Predikan vid Mina

År 60/680 stannade Imam Hossein(A) tre månader i Makkah, för att sedan fortsätta sin rörelse mot den urartade kalifen Yazid son till Muawiah. Yazid hade antagit ledarskapet över den Islamiska världen efter sin faders död i månaden Rajab 60/ Mars 680, hans levnadssätt var vanligt bland Ummayad stammens aristokrater under ”ignoransens tid”. Hans oislamiska uppförande var välkänt i den muslimska världen, något som ledde till att han föraktades och ogillades starkt av de religiösa. Hur som helst hade Muawiah gjort noggranna förberedelser för att säkra sin sons tronföljd.

För att säkra ett obestritt övertagande av kalifatet, så var Yazids första steg att beordra Madinas guvernör al-Walid ibn ‘Utbah att säkra lojalitet från de som trotsade hans kalifat. Speciellt viktigt var det att Imam Hossein(A) och Abd Allah ibn al-Zubayr svor trohetseden eftersom de var några av de få som vägrade erkänna Yazid som Muawiahs arvinge under Muawiahs livstid. Yazid gav strikta order i detta brev till guvernören al-Walid
att de fick inte tillåtas några dröjsmål i denna fråga och om de vägrade så skulle de halshuggas omedelbart.

Imam Hossein(A) undvek att ge besked i frågan i två dagar och slutligen lämnade han Madinah och reste mot Makkah med de flesta i Hashimit-stammen under nattetid. Det var i Madinah som Imam Hossein(A) hade mottagit hundratals vädjande brev från Kufas invånare, där invånarna i Kufa svor att de skulle stödja honom i hans kamp mot Yazid. Han fick också underrättelser om att man hade skickat soldater utklädda till pilgrimer för att mörda honom. I den heliga staden Makkah under hajj-ritualerna som närmade sig.

Den 8 Dhu -al-hijjah/10 september 680 efter att ha genomfört umrah som utförs innan hajj lämnade Imam Hossein(A) Makkah och begav sig till Kufa. Detta för att bibehålla den heliga stedens frid och undvika blodsgjutelse där.

Makkah var vid den tiden full av pilgrimer som vällde in från alla olika delar av den muslimska världen. Där vid Mina (ett berg i Makkah) framförde han den kända predikan och riktade sig mot folket och särskilt de lärda i religionen. Denna predikan finns nedskriven i “Tuhaf al ‘uqul “, detta är en samling föreläsningar och tal från imamerna (A) samlade av al-Hasan ibn Ali ibn al-Hossein ibn Subah al Harrani (d. 381/ 991).

Förutom att vara en tankeställare för alla oss som borde studera den rådande situationen runt omkring oss i ljuset av den rikta Islamiska läran, avslöjar denna nedanstående predikan det sorgliga tillståndet som rådde i det muslimska samhället, endast en generation efter att Profeten(S) och hans hängivna kompanjoner gått i genom otänkbara svårigheter och etablerat ett rättvist Islamiskt samhälle. Dessa punkter har blivit hämtade ur det nobla talet.

1.Den visar tillståndet som rådde i det muslimska samhällets under och efter Muawiahs 25 år långa styre. En fråga som driver varje muslim till att studera och undersöka hur detta kunde hända på så kort tid, endast ca 50 år efter den nobla Profetens(S) bortgång.

2.Den visar att religionens lärda då som idag njöt folks respekt och vördnad, men eftersom de hade allierat sig med de styrande så ignorerade de sina plikter mot Gud. De struntade i Hans lagar vad beträffande folket och deras gudomliga plikt att skydda deras rättigheter.

3.Den visar tillståndet som rådde hos vanligt folk, speciellt visar den de fattigas och de svagas situation som levde i total misär. Allt detta var i total kontrast mot Profetens(S) praxis och hans omsorg för deras välfärd och rättigheter.

4.De religiöst lärda valde inte endast att tiga när de såg sitt folk förtryckas utan, de lyckades inte heller att protestera mot det anti-islamiska uppträdandet från de styrande. Inte heller fördömde de regimens propagandamaskin som vilseledde folket från predikstolarna.

5.Den visar folkets försumlighet beträffande Profetens Ahl al-Bayt(A) (hans hushåll) och deras glömska angående hans upprepade råd och övertygelse avseende deras betydelse. Det var denna försumlighet mot Ahl al-Bayt(A) och vanligt folks ignorans angående hushållets betydelse för Islam som uppmuntrade en omoralisk människa som Yazid att döda Profetens(S) enda levande dotterson på ett sådant barbariskt sätt och sedan tillfångata kvinnorna och barnen i hans nobla familj. Historien visar att denna försumlighet har orsaker som ligger i det förflutna.

