En dag stoppades Imamen(A) av en tillsynes gudfruktig vägfarare vid namn Sufyan, ”Du härstammar ju från den heliga Profetens(S) familj, hur kommer det sig då att du klär dig i sådana dyrbara kläder?”
Imam Sadiq(A) sade, ”Åh Sufyan, titta här, det är en skrovlig skjorta under den här fina klädseln som jag har täckt över så att de vars tankar som ligger i deras ögon inte skall tro att jag är en behövande och fattig man. Men du har täckt över en fin klädsel med denna oslipade dräkt som du har på dig, så att du skall kunna lura andra att du är en hängiven asket. Åh Sufyan! Vara inte så trångsynt. ”
Nästa dag, såg Sufyan att Imam Sadiq(A) arbetande med svetten rinnande på ett jordbruksområde med andra arbetare. Han fortsatte och sade: ”Jag är förvånad över dig. Varför är du så girig efter rikedom att du i denna ålder fortsätter ditt hårda arbete?”
Imam Sadiq(A) sade: ”Hur glad skulle jag inte bli att få möta Gud (dör) i detta tillstånd då jag arbetar hårt för att få ihop till mina utgifter i livet genom att utsätta mig själv för besvär och inte lasta och besvärar andra. ”
Vilka eländiga människor som livnär sig på andras inkomster och genom dem söker efter makt, och i stället för att bidra med hjälp och kärlek, tror att alla står i skuld till dem och är alltid krävande från andra. Deras yttre form är uppenbarligen inredda men bedrar, likt Sufyan, men deras inre är stinkande och ond.
Tålamod och mod
De incidenter och svårigheter, som dyker upp i människans liv kan mäta och fastställa omfattningen av hans energi och tro. De problem som dök upp under Imam Sadiq(A) liv och det tålamod och överseende, som han uppvisade gentemot dessa svårigheter, belysta hans personlighet och värde. Oavsett hur de (fienderna) missbrukade och retade honom visade han(A) ständigt tålamod och överseende och tillrättavisade dem. Han(A) förbannade dem aldrig, och använde sig aldrig av något fullt språk gentemot dem.