Martyrens själ
En av åhörarna, Ibn Abbas, förstod inte den mystiska kärlek som inspirerade Imam Hosseins(A)hjärta och agerande, så han skyndade sig upp för att säga sina åsikter, ”O min älskade Imam Hossein(A)! Kufas folk har skrivit och sagt att de är redo att slåss för din sak. Du bör skriva tillbaka och be dem fördriva Yazids representanter. Antingen gör de som du föreslagit eller inte. Om de gör det kan du åka dit utan fara och om de misslyckas så är din ställning densamma.”
Imam Hossein(A) såg djupt in i ibn Abbas oroliga blick och log. Leendet förde med sig en bris av stillhet som fyllde ibn Abbas inre och lugnade hans oroliga själ. Imam Hossein(A) sa inget, ty osagda ord är själens språk, men hans leende var som en fridfull ocean som omslöt ibn Abbas reflekterade månljus i en tystnad av visdom. Ibn Abbas började gråta när han förstod att Imam Hossein(A) inte var villig att ge vika och brast ut med en förtvivlad röst, ”Men du kommer att dödas!” Imam Hossein(A) log och bröt tystnaden med en vind av kunskap, ”Det är noblare att modigt möta Döden med ett kärleksfyllt hjärta upplyst av tro som kämpar för en nobel sak än att hög ålder och en svag kropp får dig att böjas för dess kyss.”
Ibn Abbas fascinerades av Imam Hosseins(A) djupa ord, men spår av oro omslöt fortfarande hans inre och i ett sista försök gjorde han allt för att övertyga Imam Hossein(A) att stanna, ”En man som vet att han kommer att dödas tar inte med sig sin fru och sina barn.”
En tår, vackrare än pärlornas glans, rann sakta ner för Imam Hosseins(A)lena kind och han svarade i en mjuk röst, ”Lågan separeras aldrig från elden, inte heller kan du skilja på en älskare och hans älskade. Jag och min familjs kärlek till den lysande Koranen och dess eviga budskap är starkare än lågan och älskaren. För oss att blunda för detta förtryck vore att vända bort blicken från Islams vackra ansikte. De vägrar ta ett steg från den raka vägen och därför är vårt mål ett och samma. Om min farfars religion endast kan räddas med svärdet, kom då, O svärd, och ta mig!”