En kort biografi av Imam Hossein(A)

Födelse

Bland historiker från båda Shia och Sunni lärda är Imam Hosseins(A) födelsedag omdiskuterad, men att utgå från den allmänna synen så föddes han 3 Sh’aban 4 år e.h, ett år efter sin broder Imam Hassan(A). Normal är en kvinna gravid i 9 månader, men så var inte fallet med Imam Hossein(A) vars moder bar honom bara i 6 månader innan han föddes. Ytterst få barn har överlevt en sådan tidig förlossning, Profet Yahya (Johannes(A)) var en av dem. Traditioner (ahadith) berättar att vid Imam Hosseins(A) födelse steg Himlens alla änglar ner och gratulerade Profeten(S). Till skillnad från andra barn drack inte Imam Hossein(A) varken sin moders eller någon annans mjölk, men var gång han kom i Profetens(S) famn började han suga på Profetens(S) tumme och sedan var han mätt och belåten ett par dagar. På så vis formades Imam Hosseins(A) kropp och själ efter Profetens(S).

Kärleken till Profeten(S) som barn

Kärleken mellan Imam Hossein(A) och hans morfar, Profet Muhammed(S), var ofattbar. Här följer ett par berättelser som reflekterar denna kärlek när Imam Hossein(A) var barn, en kärlek som vi varken visar våra egna barn, fruar eller ens mödrar.

Yazid bin Ziyad berättar att en gång passerade Profeten(S) sin dotter, Fatimahs(A), hus och hörde Imam Hossein(A) gråta, då sade han, ”O Fatimah! Vet du inte att Hosseins gråt orsakar mig en enorm smärta?” (”Manaqib”, Abu Sa’adat)

Profeten(S) gick förbi en gränd och såg Imam Hossein(A) lekandes med några barn. Profeten(S) sträckte ut sina händer för att omfamna honom, men Imam Hossein(A) rymde busigt och lekfullt. Profeten(S) log och så började de leka tills Profeten(S) tag på honom varpå han sade, ”Hossein är från mig och jag är från Hossein. Gud älskar den som håller Hossein kär.”(”Faeq”, Zamakhshari)

 

En gång då Profeten(S) var i Moskén och bad med sina kompanjoner, kom Imam Hossein(A) in. Som det söta lekfulla barn han var, såg han sin älskade morfar gå ner i sajdah och satte sig då på Profetens(S) rygg för att leka som om han red häst. Ibn Abbas berättar att Profeten(S) stannade i sajdah så pass länge att han hunnit säga ”Subhanellah” (Pris vare till Gud) 70 gånger, och alla vi (kompanjoner) trodde att han fått en uppenbarelse. Vi frågade honom om det och han svarade, ”Då jag såg min älskade Hossein leka på min rygg, ville jag inte förstöra hans lek så jag lät han leka klart, så då han tröttnade och självmant gick av min rygg, lyfte jag huvudet från marken.”

Abu Rafe’ berättar att han en dag spelade ett spel med Imam Hossein(A)
där han vann. När han vann bad han Imam Hossein(A) låta honom rida på hans rygg (enligt spelreglerna) men Imam Hossein(A) svarade, ”Vill du rida på någon som ridit på Profetens rygg?”. Då höll han tyst och ångrade sig. Sedan vann Imam Hossein(A) men Abu Rafe’ lät inte Imam Hossein(A) rida på hans rygg, då han inte fått göra det förut. Men då sade Imam Hossein(A), ”Vill du inte bära den som blivit buren av Profeten själv?”, och han gav in. (”Amali”, Hakim)

Ibn Abbas berättar att han satt vid Profeten(S) som hade sin son, Ibrahim(A), på sitt vänstra knä och Imam Hossein(A) på sitt högra och han kysste dem både om och om igen. Plötsligt uppenbarade Gabriel(A) sig och Profeten(S) fick en uppenbarelse. Därefter sade han, ”Gabriel kom till mig från mig Herre med Hans hälsningar och informerade mig att båda dessa barn kan inte överleva tillsammans, så låt en offras för den andre.”
Profeten(S) tittade på Ibrahim(A) gråtandes och sade, ”Hans moder är en tjänarinna och dör han kommer ingen utom jag att känna smärta. Men Hossein är Fatimahs och min kusin Alis son och han är mitt kött och blod. Om han dör kommer inte bara jag, men även Ali och Fatimah att känna olidlig sorg. Jag föredrar min egen smärta över Ali och Fatimahs, så O Gabriel! Låt Ibrahim dö, för jag offrar honom för Hossein.” (Naqqashis Tafseer)

Imam Hosseins(A) karaktär

Hans band med Allah

En dag blev Imam Hossein(A) frågad hur djup han fruktade sin Herre. Han svarade, ”Ingen kommer att vara säker på Domedagen förutom dem som fruktade Allah i detta liv.”
Hans ansikte blev helt blekt och han började skaka då han skulle göra sin Wodho, och blev tillfrågad om det. ”Den som ska stå i Allahs närvaro kan inte klandras om han blir blev och skakar av fruktan.” svarade han.

