Abbas(A) – den yttre och inre skönheten
Människans natur dras till skönhet. Människans attraktion till skönhet är medfödd och en uppskattelse för skönhet är sammanflätad med hennes natur. Skönhet kan delas upp i två olika typer: den yttre skönheten och den inre skönheten (moral/aspekter). Fullständig och omfattande skönhet som människan ser det är en kombination av den yttre (utseende) och inre (själslig) skönhet. Även om naturlig skönhet och smycken förskönar utseendet så är det kunskap och moral som bibehåller den yttersta skönheten hos människan – något som ger henne andlig skönhet.
Historiska källor avbilar Abbas Ibn Ali(A) som en attraktiv man med uppenbar skönhet. Hans ansikte påminde om ett sken från månen och bland Bani Hashim – där alla var kända för sin skönhet – refererade man till honom som ”Bani Hashims måne”(1). Han var lång och stark. När han satt på hästen så brukade hans fötter nå till marken(2). När han satte sina fötter i i sadeln så brukade hans knä nå samma nivå som hästens öron.
Men man bör inte begränsa sig till hans yttre skönhet då hans dygder byggde resten av Abbas Ibn Alis(A) skönhet. Han var både vacker i karaktär och själ. Han var stark i fromhet, tro och till sina åtagande och han ansågs vara bland Islams hjältar. Utöver detta så hade han stor kunskap.
Abbas Ibn Ali(A) var ståndaktig i sin tro på Allah(Swt). Han hade en klar intelligens och en stark tro. Monoteism och kärleken till Allah(Swt) var djupt rotad i hans hjärta. Sheikh Saduq har återberättat om märken efter sujjod i hans panna(3). Han var bekant med dyrkan under natten och hans ansikte vittnade om hans dyrkan och absoluta ödmjukhet inför Allah(Swt).
Abbas Ibn Ali(A) var exceptionell både i rituell dyrkan och när det kom till stridsfälten. Han hade sin fars tapperhet. Dessa två attribut är sällsynta hos en person. Abbas(A) hade kombinerat tapperhet och lojalitet till sanningen och hängav sig till de ofelbara Imamernas(A) väg. Hans tapperhet och lojalitet var så välkänt att Imamerna(A) kontinuerligt hade prisat honom för att vara en man av höga dygder och moral.
En dag tittade Imam Sajjad(A) på Ubaydallah son till Abbas Ibn Ali och grät då han mindes Abbas(A). Imamen(A) sade: ”Må Allah(Swt) välsigna min farbror Abbas som offrade sig själv för sin broders sak och hängav sitt liv för detta. Hans uppoffring var så stort att både hans händer kapades av. Istället för de två händerna välsignade Allah honom med två vingar i himlen så att han flyger med änglarna precis som Ja’far Ibn Abi Talib”.
Abbas Ibn Alis(A) tapperhet gav honom en sådan hög status att Imam Sajjad(A) utvecklar mer angående sin farbror med följande ord: ”Abbas har en sådan hög position hos Allah att alla andra martyrer kommer att vara avundsjuka mot honom på Domedagen”(4).
Han var inte bara en tapper och from man utan även hans djupa kunskaper är tack vare att han drog nytta av den fontän av kunskaper (från hans far) redan från sin barndom. Uttalandet ”Han har fullständigt smakat på kunskapen”(5) har använts i vissa återberättelser och detta pekar på kunskapen som han erhöll som barn.
Hans fiqh kunskap var väldigt hög och han var bland de pålitligaste återberättarna under sin tid. Vissa rättslärda har följande uttalande om honom: ”Abbas(A) var bland de lärda bland Imamernas barn som var rättvis, pålitlig och from”(6) eller ”Abbas(A) var bland Ahl al-Baits(A) intellektuella och lärda.”(7).
Vad som har nämnts hittills är endast lite av de moraliska dygderna hos Abbas(A). I korthet så hade han både skönhet till det yttre och i sin karaktär. Dessa värdefulla karaktärsdrag har gjort Abbas Ibn Ali(A) både enastående och evig i Islams historia.
(Ovan är ett urval från ”Abbas Ibn Ali(A)” av Jawad Muhaddithi)
Fotnoter:
1. Manaqib Ibn Shahr Ashoob, vol. 4, s. 108
2. Maqatil al-Taalebin, s. 90 – Bihar al-Anwaar, vol. 45, s. 39
3. Thawaab al-‘Amaal wa Iqaab al-‘Amaal, s. 219
4. Imam Sajjad(A) kommer först ihåg Uhud striden och incidenten i Karbala; han sade följande om Hamza martyrernas mästare och hans farbror Abbas Ibn Ali(A): ”Det fanns ingen svårare dag än striden i Uhud. Under den dagen så blev Hamza – som var en tapper man som stred för Allah och Profetens sak – martyr. Och det fanns ingen svårare dag än Ashura dagen för Hossein Ibn Ali(A) (när striden i Karbala ägde rum), där han var omgiven av 30 000 fiender; de ville komma närmare Allah(Swt) genom att döda Profetens(S) barnbarn. Till slut dödade de honom efter att de hade ignorerat alla råd de fick av Hossein Ibn Ali(A)”. Imam Sajjad(A) fortsatte sedan att tala om sin farbrors uppoffringar under Ashura dagen. (Amali Sheikh Saduq, s. 432)
5. Den stora lärda, Abd al-Razzaq, skriver i sin bok ”Al-Abbas” (s. 163) att den ofelbara Imamen(A) sade:
”Abbas Ibn Ali(A) har en fullständig förståelse för kunskapen”. Orden som används i den här återberättelsen betyder att Abbas(A) hade förmågan att erhålla kunskap.
6. Tanqih al-Maqaal, vol. 2, s. 128
7. Qayeni har använt denna term för Abbas Ibn Al(A).