Och nu till Koranen: vad som är intressant är att ordet ”imam امام” och dess pluralform som är ”aemmah ائمه ” har nämnts tolv gånger i Kornanen; varken mer eller mindre och denna överensstämmelse med siffran tolv har en speciell innebörd.
Av dessa tolv angivelser är fem med betydelsen av Imam och rättfärdig ledare mot sanning (haqq), som: ”och gjorde dem till ledare som ledde [människorna] enligt Våra befallningar, och Vi ingav dem [vilja] att göra gott och att regelbundet förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Och de ägnade oss hela sin dyrkan”. (Den heliga Koranen 21:73)
Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre(genom vissa ord) och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar, [Gud] sade: ” Jag skall göra dig till ett föredöme för människorna.” Abraham frågade: ”Och mina efterkommande?” [Gud] svarade: ”Mitt löfte omfattar inte syndarna.”(Den heliga Koranen 2:124)
”Och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud”. (Den heliga Koranen 32:24)
”Men det var Vår vilja att visa dessa förnedrade och förtrampade människor Vår särskilda nåd och göra dem till föregångsmän [i tron] och låta dem ärva [de ogudaktigas makt]”. (Den heliga Koranen 28:5)
och de som ber: ”Herre! Låt våra hustrur och barn skänka oss glädje och gör oss till föredöme för de gudfruktiga!”(Den heliga Koranen 25:74)
En av många intressanta uppgifter och mirakellösa sanningar i Koranen är matematiska och numeriska uppgifter som gjorts forskning och upptäckter kring och överensstämmelsen av dessa som kan anses vara ett av Koranens mirakel.
Två är med betydelsen av vilseledande Imam
”Och de, efter att ha ingått ett fördrag, bryter sina under ed givna löften och angriper er tro, kämpa då mot dessa förnekelsers [och trolöshetens] banerförare, vars eder saknar allt värde, för att förmå dem att upphöra [med sina angrepp]”(Den heliga Koranen 9:12)
”Vi gjorde dem till förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet; och på Uppståndelsens dag skall de inte finna hjälpare”. (Den heliga Koranen 28:41)
Och en förekomst och angivelse är gemensam, det vill säga det inkluderar både ledare mot sanningen(ljuset) och osanningen (mörkret) (haqq & batel)
”Den dag då Vi – genom att kalla på deras profeter – skall ropa fram alla människor [för att dömas], skall de som får ta emot sin bok med höger hand läsa den [och glädjas] och ingen skall lida ens så mycket orätt som kan rymmas på en tråd”. (Den heliga Koranen 17:71)
På domedagen vid uppsamlingen (mah’shar) åkallar vi varje grupp med sina ledare; alltså Faraos efterföljare med Farao och Moses efterföljare kommer med Moses, efterföljarna av islams profet med den heliga Profeten(S) och efterföljarna av Abo Sofyan och Bani Omayya med sina ledare. Vid ett tillfälle har ”imam” används i Koranen med innebörden ”väg”
”och Vi lät dem gå under. Båda dessa folk levde nära en [ännu] fullt synlig huvudväg”. (Den heliga Koranen 15:79)
Den heliga Koranen efter att ha skildrat historien om Profeterna Shoaybs och Luts folkstam, säger den heliga Koranen att deras ruinerade städer finns kvar att skåda vid er väg. Meckas araber reste till Sham (ö.t. dagens Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien) för att bedriva handel. På sin väg vandrade de förbi dessa ruinerade städer efter Shoaybs och Luts folk.
Den heliga Koranen säger alltså Luts och Shoaybs folks ruinerade städer لبإمام مبین är på er stig mot Sham, titta, se ruinerna och ta lärdom och frukta så ert öde inte slutar som deras. امام (”imam”) här innebär ”väg”, مبین (”mobin”) betyder uppenbar och iögonfallande; i banan av denna uppenbara väg som ni har ligger ruinerana efter städerna av Shoaybs och Luts folk. I en förekomst har ”imam” innebörden Loh mahfooz
Det är Vi som uppväcker de döda till nytt liv och som upptecknar allt vad de har gjort och spåren som de efterlämnar; ja, allt är infört i en öppen bok. (Den heliga Koranen 36:12)
Den kända tolkningen av ”imam” här är Loh mahfooz (ö.t. bevarad tavla). Alltså, vi har nedtecknat allt i Loh mahfooz. Loh mahfooz har kallats för ”imam” i denna vers (aya) för att den är ”det som ämnas och färdas mot مایتوجّه الیه ومایقصد”.
Begreppet ”imam” har även angetts två gånger i Koranen och syftat på Torah som betydelse
”Denna [Koran] föregicks av den Skrift som uppenbarades för Moses som en vägvisare och en [källa till] nåd; och detta är en uppenbarelse som på det arabiska språket bekräftar [den föregående] och som varnar de orättfärdiga och ger dem som gör det goda och det rätta ett hoppets budskap”. (Den heliga Koranen 46:12)
”Kan [dessa människor jämföras med] dem som stöder sig på ett klart vittnesbörd från sin Herre, som ett av Hans vittnen läses upp, liksom tidigare den Skrift som gavs Moses, en vägvisare och en [källa till] nåd? Sådana [som denne] har en sann tro på detta [vittnesbörd]; men den som tillhör [andra] samfund och som bestrider dess sanning är kallad till ett möte om denna [uppenbarelse]! Det är sanningen från din Herre – men de flesta människor vill inte tro!” (Den heliga Koranen 11:17)
Koranen har tillkännagett Torah som imam och nåd (rahma), under uppmärksamhet och i fokus.
Dessa är sammanlagt alla de tillfällen som den heliga Koranen använt begreppet ”imam”.
Slutsatsen blev: tolv gånger sammanlag har begreppet ”imam امام” och dess pluralform ”aemma ائمه” förekommit i Koranen. Fem gånger med syfte på vägvisande och vägledande imamer, två gånger som vilseledande imamer, en gång i Loh mahfooz, en gemensam omnämning med syfte på vägledande och vilseledande imamer, två gånger på Torah som syfte och en gång med innebörden väg eller stig.