En passion att nå till

 

Jabir Ibn Abdullah Ansari(1), en av de högt respekterade följeslagarna till Profeten Mohammad(S) och en sann hängiven följeslagare till Imam Hossein(A) hade inte någon möjlighet att delta i tragedin som ägde rum i Karbala på grund av hans höga ålder och att han var blind men han hedrades med att vara den första pilgrimen som besökte Imam Hosseins(A) gav 40 dagar efter hans martyrskap.

Atiyeh Owfi(2), Jabirs tjänare, berättar historien om att förenas med sin älskade:

 

”Jag följde med Jabir Ibn Abdallah på vår pilgrimsfärd från Medina till Imam Hosseins(A) grav. När vi nådde Karbala så gick Jabir för att genomföra ghudl vid Eufratfloden, bytte kläder, satte på lite parfym och tog sakta sina steg mot graven medan han nämnde Allahs(Swt) namn.

När vi kom till graven vände han sig till mig och sade: ”Placera min hand på graven.” Jag gjorde så och endast en kort stund efter detta så föll han medvetslös på graven. Jag hällde lite vatten på hans ansikte för att han skulle återfå medvetandet. När han öppnade sina ögon så ropade han: ”Ya Hossein, Ya Hossein, Ya Hossein!”.

Sedan talade han vänd mot graven tillhörande Martyrernas Mästare(A) med följande ord: ”Hur kan det vara så att en vän inte besvarar sin vän…?!”

 

Och som ett svar till sig själv sade han: ”Hur kan du svara när blodet från ditt avkapade ådror i nacken har täckt dig och separerat ditt huvud från din kropp?”

 

Sedan började han med följande åkallande rader riktade till Martyrernas Mästare(A):

”Jag vittnar om att du är son till Profeterna, son till de troendes mästare, son till de som gett sin trohetsed till fromhet, du är från vägledningens ätt, du är den femte personen i mantelns folk, son till ledarnas mästare och son till Fatima, den bästa av alla kvinnor. Hur kan du inte vara det när faktum är att den bästa av alla Profeter har matat dig, du har uppfostrats hemma hos de mest fromma, ammats av fromhetens barm. Du levde fromt och dog med största fromhet. De fromas hjärtan sörjer i din frånvaro och de har ingen tvivel om att martyrskap hade valts för dig. Så må Allahs frid och välsignelser vara över dig….”(3)

 

Sannerligen besökte Jabir den dagen sin mästares grav och efter det så besöktes den av medlemmar ur Profetens(S) familj samtidigt som den ena efter den andra tydliggjorde och rekommenderade traditionen att besöka Imam Hosseins(A) helgedom. Bland allt detta har den elfte Imamen, Imam Askari(A) identifierat recitationen av Arbain åkallelsen som ett tecken på en persons djupa tro.(4)

 

 

Fotnoter:

 

  1. Jabir Ibn Abdallah var en följeslagare till Profeten Mohammad(S) som hade gett sitt löfte om att försvara islam på alla möjliga sätt och han hade deltagit i strider under Profeten Mohammads(S) livstid. Men han var inte endast en framstående soldat, han bidrog också ganska mycket med islamisk vetenskap. Han hade dragit stor nytta av Profeten(S) och hans familjs läror och han hade memorerat många av Profetens(S) läror utantill och det är av den anledning som även Imam Baqir(A) återberättar från Jabir Ibn Abdallah al-Ansari.
  2. Atiyeh Ibn Sa’d Jonadah var bland tab’s (andra generationens följeslagare). Hon var bland Imam Alis(A) följeslagare som återberättar många traditioner och räknas bland de som tolkar Koranen. Hon levde under en period av fem Imamer(A).
  3. Bisharul Mustafa Le Shi’at al-Murtadha, vol 2, s. 74.
  4. Imam Askari(A) sade: ”Tecknen för en troende är fem: det första: 51 enheter av bön (summan av obligatoriska och rekommenderade tillsammans), det andra: pilgrimsfärd till Imam Hossein(A) under Arbain; det tredje: att bära på en ring på höger hand; det fjärde: placera huvudet på lera (under bönen); femte: reciterandet av ”Bismillah al-Rahman al-Rahim” med klar och hög röst medan man genomför bönen”. (Tahzib al-Akham, vol 6, s. 52).