Imam Hossein(A) och den maskerade mannen

Yahya Ibn Nu’man återberättar följande: ”Jag var med Imam Hossein(A) när en maskerad arabisk man med ett mörkt ansikte kom in och hälsade på Imamen(A). Imam Hossein(A) besvarade hans hälsning. Mannen sade: ”O son till Allahs Sändebud(S)! Jag har en fråga.” Imam Hossein(A) svarade: ”Varsågod.”

Mannen frågade: ”Vad är avståndet mellan tro och visshet?”

Imam Hossein(A) svarade: ”Så långt som fyra fingrar.”

Den arabiska mannen frågade: ”Hur?”

Imam Hossein(A) svarade: ”Tro är vad vi hör (och accepterar) och visshet (säkerhet) är vad vi ser (med våra ögon och accepterar det), och avståndet mellan ens öron och ögon är fyra fingrar.”(1)

Mannen frågade: ”Vad är avståndet mellan jorden och himlen?”

Imam Hossein(A) svarade: ”Så mycket som en accepterad bön”

Den arabiska mannen frågade: ”Vad är en människas ära?”

Imam Hossein(A) svarade: ”Hans självständighet från folket.”

Mannen frågade: ”Vad är det det otrevligaste saken?”

Imam Hossein(A) svarade: ”Det otrevligaste är oanständigheten och skamlösheten hos de äldre, brutalitet hos den med makt, lögn hos den nobla, snålhet hos den rika och girighet hos den kunniga.”

Mannen sade då: ”Du har rätt O son till Allahs Sändebud(S)! Tala nu om för mig angående antalet Imamer efter Allahs Sändebud(S).”

Imam Hossein(A) svarade: ”Tolv; lika många som efterträdarna bland Israels barn.”(2)

Mannen sade: ”Namnge de är du vänlig.”

Återberättarna säger: Imam Hossein(A) (sänkte sitt huvud och) gjorde en paus, sedan lyfte han på huvudet och sade: ”Ja min arabiska broder! Jag kommer att informera dig. Imamerna(A) efter Allahs Sändebud(S) och hans efterträdare är de troendes ledare, Ali(A), Hassan(A), jag och nio personer från min avkomma; min son Ali(A), sedan hans son Mohammad(A), sedan Mohammads(A) son Ja’far(A), sedan Ja’fars(A) son Musa(A), sedan Musas(A) son Ali(A), sedan Alis(A) son Mohammad(S), sedan Mohammads(S) son Ali(A), sedan Alis(A) son Hassan(A) och efter Hassan(A) är Mahdi(AJ) (Den Utlovade), som är den nionden i min avkomma. Han kommer att ta över ansvaret för religionen i slutet av tiden.”(3)

Återberättarna säger: Den arabiska mannen reste sig medan han viskade: ”Allahs Sändebud(S) smekte sin hand (av barmhärtighet) över Hosseins(A) ansikte, det är därför hans ansikte skiner och är briljant. Hans föräldrar är bland de bästa i Quraish och hans morfar är den bästa morfadern.”(4)


(Ovan är ett urval taget från ”Musnad al-Imam al-Shahid”(5) av Hujjat al-Islam Azizullah Atarudi)

 Fotnoter:

1. Detta uttalande från Imam Hossein(A) hänvisar till det faktum att tro är en verklighet som är baserad på vad man hör och vittnar till bevisningen medan visshet är tro i en verklighet efter att man har sett med ögonen.

2. Detta hänvisar till vers 12 i 5:e kapitlet av Den heliga Koranen där Allah(Swt) säger: ”GUD TOG [också] löften av Israels barn, då Vi sände ut deras tolv huvudmän…

3. Det är noterbart att Allahs Sändebud(S) tydligt hade nämnt 12 personer som hans efterträdare tidigare och han gav även detaljer om dem (Sahih Bukhari, vol 8, s. 127 – Sahih Muslim, vol 6, s. 3 – Sahih Tirmidhi, vol 3, s. 340). Därför var detta inte första gången som Imamerna introducerades. Faktum är att Allahs Sändebud(S) hade namngett sina efterträdare en och en på flera tillfällen. Till exempel så namngav alla de ofelbara Imamerna(A) en och en efter att vers 59 i det 4:e kapitlet av Den heliga Koranen uppenbarades, enligt den hadithen som Jabir Ibn Abdullah al-Ansari har återberättat (se Kamal al-Din, vol 1, s. 253). Eller vid ett annat tillfälle då han namngav alla sina efterträdare en och en i slutet av hans välsignade liv (se Kifayah al-Athar, s. 40). Utöver detta så finns det vissa hadither i Sunni samlingar som också indikerar att Allahs Sändebud(S) explicit namngav alla sina 12 efterträdare (se Faraid al-Simtayn, vol 2, s. 134 – Maqtal Kharazmi, vol 1, s. 146 – Yanabi al-Mawaddah, vol 3, s. 380).

4. Denna hadith har också återberättats i Kifayah al-Athar, s. 232 och Bihar al-Anwar, vol 36, s. 385.

5. Denna hadith är återberättat i den tredje volymen av boken, s. 100. Ovan passage är taget från den persiska översättningen av boken som heter ”The Encyclopedia of the sayings of Imam Hossein(A)”, s. 807.