Glimtar ur ziyarat Nahiya

Ziyarat Nahiya är en av de välkända Ziyarat för Imam Hossein(A) och den kommer från Tidens Imam, Imam Mahdi(AJ); det inkluderar koncept som kärlek, visdom, sorg och sökandet av medling. Denna Ziyarat illustrerar tragedin i Karbala och placerar läsaren mitt i hjärtat av denna händelse. Ziyarat inleds med hälsningar på de gudomliga profeterna och de utsedda ledarna. Sedan fortsätter det med hälsning till Imam Hossein(A) samt beskrivning av honom, hans avkomma och hans lojala vänner. Sedan fortsätter det till dragen och handlingarna hos Imam Hossein(A) innan striden samt bakgrunden såväl som beskrivningen av det lidande och senare martyrskap som Imamen(A) genomled och det avslutas med att söka medling från de ofelbara Imamerna(A) och bön till Allah(Swt).

Med denna introduktion samt ankomsten av sörjandet och ihågkommandets månad samt för att bekanta oss mer med Imam Hossein(A) samt hans lidande så rör vi oss framåt för att titta på vissa delar av denna Ziyarat:

”Jag vittnar att du förrättade bönen och gav åt de behövande, och manade till goda gärningar och avrådde från det onda. Du åtlydde Gud och vara aldrig ohörsam och förblev i förbindelse med Honom, och gjorde Honom belåten, och ingavs vördnad från Honom, och var uppmärksam gentemot Honom, och tillfredsställd med Hans Önskan och Vilja. Och du främjade Guds och Profetens(S) sunnah (traditioner i form av ord och handling) och förintade korruption, och inbjöd (människor) till sanningen och påvisade tydligt de rätta vägarna och utförde Jihad såsom det bör utföras i Guds väg.”

”Den som kvarstår i rokoo’ och sajdah (sätta pannan ned på marken inför Gud och tillbe – ett av bönens moment). Fjärmad från världen som om du måste lämna snart. Du betraktade alltid denna värld med vämjelse. Dina önskningar var inte världsliga. Du var långt borta från dess bekvämligheter och förskönanden och otillgänglig för dess prakt. Och det är välkänt att din tillgivenhet tillhör endast det kommande livet.”

”Sedan genom din insiktsfulla visdom om sanningen vägrade du (svära trohetseden till Yazid) och ålagde för dig att kämpa mot överträdarna och de korrupta. Sedan gick du omedelbart ut i följe med dina söner, familjemedlemmar, följandes av anhängare och vänner. Du kallade folket till Guds Väg med sanningen och klara och öppna grunder och med visdom och goda råd. Sedan befallde du inrättningen av berättigande gränser och lydande till Gud och återhöll människorna från fördärv och förbjöd syndfulla handlingar. Men avskyvärda människor förtryckte dig med orättvisa och tyranni.”

”Så du varnade de om heliga påföljder innan du utförde Jihad mot dem. Och du belyste för dem och la fram trofasta grunder, men trots det bröt de varje ed och trofasthet mot dig. Och de förargade din Herre och din morfar och inledde angreppet mot dig.”

”Så även du blev redo med spjut och svärd för strid och kamp och du stred mot syndarnas här. Och du blev omgiven på slagfältet och stred med Zulfiqar(1) med så mycket styrka som om Imam Ali(A) själv stred. ”

”Så när fienderna såg dig vara bestämd och tapper började de komplottera och lägga ut fällor för dig, och började strida mot dig med slughet och åverkan och den förbannade Umar (ibn Sa’d) befallde hans sluga här att avskära vattentillförseln. Alla av dem släppte loss sina grymheter mot dig. De beaktade inte deras plikter gentemot dig. De tvekade inte i att dräpa dig och dina anhängare. Hur stor var inte deras synd i härjningen av dina tillhörigheter?”

”Du bar slagets vedermödor med så pass mycket tålamod att himlens Änglar förundrades. Sedan omringade de dig från alla håll och tillfogade den ena skadan efter den andre och gjorde dig utmattad. Ingen medhjälpare förblev mellan dig och dina kvinnor och barn. Du fortsatta att förhindra skaran av angriparna [bort] från dina kvinnor och barn med uthållighet och tålamod, ända tills de tvingade ner dig från hästryggen och du sänktes till marken, skadad.”

”Hästarna nedtrampade dig med deras hovar. Den avskyvärda hären föll över dig med deras svärd. Dödens droppar framträdde på din panna, och dina händer och fötter föll ihop och vek ut sig till höger och vänster…”(2)

---