En gång passerade Imamen(A) gatan. Ljudet av sång och musik kom ut från ett hus. Ägaren av huset, som ansågs vara en av de högt uppsatta ämbetsmän, hade format en nöjesplats för sig själv och var upptagen med att viga????
Plötsligt kom en servitör ut från huset för att tömma soptunnan på hörnet. Av en slump såg hon Imamen(A), hon stannade och hälsade på honom.
Imamen(A) frågade henne, ”Är ägaren av huset en slav eller en fri man?” Imamen(A) sa, ”Ja det är uppenbart och känt att han är en fri man. Hade han varit en slav hade han fruktat Gud och inte genomfört dessa aktiviteter.”
Servitören gick tillbaka in i huset och när hennes mästare frågade henne varför hon var sen, berättade hon händelsen och Imamens(A) ord. Mannen funderade ett tag och tänkte på Imamens(A) ord. Plötsligt, gick han upp från sin plats och skyndade barfota bakom Imamen(A) och nådde honom. Han hälsade på Imamen(A) och uttryckte sin ånger och ångrade sig framför honom.
Från den tiden, ändrade han sin nöjesplats till en plats av dyrkan och för att fira minnena gick han alltid barfota och blev känd som ”Busher hafi”, som betyder Busher som blev barfotad.