Det var Muawiyahs sista dagar i livet. Med hans olagliga komplott så valde han sin korrupta son Yazid till efterträdare [1] och en mörk framtid var det islamiska samhällets utsikt. Efter denna händelse klandrade Imam Hossein(A) Muawiyah med allvarliga och aggressiva brev. Utöver detta bestämde han sig för att väcka det sovande samfundet genom ett tal på en allmän plats. Därför höll han ett tal vid Hajj ceremonin i Mina [2] där han organiserade en stor samling (omkring 1000 personer) och bjöd in det islamiska Ummahns framstående personer. Han talade till folket och en del av hans tal var följande:

”O människor! Dra lärdom av de råd Gud ger till de rättslärda från tidigare samfund. Allah(swt) säger i Den Heliga Koranen: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] påståenden och att göra sig otillåtna vinster?” [3]

Anledningen till att Gud klandrar dem är att de blev vittnen till korruption och oacceptabla handlingar från tyranner under deras tid men de förbjöd dem inte från detta. Jag fruktar att ett Gudomligt straff infaller på er; medan ni blir vittnen till att Guds ed bryts (och ni gör inget åt det). Det är förvånande att nationen har erövrats av en förrädisk tyrann och de troende människorna domineras av en grym härskare. Anledningen till att de dominerar över er är för att ni flyr döden och ni har blivit nöjda och glada över detta temporära liv”.

Sedan tillkännagav han motiven bakom hans rörelse och uppresning: ”O Allah! Du är medveten om alla mina ansträngningar är för att visa människorna den sanna vägen i Din religion och att reformera städerna så att Dina förtryckta tjänare blir säkra från tyranner och att de religiösa plikterna och reglerna implementeras bland Ditt folk!” [4]

Muawiyah dog och han son satte sig på kalifatets stol. Kort därefter genom medling av Medinas guvernör så bad han om Imam Hosseins(A) trohetsed. Imam(A) svarade:

”Om det islamiska samfundets öde är i händerna på en härskare som Yazid så bör man behandla Islam som upphört”. [5]

Detta betyder att trohets ed till Yazid är lika med att vara nöjd med att religionen Islam dör. Dessa ord visar att Imam Hosseins(A) motiv för uppresningen var att bevara grunden i Islam och förhindra religionen från att försvinna. Användningen av ordet ”som Yazid” visar att han inte menade Yazid per specifikation snarare var hans motstånd mot attityden hos Yazid vilket om det dyker upp oavsett när eller hos vem som motsätter sig Gud så skulle han vara fiende till honom och bekämpa honom.

Yazid dog och försvann under djupet av jorden men Yazids attityd kommer att vara närvarande i världen tills Imam Mahdis(AJ) återkomst. Denna attityd bör motsättas av Imam Hosseins(A) efterföljare och den årliga högtidlighållandet av Ashura är för att bevara denna attityd av motstånd från Imam Hossein(A) vid liv.

Den här frågan är så viktig att Imam Hossein(A) möter den värsta av alla katastrofer tillsammans med sina käraste anhöriga för att göra Gud nöjd. Han tvekade inte i denna väg utan tvärtom så stod han stadigt och fast som om inget problem var i sikte.

Under denna stund var han ensam. Han var tvungen att konfrontera fienden men också att bevaka familjens tält så att barnen och kvinnorna i tälten inte skulle skadas. Han brukade attackera fiendens armé för att skingra dem och sedan återvända tillbaka. Han ställde sig på en punkt där tälten var synliga och tittade bort mot tälten samtidigt som han sade: ”Det finns ingen styrka eller makt förutom Allah” så att människorna i tälten skulle kunna höra honom och veta att han fortfarande levde.

Till slut blev han trött. Han var inte kapabel att fortsätta med de upprepande attackerna och återvändandet; så han kom till tälten för att ta farväl. Han närmade sig sin son som var sjuk då. Sonen hade svimmat men Imam Hossein(A) lade sin hand på sonens panna. Sonen öppnade sina ögon och såg att blod droppade från kedjorna i hans fars sköld. Han försökte ställa sig upp men kunde inte göra det. Han kunde inte heller ställa någon fråga eller svara. Imam Hossein(A) sade ett par ord som sitt testamente:

”Gör dig redo för att möta katastrofer och var medveten om att Gud är din beskyddare och försvarare. Klaga aldrig och säg inget som sänker din position och rank”.

Han böjde sig ner och kysste sonens panna. Han ställde sig upp och satte sig på sin häst och vände sig mot folket i tälten för sista gången och sade farväl till dem och sedan sade han: ”Jag är på väg bort…”

Han gick och kom inte tillbaka mer tills rytandet från hans häst nådde hans systrar och döttrar. De sprang ut från tälten och såg platsen för martyrskapet…: ”O Mohammad! O Ali! O Hossein! [5]

(Ovan är ett axplock från ”Ashura Means Rising from Beginning to the End” av Ayatollah Seyyed Mohammad Dia’Abadai)

Fotnoter:

1) Enligt fredsavtalet mellan Imam Hassan(A) och Muawiyah så hade Muawiyah inte rätt att utse någon efterträdare efter sig.
2) Denna samling ägde rum ett eller två år innan Muawiyah dog vid Mina.
3) Den Heliga Koranen 5:63
4) Tuhaf al-’Uqul s. 237-239
5) Al-Lohuf ala Ghatla al-Tofuf s. 24
6) Al-Lohuf ala Ghatla al-Tofuf