adam(A) och profeten Adam(A) skapades av jord och stoft. Den bäste människan bland er är den som avhåller sig från synd och olydnad mot Islams lära. “En stolt och ärofull stamtavla är till ingen nytta hos en person som inte utför sin plikt. Alla människor har i det förflutna varit jämlikar och de är jämlikar nu också – som tänderna på en kam.” Profeten Mohammad(S) sa också: “Jag har sänts till alla människor, röda, svarta, och vita. Gud säger i sin heliga bok: “Vi hava blott sänt dig till människorna allesammans som glädjebudbärare och varnare. [Den heliga Koranen, 34:28]
“Hur ska vi döma? Hur ska man styra? Hur ska man belöna och hur ska man straffa?” Det var några av dem frågor de ställde om hur de skulle leva när de återvänt till sina stammar. Profeten(S) brukade tala om för dem att Islam inte är en religion vars budskap bara är till för att regler förhållandet mellan individen och hans Gud. Profeten(S) sa att Islams budskap också kunde organisera relationerna mellan individen och hans samhälle.
Samhället ska styras i överensstämmelse med Guds lagar och Allah(SWT) befaller att folket dömer med rättvisa när man dömer mellan människor. De som tror och följer Guds påbud är de som kommer att belönas på domen dag.
”Men de, som ej döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de otrogna.” [Den heliga Koranen, 5:4]
En del av besökarna brukade berätta för Profeten(S) att de var förtryckta och att de inte kunde försvara sig mot tyrannerna i sitt hemland. De undrade om Gud kunde hjälpa dem. Profeten brukade säga till dem att de måste börja försöka göra något åt det. Han sa till dem att Gud inte ingriper för ett folk förrän de själva försökte förändra det som var fel: “i, som tron, om I hjälpen Gud, hjälper han eder och giver stadga åt edra steg.” (Den heliga Koranen, 47:7)
Eftersom de var vana att behandla kvinnorna illa sa Islams Profet(S) till dem: “Den bäste bland er är den som behandlar sin hustru bäst.”
Han brukade tala om för dem att Islam inte gör någon skillnad mellan dem ärbara, plikttrogna männen och kvinnorna som hade samma egenskaper. Kvinnorna skulle ha rätt att äga och sälja egendom, ärva, söka kunskap och etablera sig i ett lagligt yrke. Den mest hedervärda är den som utför sin plikt och sina skyldigheter på bästa sätt, vare sig det gäller en man eller en kvinna.
“Människor, vi hava förvisso skapat eder av man och kvinna/…/ Den förnämste av eder inför Gud är den gudfruktigaste bland eder.” [Den heliga Koranen, 49:13]
“Jag ska ej låta arbetarnas arbete gå förlorat bland eder, vare sig det är en man eller kvinna; den ene av eder härstammar från den andre.” [Den heliga Koranen, 3:195]
Förutom att Profeten(S) gav dem dessa lärdomar brukade också hans uppförande och sätt att bemöta människor på, göra ett stort intryck på besökarna i Medina. Ibland när människor begärde att få tala med honom, kunde han genomföra sina rituella böner mycket kort för att i stället ägna sin uppmärksamhet åt folkets behov och frågor. Det var mycket viktigt för honom att kunna vara människorna till hjälp. Han behandlade alla med respekt och såg ära och ädelhet som något som hade med tro att göra i stället för med rikedom och sociala positioner.
Han var ointresserad av lyx och överflöd och var heller inte intresserad av att sitta i högsätet när de församlades. När han kom in någonstans slog han sig alltid ned på den första lediga plats han såg utan att bekymra sig om den var bra eller dålig. Trots att han var Guds budbärare och en politisk ledare levde han ett väldigt enkelt liv. Han såg så oansenlig ut att när någon som inte kände honom ville tala med honom måste personen fråga de församlade vem av dem som var Profeten(S).
En kort tid efter Profeten(S) återkomst till Medina hade nästan hela Arabien underkastat sig Islam.