När ”Eid dagen” inträffade, Beordrade Mamoon Rashid att Imam Ridha(A) skulle leda ”Eid Fitr ” (Festivalen vid slutet av månaden Ramadan – Fastemånaden) bönen, och alla framstående personer skulle be med honom.
Till att börja med accepterade inte Imam Ridha(A) detta. Men när Mamoon Rashid insisterade, var han tvungen att acceptera det. Men Imamen(A) hade som villkor att han skulle leda böneförsamlingen så som hans förfader vår Heliga Profet Mohammad(S) hade gjort. Mamoon Rashid gick med på detta villkor.
Imam Ridha(A) tog på sig rena kläder på morgonen av Eid Fitr, parfymerade sig själv, tog på sig en vit turban (Amama) på huvudet och ropade Takbir dvs. ” Allah-o-Akbar ” (Gud är störst). Detta gjorde han gående barfota till utkanterna av staden.
Alla människor slog följe med Imamen(A) och ropade ” Allah-o-Akbar ”. Det dundrande ljudet av Takbir genljöd stadens gator och hela staden vibrerade. Människorna var så försjunkna av känslor att de grät högt och yttrade lovord och hälsningar till vår Heliga Profet Mohammad(S) och hans avkomma.
Omständigheten som rådde var som om himlen och jorden och alla väsen och varelser hade gått samman med Imam Ridha(A) ropandes Takbir. När Fazal bin Sahal, en av Mamoon Rashids ministrar, observerade att stadsangelägenheterna hade nått en sådan farlig nivå informerade han detta till Mamoon Rashid.
Han sade till Mamoon Rashid att om Imam Ridha(A) skulle få möjlighet att framföra bönen på detta sätt, skulle snart tumult uppstå och ett uppror att ske. Regeringstjänstemännen var alla rädda att deras liv var i fara. Därför var Mamoon Rashid tvungen att genast skicka ut ett meddelande till Imam Ridha(A) att genast återvända.
Mamoon Rashid skickade genast en tjänsteman till Imam Ridha(A) med meddelandet att komma tillbaka snarast utan att hålla böneceremonin. Imam Ridha(A) tog på sig skorna sadlade hästen och red tillbaka.
På detta sätt avslöjade Imam Ridha(A) för folket att allt detta var en del i Mamoon Rashids spel. Hatet och ilskan hos folket gentemot Mamoon Rashid steg och deras kärlek och dragningskraft gentemot Imam Ridha(A) ökade.
Folket märkte detta och förstod hyckleriet och den allmänna vilseledande attityden hos Mamoon Rashid. De insåg att allt han hade gjort rörande Imam Ridha(A) endast var av politiska motiv.