6. Hade det inte varit för Imam Hosseins(A) heroiska kamp, så hade det inte återstått något av den genuina Islamiska läran. Även Yazid hade med hjälp av några köpta historiker gått till historien som en respektabel muslimsk ledare och en förtjänt efterföljare till Profeten(S). Självklart så fanns det några historiker och lärda som försökte rättfärdiga Yazids värsta brott och förbrytelser, men de lyckades inte att övertyga vakna och uppmärksamma muslimer. Det enda dessa historiker lyckades uppnå var evig förbannelse för dem själva.

Genom sin tragiska martyrdom återupplivade Imam Hossein(A) Islam och skydda dens autentiska lära från mäktiga tyranners händer. Därför är den Islamiska världen skuldsatt till Fatima Zahras(A) modiga son, och kommer att fortsätta vara skuldsatt tills återuppståndelsens dag.

Imam Khomeini, en äkta son av Imam Hossein(A) har i en serie av föreläsningar fokuserade på ämnet wilayat-e faqih analyserat denna hadeeth för att belysa de lärdas plikter i religionen. Dessa föreläsningar har getts ut med namnet hukumate islami (Islamic Government: Governance of the Jurist).

Imam Hosseins(A) predikan är den sista traditionen han diskuterar i denna bok. Den fullständiga analysen grundar sig på situationen som rådde under Shans styre i Iran tidigt 70-tal.

O folk, ta lärdom från Guds rådgivning som han gav sina vänner när han tillrättavisade rabbinerna genom att säga: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga (och osanna) påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja de begår de skamligaste handlingar!” (Koranen 5:63)

Och Gud säger (Koranen 5:78-79): ”För deras trots och ständiga överträdelser (av Guds bud) förbannade David och Jesus Marias son dem som förnekade sanningen bland Israels barn. Den ene försökte inte avhålla den andre från att begå de onda handlingar som de begick; ja de handlade förkastligt!”

Gud förebrådde dem för att de såg med sina egna ögon förtryckarna begå hemska och korrupta handlingar men de stoppade inte dem, utav kärlek till de fördelar som det innebar och också utav rädsla för förföljelse och vedergällning. Hur som helst så säger Gud: ”Fukta således inte människorna, men frukta Mig!” (Koranen 5:44)
Och Han säger: ”Men de troende männen, såväl som kvinnorna är varandras sanna vänner och fasta stöd, de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och hans sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis” (Koranen 9:71)

Gud nämner plikten att påbjuda det goda och förbjuda det onda (al- ‘amr bi al-ma’ruf wa al-nahy ‘an al-munkar) före alla andra plikter, för att Han vet att om denna plikt uppfylls och etableras i samhället så kommer alla andra svåra och enkla plikter att också etableras. Skälet till detta är att al-’amr bi al ma’ruf wa al-nahy ‘an al-munkar betyder att kalla folk till Islam. Det betyder motstånd mot orättvisa, stå emot och kämpa mot förtryckare och sträva för att försäkra sig att den allmänna skatten och inkomster från krig används i enlighet med Islams rättvisa lagar.

O lärda, ni som är firade och njuter av ett gott rykte på grund av er kunskap. Ni har skapat er ett namn i samhället på grund av er goda vilja. Det är för Guds skull som människor vördar er och ser upp till er, så att även de mäktiga fruktar er och de svaga hedrar er, och de som ni inte har någon auktoritet över skänker er godheter som de inte skänker sig själva. När folk inte har tillräckligt vill de att ni medlar mellan dem och Gud och ni går på gatorna med kungars majestät.

Är det inte så att ni har fått all denna respekt och prestige för att folket sätter sitt hopp till att ni kommer att implementera Guds lag, även fast ni har misslyckats att göra detta på de flesta instanser?

Ni har tagit lätt på era plikter som ledare. Ni har försummat de förtrycktas och de svagas rättigheter, medan ni har ihärdigt drivit på för era egna personliga rättigheter. Ni har inte spenderat era pengar eller riskerat era liv för Den som skänkt er liv, inte heller har ni kämpat mot någon grupp eller klan för Guds skull. Hur som helst så önskar ni – och ni ser det som er andel – att Han ska skänka er paradiset, Profetens(S) sällskap och skydd från plågorna i nästa värld. Ni har såna förväntningar av Gud, jag fruktar att den fulla tyngden av hans vrede kommer att möta er. För även om det är tack vare hans ära och makt som gjort att ni nått sådan hög rank så visar ni ingen respekt för de som verkligen känner Gud, medan ni själva åtnjuter respekt på Guds bekostnad.

Jag fruktar för er även av ett annat skäl, ni ser att förbundet med Gud blir kränkt och trampat på och ändå blir ni inte upprörda, men när det kommer till era fäders förbund så blir ni mycket upprörda om de endast blir delvis kränkta. De eder som ni har gett till den noblaste av budbärare har ett lågt värde för er.

