Immunitetsbrev till Abbas

Ibland kan några dagar ur en persons liv, vars beskrivningar kan passa i några sidors papper, som är så strålande till den graden att det kan bevisa värdigheten hos en person bättre än ett dussintals böcker. Hans Eminens Abbas var en sådan person. Tyvärr har historien inte så mycket att säga om hans liv. Men vilken användning har man för en överväldigande information?

Vad som är viktigt är personens rang hos Skaparen. Hans position är så hög att Imam Sadiq(A) sade om honom: ”Abbas position hos Gud är så stor att alla andra martyrer avundas honom”[1]. Men vad var anledningen till att han innehade den positionen?

Det är Tasua-dagen. (9:e dagen under månaden Muharram). Abbas sitter hos Martyrernas Mästare. Vid det ögonblicket kommer en befälhavare från fiendens armé och ropar ut: ”Tala om för Abbas och hans bröder att de ska komma ut”.

Abbas hör utropet men ger det ingen uppmärksamhet som om han inte hört något. Han sitter artigt hos sin mästare Hossein ibn Ali. Då vänder sig Imam Hossein(A) mot honom och säger: ”Svara personen även om han är en korrupt person”.

Abbas går ut från tältet och inser att det är Shimr ibn Dhil Jowshan som har ropat på honom. Abbas hade en släktband till Shimr från moderns sida då både tillhör samma stam från moderns sida. Shimr hade tagit med sig ett immunitetsbrev till Abbas och hans bröder från moderns sida innan han kom från Kufa. Då Shimr avslutade sitt ord så blev Abbas röd i ansiktet och ilskan rann genom alla hans ådror. Han var ursinnig och sade: ”Må Gud förbanna dig och den som gett dig det brevet, vad har du för tankar om mig? Tror du att jag ska överge min Imam och mästare Hossein ibn Ali och följa med dig på grund av fruktan för mitt eget liv? Modern som uppfostrade oss har inte lärt oss att vara såna”.

Nästa dag, men den största möjliga lojaliteten till sin Imam, så skickade han först sina bröder till krigsfältet och efter dem var han kvar själv. Sedan donerade han sitt liv till sin mästare på ett utmärkt sätt. Detta var vad som hände.

Detta är den högsta graden av ädelhet, renhet och självuppoffring!

Vi tittar bara på handlingarnas ytliga sidor. Vi brukar inte titta på handlingarnas inre sidor för att se dess värderingar. Men Imam Sadiq(A) förklarade det för oss och sade: ”Må Gud välsigna min farbror Abbas som offrade sitt liv och lyckades i sitt gudomliga prov på det bästa sättet.”[2]


(Ovanstående är ett utdrag från ”Hamaseye Hosseini” av martyren Ayatollah Murtadha Mutahhari, med små förändringar)

Fotnoter:

1) Absaar al-Ayn fi Ansar al-Hossein(A) s. 27
2) Absaar al-Ayn fi Ansar al-Hossein(A), s. 27