De flesta uppresningar består av två komponenter: strid och budskap. Strid refererar till kampen och uppoffringen som görs på den heliga målets stig medan budskapets komponent behandlar själva tillkännagivandet av syftet med uppresningen och att förklara dess mål.

För att en uppresning skall vara framgångsrikt så är vikten av att förmedla dess syfte och förklara dess mål inte mindre än själva kampen och uppoffringen; eftersom om syftet och målet med en uppresning inte förklaras i ett samhälle så kommer det inte att få stöd från folket. Därför kommer det att försvagas inom dess urpsrung och kan även avledas och missbrukas av fienderna.

Genom att studera Imam Hosseins(A) rörelse så är det uppenbart att en betydande portion av ansvaret för uttryckandet av syftet för uppresningen gavs till Imam Sajjad(A) och Zaynab(A).

Sedan Muawiyahs tid så hade Umayyaddynastin spridit utbredd propaganda mot Ahl al-Bait(A) (speciellt i Syrien). Hade Imam Hosseins(A) familj i det tillståndet inte väckt folket så hade Islams fiender och härskarnas agenter kunnat utnyttjat Imamens(A) stora rörelse och omvänt dess perspektiv genom historien(1). Däremot förhindrades Imam Hosseins(A) fiender från en sådat svek på grund av den extensiva uppväckningen som Imam Hosseins(A) familj ägnade sig under fångeskapen – vilket var en möjlighet för dem på grund av Yazids dåraktiga vedergällning.

Till exempel kom en man fram till Imam Ali Ibn Hossein(A) när fångarna trädde in i Damaskus och sade: ”Prisad vare Gud som dödade och förgjorde er; och räddade folket från er ondska samt skänkte seger till Amir al-Momenin – Yazid – över er!”

Imam Ali Ibn Hossein(A) förblev tyst tills mannen var färdig med vad han ville säga. Sedan frågade Imamen mannen: ”Har du läst Koranen?”

Mannen svarade: ”Ja”.

Då frågade Imamen: ”Har du läst versen: ”O Profet! Säg: Jag ber er inte om någon belöning förutom kärlek till min Ahl al-Bait(2)?”

Mannen svarade: ”Ja”.

Imamen frågade: ”Och ge de nära släkten deras rättmätiga andel”(3)?

Mannen svarade: ”Ja”.

Imamen frågade: ”Har du läst versen: ”Sannerligen vill Allah endast hålla borta orenheten från er, O hushållets folk (Ahl al-Bait) och rena er en grundlig rening”(4)?

Mannen svarade: ”Ja”.

Då sade Imam Sajjad(A): ”O herrn! Dessa verser har uppenbarats om oss. Vi är de nära släkten, vi är det rena hushållet”.

Den gamle mannen insåg att det han hade fått höra om fångarna tidigare var osant: de var inte uppviglare, snarare var det Profetens(S) familj. Därför ångrade han sitt uttalande och sade: ”O Allah! Jag ångrar mig hos dig från det hat jag hade mot dessa människor. Jag dissocierar mig från de som är fiender till Mohammad(S) och hans familj(A)”.(5)

Vid sidan av detta så tillkännager Abd al-Malik Ibn Marwans bekännelse en annan aspekt av konsekvensen av Imam Hosseins(A) martyrskap och hans familjs uppväckelserörelse. I ett brev till Hajjaj, som hade utsett honom till guvernör över Hijaz, skrev Abd al-Malik: ”Få mig inte till att döda Abu Talibs ättlingar; eftersom jag vittnade själv hur Abu Sufyans familj förgjordes när de gav sig på dem.”(6)

Eftersom vi vet att Abd al-Malik var en smart och diplomatisk kalif bland Umayyaderna(7) och att han blev guvernör fem år efter incidenten i Karbala så inser vi betydelsen av hans vittnesmål; eftersom en sådan order avslöjar att Umayyaderna inte lyckades med att implementera deras svekfulla sammansvärjningar; trots all deras påtryckning mot Abu Talibs familj. Faktum är att de erhöll inget annat än evig skam och förbannelse.

I helhet, när man betraktar den extensiva propagandan mot Profetens(S) familj så blir betydelsen av Imam Hosseins(A) familjs resa till Syrien uppenbart; i denna resa så upphävde dem 40 års giftig propaganda, avslöjade Umayyaddynastins fula perspektiv och väckte de tysta känslorna hos folket i Syrien gentemot verkligheten. Därför kan det sägas att Ahl al-Bait(A) var en segrande armé som hade lyckats med sitt uppdrag när de senare återvände till Medina.

(Ovan är ett urval från ”The Lifestyle of the Imam(A)” av Mahdi Pishwayi)

 

Fotnoter:

1. Till exempel kokade vissa av dem ihop falska anklagelser om att Imam Hassan(A) hade dött av lunginflammation eller tuberkulos för att frikänna Muawiyah från ansvaret i hans martyrskap.
2. Den heliga Koranen 42:23
3. Den heliga Koranen 17:26
4. Den heliga Koranen 33:33
5. Maqtal Khawarazmi, vol 2, s. 61 – Luhuf, s. 74
6. Tarikh Ya’qubi, vol. 3, s. 49 (i sektionen som beskriver Umar Ibn Abd al-Aziz regering) – Ikhtisas av Sheikh Mufid, s. 315
7. Al-Fakhri fi Adaab al-Sultanyyah wa al-Duwal al-Islamyyah, s. 122