Främlingen (Att ta hand om änkor och de föräldralösa i Islam)
Trött och utmattad med vattenbehållaren över sin rygg, gick den törstiga kvinnan mot sitt hus där hennes oskyldiga barn väntade med ögonen stirrande mot dörren.

En främmande man närmade sig denna kvinna och bar upp vattenbehållaren för att hjälpa henne. När de var framme ställde han bägaren på golvet och frågade: ”Det verkar som att du inte har någon som kan hjälpa dig med att hämta vatten åt dina barn. Hur kommer det sig att du är så ensam och övergiven?”

”Min man var en soldat och Imam Ali(A) skickade honom till strid där han blev dödad. Nu är jag ensam med mina små barn” Främlingen blev tyst. Han nickade och gick därifrån. Faktum var att han under hela natten inte kunde sluta tänka på den hjälplösa änkan och de faderlösa barnen. På morgonen därpå fyllde han en korg med kött, mjöl och dadlar och gick raka vägen hem till kvinnan. När han knackade på dörren frågade hon vem han var. ”Jag är den mannen som hjälpte dig med vattenbehållaren igår. Nu har jag hämtat lite mat åt barnen” ”Må Gud välsigna dig och må Han döma mellan oss och Imam Ali” Hon öppnade dörren och mannen gick in och sade: ”Jag vill göra något gott för er. Låt mig antingen baka brödet eller ta hand om barnen” ”Mycket bra. Men jag är nog duktigare än dig på att baka bröd och laga mat. Låt mig därför fixa den biten. Du kan ta hand om barnen under tiden”

Medan hon gick för att baka brödet, grillade han kött och matade barnen. Han stoppade munsbiten i deras munnar sade till var och en av dem: ”Min son, förlåt Ali om han svek er genom sina plikter” När brödet var slut ropade kvinnan åt mannen: ”Herrn, sätt eld i ugnen”. Han gjorde som hon ville. När lågorna började flamma upp, närmade han sitt ansikte mot elden och sade: ”Känn hettan av eld. Det är straffet för de som gör fel mot oskyldiga barn och änkor.” En kvinna som bor i samma trakt kom oplanerat in i huset. När hon såg den främmande mannen sade hon till änkan med en gråtande röst: ”O, lade du inte märke till mannen som hjälper dig? Han är de troendes mästare, Imam Ali(A).” Änkan skämdes för detta då hon inte visste att denna man var Imam Ali(A). Hon grät och sade ångerfullt: ”Fy och skam på mig. Jag ber verkligen om förlåtelse”. ”Nej” sade Imam Ali(A) ”Jag är den som ber om förlåtelse för att jag svikit er genom mina plikter.”