Antalet människor som var beroende av Imam Jaffar Sadiq(A) hade ökat i antalet, och även så hade hans(A) utgifter gjort. Imam Jaffar Sadiq(A) beslutade sig för att investera en del pengar i handel och affärer för att möta de ökade kostnaderna för huset. Han ordnade fram ett belopp bestående av tusen Dinars, som han gav till sin slav vid namn, Musadif med direktiven att resa till Egypten och investera beloppet i affärer på uppdrag av Imam Jaffar Sadiq(A).
Musadif köpte en del varor som vanligtvis exporteras till Egypten, och följde med en karavan av näringsidkare, som hade med sig samma typ av varor till Egypten.
När de närmade sig Egypten, mötte de på en annan karavan på väg ut från staden. Och det tog inte lång tid innan de började frågade varandra om handeln och affärerna i Egypten. Under samtalet fick de reda på att de varor som Musadif och hans vänner hade med sig, inte var tillgängliga i Egypten och att det fanns ett stort behov av dessa varor. De blev mycket glada över sin tur eftersom de hade lyckats få med sig föremål bestående av de mest vanliga och viktiga saker människorna var i behov av.
Hörande detta beslutade sig handlarna för att utnyttja situationen. De kom överens om att inte sälja varor till mindre än hundra procent vinst, dvs. det dubbla priset.
När dem kom in i staden upptäckte dem ganska snabbt att det de fick höra från den mötande karavanen stämde helt och situationen var som dem berättat. De skapade snabbt en svart marknad och precis som överenskommet sålde de varorna för det dubbla priset.
Musadif återvände till Medina med en nettovinst på ettusen Dinars. Glad som han var gick han till Imam Jaffar Sadiq(A) och placerade två väskor, var och en innehållande ett tusen Dinars framför honom.Imam Jaffar Sadiq(A) frågade:
”Vad är detta?”
”En av de två väskorna innehåller det kapital du gav mig, och den andra (som innehåller samma mängd kapital som den första väskan) är den vinst jag har gjort.”
”Sannerligen är vinsten oväntat hög. Säg mig hur kunde du göra en sådan stor vinst?” ”Faktum är att när vi väl nära vid Egyptens gräns fått kännedom om att det fanns ett stort behov av de varor vi hade med oss, kom vi överens om att inte sälja varor mindre än dubbla kostnaden, vilket vi också gjorde”
”Ära är till Gud! Gjorde du verkligen detta! Svor du en ed om att skapa en svart marknad bland muslimer! Svor du att inte sälja varorna för mindre än det dubbla av den faktiska kostnaden! Nej, jag vill inte ha någon sådan verksamhet och vinst ”.
Sedan plockade Imamen(A) upp en av väskorna, och sade, ”Detta är mitt kapital.” Och sade, utan att ens röra vid den andra väskan att han inte ville ha någonting att göra med den. Sedan sade Imam Jaffar Sadiq(A):
”Åh Musadif! Det är lättare att slåss med ett svärd än att känna sitt livsuppehälle lagligt (halal).”