Fredsavtalet mellan Imam Hassan(A) och Mu’awiyah
Det var Imam Hassan(A) som banade vägen för sin yngre broders hyllade revolution. De var i själva verket två sidor av samma mynt, fast med olika roller. Under historiens gång har många historiker spridit lögner om Imam Hassan(A) och hans fredsavtal med Mu’awiyah, där de hävdar än det ena än det andra.
De mest framträdande punkterna i fredsavtalet mellan Mu’awiyah och Imam Hassan(A) lyder enligt följande:
1) Mu’awiyah skulle leda det muslimska riket i enlighet med den Heliga Koranen och Profetens(S) sunnah.
2) Mu’awiyah fick inte testamentera sitt kalifat till någon efter sin död. Myndigheten skulle återgå till Imam Hassan(A) efter honom. Om något skulle hända med Imam Hassan(A) skulle myndigheten gå till hans broder Imam Hossein(A).
3) Folket skulle garanteras säkerhet var de än befann sig på Guds jord däribland Syrien, Iraq, Tihama eller Hijaz (Medina).
4) Anhängarna till Imam Ali(A) och hans shia skulle garanteras säkerhet med avseende på dessa personers egendom, kvinnor och barn.
5) Mu’awiyah fick inte söka att vålla Imam Hassan(A) eller Imam Hossein(A) någon skada, varken öppet eller i hemlighet. Inte heller fick han göra detta med någon av Profetens(S) familjemedlemmar vart de än befann sig.
6) Förbud att smutskasta och förbanna Imam Ali(A). (Att förbanna Imam Ali(A) under bönen var något som hade blivit en sedvana bland Mu’awiyah och hans anhängare.)
Efter att ha slutfört överenskommelsen, begav sig Imam Hassan(A) till Kufa. Kort därefter anlände Mu’awiyah för att erhålla folkets trohetsed. I ett tal som levererades i närvaro av Mu’awiyah, förklarade Imam Hassan(A) situationen som hade uppstått klart och tydligt:
”O människor, Allah(SWT) har väglett er genom våra förfäder (Profeten(S) och Imam Ali(A)) och skonat er från blodutgjutelse genom de som följde Honom (här syftar Imam Hassan(A) på sig själv). Sannerligen är detta kalifat inget annat än en tillfällig fas, då dessa världsliga besittningar ständigt skiftas och byts ut.”
Medan Mu’awiyah enbart sökte makt i denna värld, handlade Imam Hassans(A) angelägenheter inte om världsligt ledarskap för egen vinnings skull, utan snarare som ett medel genom vilket han skulle kunna vägleda folket till Gud och Hans sanna befallningar. Efter Imam Hassans(A) abdikering återvända han till Medina där han spenderade resterande tio år av hans liv genom att lära ut Koranen och Islams sanna läror.
Av historien att döma fogade sig inte Mu’awiyah efter några av de villkor som han kommit överens om med Imam Hassan(A) genom fredsavtalet. Han trampade på fredsavtalet genom att säga följande till folket i Kufa: ”Tror ni verkligen att jag har tagit makten för att lära er om Islam. Nej, jag har enbart kommit till makten för maktens skull och om någon av er försöker motsätta sig detta kommer ni att betala ett dyrt pris genom att få era huvuden avhuggna.”
Förföljelsen av Imam Alis(A) anhängare fortsatte och likaså förbannandet och smutskastningen av honom. Imam Hassan(A) visste mycket väl att Mu’awiyah skulle bryta mot dessa villkor. På detta sätt skulle folket klart och tydligt se Mu’awiyahs överträdelser och hans hyckleri skulle bli uppenbart.
Islams värsta fiender och största hot, var och kommer alltid att vara hycklare. Dessa fungerar som ett gift som infiltrerar folket med falsk propagandaspridning och sedesfördärv. Genom att Mu’awiyah visade sitt sanna jag till folket kunde de nu tydligt se det hyckleri som förekom.
En av Imamens(A) anhängare vid namn Abo Saed frågade Imam Hassan(A): ”O son av Guds Sändebuds(S), varför gick du med på fredsavtalet med Mu’awiyah när du vet att du är mer lämplig än honom och då du vet att han är en förtryckare?”
Imam Hassan(A) svarade: ”O Abo Saed, är jag inte Guds bevis och är jag inte Imamen(A) efter min fader(A).”
Abo Saed sade: ”Ja.”
Då sade Imamen(A): ”Är jag inte den som Profeten(S) sade följande om, ”Hassan och Hossein är Imamer vare sig de reser på sig eller sätter sig ned?”
Abo Saed sade: ”Ja.”
Imam Hassan(A) sade: ”Då är jag Imam, vare sig jag reser på mig eller sätter mig ned. O Abo Saed, anledningen till varför jag gick med på fredsavtalet med Mu’awiyah är av samma anledning som Profeten(S) hade när han gick med på fredsavtalet med Bani Damra, Bani Ashja’ och till Mecka borna då de lämnade al-hudaybiyon. De förnekade Uppenbarelsen och Mu’awiyah och hans anhängare förnekar religionens sanna innebörd (tawil). O Abo Saed, om jag är en Imam utvald av Gud som det har sagts, borde inte mitt avgörande vara klart om jag bestämmer mig för fred eller krig, och borde inte det jag beslutat vara korrekt?
Kommer du inte ihåg att Khidr(A), då han gjorde hål på båten, dödade pojken och byggde väggen blev ifrågasatt av profeten Moses(A). Moses(A) erhöll sedan visshet om dessa handlingar efter att Khidr(A) berättat dess innebörd för honom. Detsamma gäller er och hur ni ifrågasätter och går emot mig på grund av er brist på kännedom i dessa beslut. Du skall snart bli varse att om jag inte hade tagit detta beslut hade inte någon anhängare till Ahl al-Bait(A) existerat på jordens yta.”