De blinda, de svaga och de kroniskt sjuka i alla städer saknar skydd och ingen barmhärtighet visas mot dem, men ni uppträder inte efter vad som förväntas från er position eller rank, inte heller uppmuntrar eller stödjer ni dem som gör sin plikt. Ni köper er säkerhet från de förtryckande ledarna med smicker och kompromisser. Alla dessa handlingar är förbjudna för er från er Gud och han har beordrat er att förbjuda varandra från att begå sådana handlingar, men ni visar ingen hänsyn till detta.

Olyckan som har drabbat er är värre än vad som har drabbat andra, eftersom sann rank och positionen som ”lärda” (Ulama) har tagits ifrån er. Administrationen i landet, utfärdandet av lagar och regleringar borde egentligen vara de lärdas ansvar, de som är beskyddare av Guds lagar. Men eran position har blivit berövad från er av inget annat själ än att ni har övergivit sanningen och ni har tvistat angående sunnahs (Profetens(S) traditioner) betydelse, trots att ni har fått se klara bevis.

Om ni bara hade haft tålamodet att uthärda svårigheter och olycka för Guds skull, då skulle alla frågor om Guds lagar lämnas till er och makten att utfärda dekret skulle ligga i era händer. Men ni tillät förtryckarna att frånta er era funktioner i Guds angelägenheter (statens angelägenheter), dessa angelägenheter som borde regleras av Shariah (Islamisk lag). Så mycket att de nu administrerar dem på lösa grunder efter deras egna antaganden och dömer i frågor med tillfredställelsen av egna begär som mål. Vad som uppmuntrade dem till att ta makten över statens angelägenheter var eran panikartade flykt för era liv som oundvikligen kommer att ta slut och er kärlek till detta liv som med säkerhet kommer att lämna er. En konsekvens av denna mentalitet är att ni har störtat de maktlösa massorna i klorna på förtryckarna. Vissa kryper som slavar under tyrannernas grepp, och andra har blivit fråntagna sin möjlighet till försörjning. Makteliten styr statens angelägenheter efter sina egna nycker, genom sina utsvävanden, deras lydnad till onda rådgivare och deras olydnad till sin Gud gör de sig själva förtjänta av skam och vanheder. En av deras utvalda representanter intar predikstolen i varje stad. Landet är försvarslöst mot dem och deras händer stjäl vad de vill ha utan rädsla för vedergällning. Folket är deras slavar och är oförmögna att försvara sig själva. En av guvernörerna är en hätsk diktator av sin natur, en annan undviker att erkänna Guds existens eller Domedagen! Det är inte konstigt – hur kan någon tycka det är konstigt, att samhället är i greppet på en slug förtryckare vars skatte-indrivare är orättvis och vars guvernörer inte känner någon medkänsla för de troende under sig.

Det är Gud som kommer att döma mellan oss i denna dispyt, och utfärda en bestämd dom i allt som pågår omkring oss.

O Gud! Du vet att allt vi gjorde var inte av begär för politisk makt, inte heller för rikedomar i överflöd. Snarare gjorde vi det för att demonstrera de lysande principerna och värdena i Din religion, för att reformera situationen i Din nation, för att säkra dina förtryckta tjänares odispytbara rättigheter och för att agera i enighet med de plikter som Du har etablerat och de lagar och normer som Du har utfärdat.

Så, O lärda i religionen, ni förväntas hjälpa oss att nå detta mål. Att vinna tillbaka våra rättigheter från de makter som ni har ansett acceptabelt att skada er och som har försökt att släcka ljuset som tändes av er Profet (S). Gud är nog för oss, till Honom sätter vi vår tillit och till Honom återvänder vi.

Imam Khomeinis(RA) analys

Denna predikan består av två delar. Den första delen är en tradition som gått i arv till Martyrernas Mästare (Imam Hossein(A) från de troendes Mästare (Ali ibn abi Talib(A) och behandlar påbjudandet av det goda och förbjudandet av det onda.

Den andra delen av predikan behandlar de rättslärdas styre (wilayat-e faqih) och de plikter som åligger de lärda, såsom kampen mot förtryckare och tyranniska ledare, för att på så vis etablera en Islamisk stat och implementera de Islamiska lagarna. Under detta firade tal som Imam Hossein(A) levererade vid Mina, lägger han fram två skäl för sin egen kamp (jihad) mot den tyranniska Ummayadiska staten. Två viktiga teman kan härledas från detta tal. Det första är principen om de rättslärdas styre och den andra är de lärda genom sin kamp och metoden att påbjuda av det goda och förbjuda det onda måste avslöja och störta tyranniska ledare. De måste också egga upp folket så att den universella rörelsen för alla vakna muslimer kan etablera Islamiskt styre i stället för tyranniska regimer.

