Yazids regim

Tiden hade kommit för Mu’awiyahs son Yazid att bli kalif. Yazid var en usling och ett fyllo. Han kom till makten genom våld, terror, mutor och alla andra onda medel som fanns till hans förfogande.
De som försökte hindra honom stoppades antingen med svärdet eller genom användandet av gift. Det var på detta sätt som Imam Hassan(A) blev förgiftad då han aldrig skulle acceptera Yazid som kalif.

Yazid var blott en yngling, med ett utsvävande liv, född och uppvuxen av en kristen moder. Redan vid tidig ålder var han beroende av alkohol och uppfödandet av hundar. En sådan typ av människa hade nu blivit kalif över det muslimska riket.
Sakta men säkert såg han sig själv stå inför ett stort hinder. Ett hinder han till varje pris ville göra sig av med för att således kunna fortsätta sitt utsvävande liv som muslimernas kalif. Detta hinder var ingen annan än Imam Hossein(A).

När en ledare råkar vara av en lösaktig karaktär, hänsynslös, usel, slug, gudlös och omoralisk är det ganska uppenbart att hela riket kommer att fyllas och genomsyras med samma egenskaper som denne regent. Synd blev allmänt och vanligt. Brott och orättvisor blev alltjämt något vanligt förekommande. Alla de seder och bruk som förbjudits inom Islam praktiserades nu öppet bland de unga.
Religionen var i gungning och de kristna och judarna hade nu börjat få övertag över muslimerna. En frälsare var nödvändig för att vända på denna situation. En ledare krävdes för att göra uppror; att rycka upp det som blivit ruttet i samhället, och ställa till rätta det som hade blivit fel. En person behövdes för att rädda mänskligheten. En som skulle vara beredd att offra sitt eget blod för att rena det muslimska riket från all smuts och allt mörker, som slöt sig omkring det. Blod, och enbart blod skulle kunna åstadkomma detta. Och detta var en uppgift som ingen annan än Imam Hossein(A) hade utsetts att genomföra. Revolutionen i Karbala var ett faktum…