Även mitt i blodigheterna under den intensiva hettan på Karbala, bad han om att slaget skulle uppskjutas till efterföljande dag så han kunde spendera en sista natt med sin Älskade, Gud. Han sade, ”Denna natt vill vi tillbe vår Herre, och fråga efter Hans förlåtelse. Han vet att jag älskar att be, läsa Hans bok och fråga mycket om förlåtelse.”
Dagen efter, mitt under slagets gång i den brinnande middagshettan, bad han fienden dra sig tillbaka så han och hans efterföljare kunde be.

Hans generositet

Imam Hossein(A) hjälpte alltid de fattiga, även om de ofta inte kände igen honom. Han brukade ta hem fattiga och bjuda dem på mat. Abd al-Rahman berättar att på vägen till Karbala syntes ett märke på Imam Hosseins(A) rygg. Dem frågade hans son, Imam Ali Zayn al-Abedin(A) om det och han svarade, ”Det är märket efter säcken med mat han bar på sin rygg till änkorna, de faderlösa och de fattiga.”

Imam Hosseins(A) revolution

Innan sin död utsåg Muawiya sin son Yazeed som efterträdare, och gick på så vis emot det undertecknade fredsavtalet med Imam Hassan(A). Yazeed var en man som var betydligt värre än sin fader. Lärda män och kompanjoner till Profeten(S) blev mutade att ”glömma bort” och undanhålla traditioner om Ahl al-Bayt(A) och deras status inför Gud. Muawiya hade länge försökt att släcka den Sanna Islam av Muhammad(S):s ljus genom att separera religion från politik, men Yazeed gick till den yttersta gränsen. Han fick de lärda (Ulema) att sprida en lära där vad som än skedde var enligt Guds vilja. Detta gjorde att all den orättvisa, förtryck och tyranni som Yazeed spred under sitt regerande, var allt enligt Guds vilja och människorna vågade ju inte gå emot Hans vilja. Många blev tvingade att svära trohetseden till Yazeed och se han som deras kalif, men Imam Hossein(A) vägrade göra detta då han insåg att om Yazeed fick fortsätta styra så här utan att någon ställde sig emot, skulle snart Islam bli en sekulariserad religion som bara existerade i Moskén, samtidigt som en tyrann fick göra vad han än ville utan att människorna kunde säga ifrån. Den Sanna Islam av Muhammad(S) handlar om frihet och rättvisa, inte bara för individen men även för samhället, och Imam Hossein(A) kunde inte låta denna sekularisering (separation av religion och politik) ske.

Detta är något som även försöks göras av dagens tyranner. De vill separera Islam från politiken så de kan styra och ställa som de vill, göra folket till sina slavar och ta alla deras resurser. Så länge de inte klagar och försöker bilda en Islamisk stat baserad på rättvisa där de blir behandlade som sanna fria människor, får de be, fasta och gå i Moskén så mycket de vill. Imam Hossein(A) ställde sig upp emot Yazeed för en enda anledning, nämligen att påbjuda gott och förbjuda ont, och det är allt den Sanna Islam av Muhammad(S) handlar om, idag precis som för 1400 år sedan. Om detta säger Imam Khumayni(A), ”Separationen av Religion och Politik är imperialisternas dåd.”

Spänningen började trappas upp och för att hindra att onödigt blod skulle spillas, flyttade Imam Hossein(A) med sin familj från Medina till Mecka. Där stannade Imam Hossein(A) tills han skulle göra Hajj (pilgrimsfärden), men då han insåg att Yazeed hade skickad män för att mörda honom beslöt han sig för att göra Umrah istället och sedan bege sig mot Irak. Detta för att Iraks folk, speciellt folket i Kufa, hade skickat tusentals brev där de vädjade om Imam Hosseins(A) hjälp, lovade att kämpa för honom och utse honom som deras ledare.

Vissa något förvirrade personer menar att Imam Hossein(A) ställde sig emot Yazeed för han bara ville åt makten, men detta är helt fel då rent politiskt skulle det vara avsevärt bättre om Imam Hossein(A) stannade i Mecka och Medina där han hade betydligt fler efterföljare än i Irak. Men han visste vad som väntade och dessutom ville han besvara folkets rop så han begav sig mot Kufa.

I förväg skickade han sin kusin, Muslim bin Aqeel(A) till Kufa, men när han väl nådde ditt hotade Yazeed med att mörda alla dem som var i kontakt med Muslim bin Aqeel(A). Detta gjorde att alla utom ett fåtal svek honom och till sist blev han mördad. Detta folk var samma som hade skickat tusentals brev där de bad Imam Hossein(A) om hjälp och lovade att kämpa för honom.

På vägen till Kufa blev Imam Hossein(A) omringad av Yazeeds män och tvingades till halt vid en torr het öken, Karbala.