När Martyrernas Mästare i början av sitt tal säger: ”O folk, ta lärdom från Guds rådgivning som han gav sina vänner när han tillrättavisade rabbinerna”, så riktade han sig inte endast till en speciell grupp människor eller de som var närvarande. Snarare så riktade han sig till alla som hör denna uppmaning vid alla tider, eftersom talet börjar med ”O folk”, när dessa ord dyker upp i Koranen har det en universell mening. När Gud tillrättavisar rabbinerna och fördömer deras handlande, så riktar han sig samtidigt till sina vänner (awliya) och ger dem goda råd. Ordet awliya här betyder de som har vänt sina ansikten mot Gud och håller höga positioner i samhället, (inte de 12 imamerna efter Profeten(S)).

Gud säger i versen som vi analyserar: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga (och osanna) påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja de begår de skamligaste handlingar!” (Koranen 5:63). Således riktar sig Gud till rabbinerna och de judiska lärda som misslyckats att stoppa förtryckarnas syndfulla tal. Det är uppenbart att denna tillrättavisning inte är begränsad till de judiska lärda eller de kristna lärda, den riktar sig även mot de lärda i ett Islamiskt samhälle eller egentligen viket samhälle som helst.

Om de religiöst lärda i ett Islamsikt samhälle är tysta och inte talar emot förtryckares politik, så är de också föremål för Guds förbannelse. Här finns ingen urskiljning mellan lärda från förr, nutid eller framtid, de är likvärdiga i denna fråga. Martyrernas Mästare(A) refererade till denna Koranvers så att de Islamiska lärda skulle bli uppmärksamma, vakna och sluta ignorera sina plikter, att påbjuda gott och förbjuda det onda och inte vara tysta inför förtryckande och vilseledda härskare.

Det finns två saker som han drar ens uppmärksamhet till genom att citera dessa två verser. Först, de religiöst lärdas ignorans av sina plikter är mycket mer skadlig än andras försummelse av vanliga plikter. Exempelvis; om en köpman gör något fel så är det endast han som tar skada. Å andra sidan, om en religiöst lärd misslyckas att uppfylla sina plikter så resulterar det i att Islam tar skada. Men om de i stället uppfyller sina plikter så är det en fördel för Islam.

För det andra, även fast allting som går emot Shariah måste förbjudas, så har stor vilt lagts här på syndfullt tal och konsumtion av det förbjudna. Detta antyder att dessa två ondskefulla handlingar är farligare än alla andra och måste därför bekämpas hårdare. Ibland är uttalanden och propaganda som sprids från förtryckande regimer farligare än deras handlingar och deras politik för Islam och muslimer. Gud riktar sig därför till de religiöst lärda för att de misslyckats att förhindra förtryckare från att yttra oärliga ord och från att sprida syndfull propaganda. Han säger i detta avseende: ”Varför fördömde de ej mannen som falskt påstod att han är Guds representant och att han var ett verktyg för Guds vilja, som påstod att han implementerade Guds lagar på rätt sätt och att han hade korrekt förståelse och praktisering av Islamisk rättvisa, även fast han är oförmögen att förstår vad rättvisa är? Påståenden som dessa är en form av syndfullt tal som är väldigt skadligt för samhället. Varför förhindrade de religiöst lärda inte dessa ord från att bli yttrade? Tyrannerna som yttrade denna nonsens gjorde sig skyldiga till förräderi och introducerade ondska in i Islam. Varför stod de religiöst lärda inte i deras väg och uppmanade dem att låta bli denna synd?

Om någon tolkar Guds ord på ett sätt som förargar Honom, introducerar ondska i religionen, implementerar lagar som är anti-Islamiska och samtidigt hävdar at han agerar efter Islamisk rättvisa så är det de lärdas plikt att visa sitt motstånd. Om de misslyckas att göra så blir de föremål för Guds förbannelse, detta framgår både från versen och analysen av predikan.

I sådant fall är motstånd ett sätt att uttrycka att man är emot att nya saker introduceras i religionen och emot förtryck, detta gör den stora massan uppmärksam om korruptionen i samhället och de icke-religiösa ledarnas förrädiska och syndfulla handlande. Folket kommer då att revoltera och vägra att samarbeta eller lyda order från tyranniska och korrupta ledare. De lärdas manifesterande av motstånd är en form av ”förbjuda det onda” och en del av det religiösa ledarskapet. Detta skapar en bred opposition och kommer att besvaras av de religiösa och hedervärda människorna som. Om de förtryckande och vilseledda ledarna inte ger efter för oppositionens önskningar genom att återvända till den raka Islamiska vägen och att följa Guds lagar, utan i stället genom våld försöker tysta massorna. Då har de ingått en väpnad aggression mot muslimerna och räknas som rebeller (fi’ah baghiyah), det är då muslimernas plikt att starta väpnad Jihad mot de styrande, för att se till att samhällets politik och de styrande organens normer är formade efter Islamiska principer.

