Tapper men förtryckt
När Abbas(A) rusade mot slagfältet som en pil så bar han med sig en bägare med vatten, en flagga och ett svärd. Hossein(A) stod bredvid tälten och kanske stod också några av Ahl al-Baits(A) kvinnor och tittade på Hossein(A) medan han föreställde bilden av Abbas(A) stridsfält.
Abbas(A) kom till floden. Arméns soldater flydde så som får flyr från häftig lejon. Han fyllde bägaren med vatten och gick därifrån. Kanske var denna ljusa bild synbar för Hossein(A) och gav honom hopp och lugn.
Abbas(A) tog en kortare väg till tälten, genom palmlunden. Fienden gömde sig bakom palmerna och Umar Ibn Sa’ad, vars armé hade mer än 30 000 soldater sade till dem: ”Låt inte Abbas nå Hosseins följeslagare; om de dricker vatten så kommer ingen komma ut levande från den här striden”.
Och det var så hela armén kom för att strida mot denna tappra man. 4000 pilbågsskyttar siktade sina pilar mot Abbas(A), och de andra spridde ut sig bland palmlunden för att förhindra Abbas(A) från att nå tälten.
Vissa av dem gömde sig bakom buskarna och skar av hans högra hand och sedan hans vänstra hand; men Abbas(A) fortsatte att röra sig mot tälten som en pil; han hoppades att kunna slutföra uppdraget som Hossein(A) hade gett honom.
Dessa rörelser var väldigt känsliga; pilar regnade mot honom som regndroppar; men Abbas(A) reciterade episka dikter:
”Jag fruktar inte döden, eftersom döden är en uppresning för att förenas med de tidigare tappra männen. Må jag offra mitt liv för den rena utvalda mannen. Jag är Abbas; Jag har tagit med mig en bägare av vatten och jag fruktar inte svårigheterna för mötets dag(1)”.
En pil träffade bägaren och vatten rann ut. Sedan träffade en annan pil honom i bröstkorgen. Han föll av sin häst och ropade på sin broder: ”O broder! Kom till mig.”
När Hossein(A) fann Abbas(A) i det tillståndet så grät han ut och sade: ”Nu har jag brutit min rygg(2)”. Och det har återberättats att en förbannad fiende slog Abbas(A) i huvudet med ett järnrör.
Imam Hossein(A) återvände till tälten med märkbar sorg i ansiktet; han hade förlorat sin flaggbärare och ikon. Det har återberättats att han inte berättade nyheten för kvinnorna; snarare gick han till Abbas(A) tält och drog bort pelaren som höll den uppe.
Efter att ha sett detta förstod kvinnorna att ägaren till det här tältet hade blivit martyr.
Och poeten beskriver detta vackert genom att säga: ”Järnet kom ner och släckte Hashemit månen i Karbala…”
Må Allahs(Swt) välsignelser vara över dig O Aba Abdillah! Och må Hans frid och välsignelser vara över din broder, Abbas(A) och över det blod som spilldes i din väg….
(Ovan är ett urval ur ”Exempel på uppoffring, Hazrat Abu Fadl al-Abbas(A)”, skriven av Ayatullah Seyyed Mohammad Taqi al-Modarresi)
Fotnoter:
1) Manaaqib Ibn Shahr Ashub, vol. 4, s. 108
2) Bihar al-Anwar, vol. 45, s. 42