Karbala

Då Imam Hossein(A) började sin marsch mot Kufa hade han upp emot 10’000 i sin armé. Denna hade nu minskat till 72 sanna kämpar (förutom kvinnorna och barnen), men det hindrade inte Imam Hossein(A) från att fortsätta kampen för rättvisa. Han säger själv, ”Denna dåre, son till en dåre (Yazeed), har gett oss valet mellan två vägar, att välja mellan motstånd och förödmjukelse, men vi kommer aldrig att acceptera förödmjukelse.”

Kampen vid Karbala är bland de brutalaste och mest orättvisa slag som utspelat sig på jordens mark. Aldrig tidigare har historien vittnat till ett sådant förtryck. I tre dagar grät barnen i Imam Hosseins(A) läger efter mat och dryck, något som förnekades av fienden som hade kontroll över Eufrat floden. 72 stycken av de modigaste männen möter en krigshär på tiotusental, vissa menar hela 30’000 medan andra uppemot 100’000! Men grymheterna upphörde inte efter att var och en ur Imam Hosseins(A) armé fick smaka martyrskapets ljuva nektar, utan deras kroppar skändades, stympades, huvudena bars till Yazeeds högsta general för att sedan sättas upp på spjut framför martyrens familj. När Imam Hossein(A) och hans sanna älskare vandrat från denna värld till nästa och Guds närhet, förnedrades de kvinnor och barn som var kvar i tälten, deras slöjor drogs av och deras värdesaker stals. Det berättas att Sakina(A), Imam Hossein(A) lilla dotter, i brist på att ha värdesaker, fick örhängena avslitna tillsammans med en bit av öronen av en av banditerna i Yazeeds armé. Den enda vuxna man som överlevt var Imam Ali Zayn al-Abedin(A), Imam Hosseins(A) son, som då var 22 år och låg nästan medvetslös pga. den höga feber och intensiva sjukdom han hade. Men han sattes i tunga kedjor och drogs haltandes efter kamelerna som bar resten av kvinnorna och barnen, även de tung kedjade, i den långa resan från Karbala, Irak, till Damaskus, Syrien, för att ställa sig inför Yazeeds domstol.

Om Imam Hossein(A) och den eviga kampen vid Karbala kommenterar Karen Armstrong, en Kristen och f.d. nunna, i en av sina böcker, där hon försöker utse den största martyren genom tiderna, ”Dem största martyren genom tiderna av Profet Jesus(A), Sokrates och Imam Hossein(A) är Imam Hossein(A), ty medan de andra offrade sig på grymmaste sätt för vad de trodde på, offrade Imam Hossein(A) inte bara sig själv, men hela sin familj och vänner.”

Karbalas budskap

När Imam Hossein(A) stod på Karbalas heta öken, grät han ut; ”Hal min naseren yansurna?” – ”Finns det någon kvar att hjälpa mig?”. Enligt traditioner hördes detta rop av hela världen himlarnas invånare, men det ropet var inte bara till år 61 e.h (då tragedin skedde), utan det är ett tidlöst rop så länge förtryck finns i världen. Filosofin bakom detta rop är att alltid stå för rättvisa och sanning, och att alltid motstå lögn och förtryck. I sina sista ord till sin son, Imam Ali Zayn al-Abedin(A), sade Imam Hossein(A), ”Min son, stå för sanningen, även om den är bitter!”

Om vi vill besvara Imam Hosseins(A) kallelse måste vi stå emot varje form av förtryck, vare sig det är mot oss själva, våra medmänniskor eller samhället. Det är precis vad Imam Ali Zayn al-Abedin(A) och Zaynab(A), Imam Hosseins(A) syster, gjorde efter hans död. De spred Karbalas budskap, vek aldrig för Yazeeds tyranni och kämpade för att upprätthålla rättvisa bland folket. Utan dessa två hjältar skulle Yazeeds plan att sekularisera Islam och separera dess religion från politik uppfyllas, och han kunde sprida all form av orättvisa i politikens namn (som då inte skulle tillhöra Islam) medan de religiösa människorna kunde hålla sig till bönemattan och moskén. Men genom Zaynab(A) och Imam Ali Zayn al-Abedins(A) kamp för frihet, lyckades de hindra den Sanna Islam av Muhammads(S) ljus från att slockna.

För varje tid och plats finns det ett Karbala, en Imam Hossein(A) och en Yazeed. Det gäller att välja rätt sida, antingen sanning eller lögn, antingen rättvisa eller orättvisa, antingen frihet eller ockupation. Därför säger Imam Jafar Sadiq(A), ”Varje dag är Ashura och varje land är Karbala.”, ty varje dag ser vi förtryck, även i dagens Värld, och det är detta förtryck vi måste bekämpa om vi anser oss vara älskare av Imam Hossein(A), ty en älskare vill följa och efterlikna sin Älskade! Om vi troget uppföljer vårt löfte till Imam Hossein(A) att älska honom i vårt och torrt, samt leva upp till den kärleken, inte bara i ord men även i handling, kommer vi vara förbereda för Imam Mahdis(AJ) återkomst och globala revolution för ett evigt kärleksrike i frid på jord!