Det stämmer att för närvarande så har du inte makten att förhindra det innovativa handlandet från de styrande, eller att stoppa korruptionen som de är inblandade i. Men var åtminstone inte tyst, om de slår dig på huvudet så skrik ut i protest. Underkasta er inte till förtryck, sådan underkastelse är värre än förtrycket själv. För att kunna stå emot och svara deras propaganda-maskin och media, så måste vi själva skapa ett medium för att avslöja deras falska påståenden om vad Islamisk rättvisa är. Islam har tvärtemot vad de påstår ett fullständigt program för familjens och samhällets angelägenheter. Alla dessa frågar måste bli tydliga så att folk får veta sanningen och så framtida generationer inte tror att de lärdas tystnad är ett bevis på att förtryckarnas politik är enligt Shariah. Så att de inte tror att de har tillåtelse att ”konsumera det förbjudna”, med andra ord plundra folkets rikedomar.

Eftersom vissa människors tankeverksamhet är begränsad till moskéns väggar så sitter vi tyvärr och inte tänker särskilt mycket längre. När dessa hör orden ”konsumtion av det förbjudna” kan de endast tänka så långt som att t.ex. (Gud förbjude) att närbutikens ägare bedrar sina kunder. De tänker aldrig på den stora bilden och på mer viktiga former av ”konsumtion av det förbjudna”, som t.ex. plundringen av folkets rikedomar. Enormt stora mändger kapital stjäls och folkets rikedomar förskingras, våran olja plundras och vårat land förvandlas av representanter från utländska företag till en marknad för onödiga varor, något som gör det möjligt för utländska kapitalister att tillskansa sig folks pengar. Ett antal länder stjäl våran olja efter att pumpat upp den ur marken och den obetydliga summan de betalar för den går rakt ner i regimens fickor. Vad gäller den lilla del som går till folket, Gud vet vad denna används till. Allt detta är en form av ”konsumtion av det förbjudna” som händer i enorm skala, eller rättare sagt på internationell skala. Det är inte bara en vanlig ondska utan en mycket ful och farlig ondska. Studera noggrant samhällets situation och regimens handlingar och du kommer att se vilken hemsk form av ”konsumtion av det förbjudna” som försiggår. Till och med om en jordbävning inträffar i landet så blir detta ett sätt för förtryckarna att öka sin illegala inkomst, de stjäl de pengar som skulle gått till de behövande offren. När helst våran förtryckande och anti-nationella regim ingår avtal med utländska stater eller företag så stjäl de stora summor av folkets pengar och slösar bort stora summor på sina utländska mästare. Det är en flod av förbjuden konsumtion som sveper förbi våra ögon. All denna felaktiga användning av fortsätter, i avtalen med de utländska makterna och explotationen av våra naturresurser och upphandlandet av vapen från imperialisterna och kommunisterna.

Vi måste avsluta all denna plundring av våra rikedomar. Hela folket har en plikt och ansvar i detta avseende, men de religiöst lärdas ansvar är tyngre och viktigare. Vi måste leda andra muslimer i detta heliga Jihad, på grund av vår rank och position måste vi vara längst fram i ledet och uppfylla denna viktiga plikt. Om vi idag inte har makten att förhindra dessa brott från att hända och ställa dessa förrädare och tjuvar som styr över oss till svars, då måste vi arbeta så att vi skaffar oss den makten. Samtidigt måste vi uppfylla vår största obligation, vi måste belysa sanningen och vi måste avslöja ledarnas tjuvaktiga handlande. När vi kommer till makten så kommer vi inte endast ta över administrationen, politik och ekonomi, vi kommer också se till att tjuvarna och lögnarna blir bestraffade.
De sätter eld på al-Masjid al-’Aqsa (klippmoskén i Palestina) och vi ropar: ”Lämna al-Masjid al-’Aqsa halvt nerbrunnet, men radera inte spåren efter brottet.”
Shahens regim öppnar ett konto och sätter upp en fond där man påstår att man samlar folks pengar för att återuppbygga al-Masjid al-’Aqsa. I verkligheten är pengarna till för att fylla regimens fickor och samtidigt så raderar Israel spåren efter sina brott.

Dessa är svårigheterna som drabba den Islamiska nationen och som har resulterat i det vi har idag. Är det inte de lärdas plikt att tala ut om dessa ting? ”Varför förbjuder inte deras andliga ledare och deras konsumtion av det förbjudna” Varför protesterar inte våra muslimska lärda?
För att gå tillbaka till Imam Hosseins(A) predikan, han säger: ”Gud förebrådde och tillrättavisade rabbinerna för att de med egna ögon såg förtryckarna begå korrupta och avskyvärda handlingar, men inte stoppade dem.”
Enligt Martyrernas Mästare berodde deras tystnad på två faktorer, deras simpelhet och girighet. Antingen var de giriga människor som tjänade materiellt på förtryckarna och höll tyst mot betalning, eller så var de fegisar som var rädda för dem. Konsultera med traditionerna som berör påbjudandet av det goda och förbjudandet av det onda. Där fördöms de som konstant hittar på ursäkter för att slippa undan sina plikter och deras tystnad anses vara något skamligt.

