När hans far dog martyr (förgiftad av regenten Mansur Dawanaqi), bad Mansur guvernören av Medina att halshugga alla förmyndare som Imamen(A) hade lämnat.
Guvernören (kallades Sulayman) skrev tillbaka för att säga att den 6:e Imamen hade lämnat fem förmyndare, där han (Mansur) var den förste och Sulayman den andre, följd av Abdullah, Umme Hamida och Imam Kadhim(A).
Efter den 6:e Imams död uppmuntrade Mansur Ismaili-sekten att framträda trots att han visste att Ismail hade dött för 20 år innan. Samtidigt krävde den 6:e Imamens andra son, Abdullah, Imamat (emellertid levde han enbart 17 dagar efter det).
Mansur var upptagen med att bygga Baghdad efter det (fastän tortyr och dödande av Ahl al-Bait(A) följeslagare fortsatte) och lämnade Imam Kadhim(A) för ett tag då Imamen hade lite tid att lära ut den sanna Islam.
När Mansur dog kom hans son Mahdi till makten år 158 e.h. Han ökade illdåden mot Ahl al-Bait(A) och deras följeslagare. Imam Musa(A) rådde sina följeslagare att utöva Taqiyya (som innebär att inte visa sin tro till det yttre).
Mahdi kallade Imamen(A) till Bagdad och fängslade honom, men släppte ut honom efter ett tag. Efter Mahdi kom hans son Musa, som antog titeln Hadi. Han regerade i 15 månader men illdåden fortsatte. Efter Hadis död kom hans bror Harun Rashid. Det var han som införde Backgamon, Chack och Musik i den Islamiska kulturen.
Harun fick höra om Imam Kadhim(A) popularitet av Mohammad, son av Ismail (Imamens brorson), och om insamlingen av khums. Harun var rasande och för att han ville bevisa sin relation till Profeten gick han till Profetens(S) grav och hälsade på Profeten(S) och kallade honom farbror.
Imam Kadhim(A) var där och han kallade Profeten(S) för farfar. Imamen(A) frågade då Harun om han skulle acceptera om Profeten skulle komma och be om Haruns dotter till äktenskap? Harun sa: ”Ja”. Imamen sa: ”Detta är skillnaden mellan mig och dig. Min dotter skulle vara haram för Profeten (mahram)”. Harun arresterade Imamen i Profetens moské medan Imamen höll på att be. De satte på honom handbojor, fångkedjade honom och skickade honom till Basra.
En likadan karavan skickades till Baghdad för att lura Imamens(A) följeslagare. Imamen(A) sattes i fängelse under uppsikt av Isa, son av Jafar.
Efter ett år skrev Isa till Harun att han inte längre kunde fängsla Imamen(A) eftersom han enbart kunde finna fromhet och rättfärdighet i honom. Harun flyttade Imamen(A) till Baghdad under uppsikt av Fadhl, son av Rabi, som även han blev en av Imamens(A) följeslagare. Fängelserna var så små att det inte fanns plats för att stå upp och maten bestod av en kopp vatten och två bitar torrt bröd per dag. Imamen(A) förblev tålmodig.
Harun anlitade också personer för att döda Imamen(A) (det har rapporterats att de var från England). Även dem, genom att se Imamen, började gråta och vägrade mörda honom trots att dem var betalda för att utföra det. Harun flyttade Imamen(A) till Sindis, son av Shahaks, (en väldigt grym man) tillsyn till slut. Imamen förblev i fängelse de sista 19 åren av sitt liv. De 19 år av hans fängslande gav Shia populationen ett litet bistånd eftersom regenterna koncentrerade sig på Imamen(A). Detta möjliggjorde för Shia att skingras från Arabia till Iran, Indien etc., och därmed sprida Islam, och det var en av faktorerna gentemot populariteten av den 8:e Imamen. I en situation där familj och följeslagare av Ahl al-Bait(A)mördades och torterades, lärde Imamen(A) ut det sanna ordet av Allah. Genom hans egenskaper och hans fromhet visade han meningen av tabligh, och levde upp till den 6:e Imamens(A) hadith: ”Förvärva en sann muslims egenskap och detta kommer att sprida Islam”.
År 183 e.h. förgiftade Sindi Imamen(A). En annan berättelse säger att Imam blev insvept i en matta och kvävdes Hans kropp lämnades på Baghdads bro och en rapportering gjordes för alla att komma och se honom.
Det var ett knep för att uppmana Shia att komma ut med ilska så att de kunde identifieras. När Harun Rashids bror Sulayman hörde om detta blev han förbannad och arrangerade för hans begravning i Quraysh kyrkogård utanför Baghdad (den 8:e Imamen(A) gav honom ghusl och kafan). En stad utvecklades runt Imamens(A) gravplats, som fick namnet Kadhmain (betyder två Kadhimer) eftersom den 9:e Imamen också är begravd där.