Gud säger: ”Fukta således inte människorna, men frukta Mig!” (Koranen 5:44)
Denna vers betyder ungefär; ”Varför fruktar du människor? Våra vänner (awliya) har gett sina liv för Islam, du borde vara beredd att göra detsamma.”
I en annan plats i Koranen säger Gud ”Men de troende männen, såväl som kvinnorna är varandras sanna vänner och fasta stöd, de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och hans sändebud”. (Koranen 9:71)

“Gud nämner plikten att påbjuda det goda och förbjuda det onda (al- ‘amr bi al-ma’ruf wa al-nahy ‘an al-munkar) före alla andra plikter, för att Han vet att om denna plikt uppfylls och etableras i samhället så kommer alla andra svåra och enkla plikter att också etableras. Skälet till detta är att al-’amr bi al ma’ruf wa al-nahy ‘an al-munkar betyder att kalla folk till Islam. Det betyder motstånd mot orättvisa, stå emot och kämpa mot förtryckare och sträva för att försäkra sig att den allmänna skatten och inkomster från krig används i enlighet med Islams rättvisa lagar.”

Om det goda är påbjudet och det onda förbjuds så kommer förtryckarna inte att kunna tillskansa sig folkets egendom, de kommer inte att kunna använda dem efter egen vilja och de kommer inte att kunna slösa med folks skatter. För den som påbjuder det goda och förbjuder det onda, kallar folk aktivt till Islam genom att motsätta sig orättvisa och förtryckare.

Att påbjuda det goda och förbjuda det onda är en plikt som existerar först och främst för att uppnå dessa höga mål. Vi har hur som helst begränsat det till små angelägenheter. Vi har fått för oss att den ondska som vi kallas till att bekämpa är saker som vi hör och stöter på i våra dagliga liv. Exempelvis, om någon spelar musik på bussen, eller om en butiksägare gör något fel, eller om vi ser någon äta på marknaden under Ramadhan så ser vi dessa handlingar som de onda ting som måste bekämpas. Samtidigt så är vi helt ignoranta mot mycket större och farligare ondska.

De som förstör Islams välfärd och trampar på de svagas rättigheter, det är deras ondska som vi måste bekämpa. Om en kollektiv protest utfärdades mot förtryckarna när de utför brottsliga handlingar, om tusentals telegram skickades från alla Islamiska länder som uppmanade dem att upphöra med sina brott, så skulle de sannerligen avstå. Om varje gång en handling utfördes eller ett tal yttrades mot Islams och folkets intresse, skulle de ansvariga i varje stad och by vara tvungna att dra sig tillbaka. Skulle de kunna göra annorlunda? Aldrig! Jag känner dem, jag vet vilka sorts människor de är. De är väldigt fega och de skulle dra sig tillbaka snabbt. Men om de ser att vi är fegare än de själva kommer de att handla som de vill. När staden Qums lärda (Ulama) möttes under ett tillfälle och provinserna skickade delegationer för att visa sitt stöd och solidaritet så backade regimen och upphörde med det som vi motsatte oss. Efteråt kunde de släcka vår entusiasm och försvaga oss, de delade upp oss och gav var och en av oss olika religiösa plikter att ansvara för. När det dök upp meningsskiljaktigheter inom våra led så blev de modiga igen, och nu gör de som de vill med muslimerna och vårt Islamiska land.

Martyrernas Mästare(A) talar om att kalla folk till Islam och samtidigt stå emot orättvisa och förtryckare. Det är för dessa mål som att påbjuda det goda och förbjuda det onda har blivit en plikt för oss. Om någon fattig butiksägare har gjort något fel så har han inte skadat Islam utan endast sig själv. När vi lägger vikt vid att uppfylla våran plikt att påbjuda det goda och förbjuda det onda, så måste vi fokusera oss på de som skadar Islam och på olika sätt plundrar folks möjligheter till försörjning.

Ibland så läser vi i tidningen på ett humoristiskt eller allvarligt vis att pengarna som ska gå till översvämningsoffer eller jordbävningsoffer förskingras av de i ledningen för egna ändamål. En av de lärda i Malayer berättade för mig att folket ville skicka en lastbil med förnödenheter till offer för någon olycka, men polisen hade stoppat dem och till och med försökt att konfiskera förnödenheterna. Att påbjuda det goda och förbjuda det onda är mycket nödvändigt vid såna tillfällen.

Nu låt mig fråga dig, anser du att de ämnen som Martyrernas Mästare berörde i sin predikan var endast för de som var närvarnade? Är det inte så att frasen, ”O folk, ta lärdom” är riktade mot oss med? Ska vi inte ta fördel från Martyrernas Mästares ord. Som jag sade i början av denna diskussion, de ämnen som predikan berör var inte ämnade för en viss grupp eller klass. Han riktade sig till alla ledare, lärda och alla människor i hela världen, speciellt de som är levande och är uppmärksamma. Denna predikan har samma status som Koranen och kräver våran lydnad till Domedagen. Den versen som han refererar till i talet talar endast om de judiska lärda och rabbinerna, men innebörden är universell. De judiska lärda blev fördömda av Gud för att deras fruktan eller feghet ledde till att de var tysta inför förtryckarna brott, men om de hade protesterat mot förtrycket so kunde de förhindrat förtrycket. Om Islams lärda på samma sätt misslyckas att resa sig mot förtryckare och väljer att vara tysta så är de också föremål för Guds förbannelse.

Efter att Martyrernas Mästare riktat sig mot hela folket i allmänhet så riktar han sig till en speciell grupp, nämligen Islams lärda (Ulama) och säger till dem:

“O lärda, ni som är firade och njuter av ett gott rykte på grund av att folket sätter sitt hopp till att ni kommer att implementera Guds lag, och för att ni förväntas att resa er mot förtryckarna och försvara sanningen och de förtrycktas rättigheter.”

Således har ni nått en viss status och rank, men ni har misslyckats att uppfylla de plikter som förväntas för er. Ni ser att förbundet med Gud blir kränkt och trampat på och ändå blir ni inte upprörda, men när det kommer till era fäders förbund så blir ni mycket upprörda om de endast blir delvis kränkta. De eder som ni har gett till den noblaste av budbärare har ett lågt värde för er. De blinda, de svaga och de kroniskt sjuka i alla städer saknar skydd och ingen barmhärtighet visas mot dem,

Tror ni att all den propaganda som sänds på radion är sant? Gå och se själva vilka omständigheter folk lever under i landet. Inte ens en av två hundra byar har en sjukvårdsklinik. Ingen bryr sig om de fattiga och hungriga, och de tillåter inte de medel som Islam har för att bekämpa fattigdom implementeras. Islam har löst problemen med fattigdom och det läggs stor fokus på detta i ett Islamiskt styre. Välgörenheten (sadaqat) är för de fattiga. Islam är fokuserat på att förbättra de fattigas och utsattas förhållanden.

Vårat olyckliga folk lever under fattiga förhållanden medan makteliten slösar bort de skatter som folket tvingas att betala. De köper jetplan från Israel, så att deras piloter och agenter kan komma och träna i vårat land. Israel, en stat som är i krig med muslimer, och så stark är vår regims stöd att israeliska soldater kommer till vårat land för att tränas! Vårat land har blivit en bas för dem, och vårat lands ekonomi är i deras händer. Om situationer fortsätter på detta vis och muslimer fortsätter uppföra sig som apatiska så kommer muslimerna att förlora all ekonomisk makt i våra länder.

För att fortsätta till Martyrernas Mästares tal.

”Ni uppträder inte efter vad som förväntas från er position eller rank, inte heller uppmuntrar eller stödjer ni dem som gör sin plikt. Den enda källan till tillfredställelse för er är att ni har förtryckarna stöd och respekt och att de tilltalar med ”o nobla Shaikh” (lärd). Att nationen lider under regimens händer är inget som berör er. Olyckan som har drabbat er är värre än vad som har drabbat andra, eftersom sann rank och positionen som ”lärda” (Ulama) har tagits ifrån er. Administrationen i landet, utfärdandet av lagar och regleringar borde egentligen vara de lärdas ansvar, de som är beskyddare av Guds lagar. Men eran position har blivit berövad från er.”

Imamen (Guds frid vare med honom) kunde ha sagt på detta sätt: ”Det som är min rätt har tagits ifrån mig och ni kommer inte till min hjälp” eller ”Imamernas rättigheter har tagits ifrån dem och ni har valt att vara tysta”. I stället talade han om ”de som har djup kunskap om Gud” (al-ulama bi Allah’), med andra ord de religiöst lärda och ledarna. Här refererar han inte till ”mystikerna” eller filosoferna, eftersom en som har djup kunskap om Gud har också djup kunskap om hans lagar. Imamen (A) fortsätter:

”Men eran position har blivit berövad från er av inget annat själ än att ni har övergivit sanningen och ni har tvistat angående sunnahs (Profetens(S) traditioner) betydelse, trots att ni har fått se klara bevis. Om ni bara hade haft tålamodet att uthärda svårigheter och olycka för Guds skull, då skulle alla frågor om Guds lagar lämnas till er och makten att utfärda dekret skulle ligga i era händer.”

Om ni skulle agera korrekt och uppfylla era plikter, så skulle ni ha ansvaret för statens angelägenheter. Om det form av styre som Islam påbjuder skulle skapas, så skulle ingen av de existerande regeringarna kunna stå emot den, de skulle alla kapitulera. Men tyvärr, vi har misslyckats att etablera en sådan regering. Även i början av Islams historia försökte dess motståndare stoppa dess etablering och motsatte sig att makten skulle hamna i händerna på den som valts av Gud och av Profeten(S).

”Men ni tillät förtryckarna att frånta er era funktioner i Guds angelägenheter (statens angelägenheter), dessa angelägenheter som borde regleras av Shariah (Islamisk lag). Så mycket att de nu administrerar dem på lösa grunder efter deras egna antaganden och dömer i frågor med tillfredställelsen av egna begär som mål. Vad som uppmuntrade dem till att ta makten över statens angelägenheter var eran panikartade flykt för era liv som oundvikligen kommer att ta slut och er kärlek till detta liv som med säkerhet kommer att lämna er. En konsekvens av denna mentalitet är att ni har störtat de maktlösa massorna i klorna på förtryckarna. Vissa kryper som slavar under tyrannernas grepp, och andra har blivit fråntagna sin möjlighet till försörjning.”

Allt detta kan tillämpas till vår tid, faktum är att dessa ord kan tillämpas mer till vår tid än Imamens(A) tid.

”Makteliten styr statens angelägenheter efter sina egna nycker, genom sina utsvävanden, deras lydnad till onda rådgivare och deras olydnad till sin Gud gör de sig själva förtjänta av skam och vanheder. En av deras utvalda representanter intar predikstolen i varje stad.”

På den tiden så prisade prästerna förtryckarna från predikstolen, idag sänder radion propaganda som prisar dem och misstolkar Islams lagar.

”Landet är försvarslöst mot dem och deras händer stjäl vad de vill ha utan rädsla för vedergällning. Folket är deras slavar och är oförmögna att försvara sig själva. En av guvernörerna är en hätsk diktator av sin natur, en annan undviker att erkänna Guds existens eller Domedagen! Det är inte konstigt – hur kan någon tycka det är konstigt, att samhället är i greppet på en slug förtryckare vars skatte-indrivare är orättvis och vars guvernörer inte känner någon medkänsla för de troende under sig.
Det är Gud som kommer att döma mellan oss i denna dispyt, och utfärda en bestämd dom i allt som pågår omkring oss.
O Gud! Du vet att allt vi gjorde var inte av begär för politisk makt, inte heller för rikedomar i överflöd. Snarare gjorde vi det för att demonstrera de lysande principerna och värdena i Din religion, för att reformera situationen i Din nation, för att säkra dina förtryckta tjänares odispytbara rättigheter och för att agera i enighet med de plikter som Du har etablerat och de lagar och normer som Du har utfärdat.
Så, O lärda i religionen, ni förväntas hjälpa oss att nå detta mål. Att vinna tillbaka våra rättigheter från de makter som ni har ansett acceptabelt att skada er och som har försökt att släcka ljuset som tändes av er Profet(S). Gud är nog för oss, till Honom sätter vi vår tillit och till Honom återvänder vi.”

Som vi sade, målgruppen för hela predikan är de lärda, det finns inget som indikerar på att de som nämns som ”de som har djup kunskap om Gud” är Imamerna. Det talas här om Islams lärd, s.k. rabbaniyun. Rabbani refererar till en som tror på Gud, är lärd angående hans lagar, lever efter hans lagar och är en förtroendeman i frågor angående vad som är tillåtet och förbjudet av Gud.

När Imamen (A) sade att statens angelägenheter tillhör de lärda, så menade han inte att denna funktion sträcker sig till tio eller tjugo år framåt eller endast till folket i Medina. Det är uppenbart att hela talets mening är mer universell, och vad han tänkte på var ett stort samhälle som vill etablera ett rättvist system.

Om de lärda som är Guds lagars förtroendemän beträffande det som är tillåtet och det förbjudna och som besitter de två karaktärerna av kunskap och rättvisa som nämndes här ovan skulle implementera Guds lagar och administrera muslimernas angelägenheter, så skulle folket inte längre vara hungriga och de Islamiska lagarna skulle inte brytas.

Traditionen som innehåller detta tal är en del av bevisen för vår teori om de rättslärdas styre (wilayaht e faqih). Om inte det vore så att dess kedja av återberättare var svag skulle vi kunna använda det som direkt bevis. Det språk som används i talet antyder att det är yttranden från en av Masumeen (Profeten, hans dotter Fatema och de 12 imamerna efter honom).

Hämtat från “al-Tawhid Journal”, sid. 34
Vol. VII No. 4 Shawwal Dhu al Hijjah 1410