“Imam Hosseins uppoffring är för alla grupper och samfund, ett exempel på rättfärdighetens stig”
/ Pandit Jawaharlal Nehru

“Om Hossein slogs för att släcka sina världsliga begär, då förstår jag inte varför hans systrar, fru och barn följde med honom. Detta bekräftar då att hans uppoffring var rent för Islam.”
/ Charles Dickens

“Ingen strid i den moderna och gamla historien i mänskligheten har tjänat mer sympati och beundran såväl som försett oss med mer lärdomar än Hosseins Martyrskap i striden i Karbala.”
/ Antoine Bara

“Jag lärde mig från Hossein hur man kan vara förtryckt och bli en vinnare.”
/ Mahatma Ghandi

“Min tro är denna att Islam inte förlitade sig på användandet av svärdet av dess anhängare, men är resultate av den högsta uppoffringen som Hossein, den stora helgonlika personen stod för.”
/ Mahatma Ghandi

“Den bästa lärdomen som vi fick från tragedin i Karbala är att Hossein och hans kompanjoner var de trofasta troende som förlitade sig på Gud. De illustrerade att denna numeriska övermakt inte räknas när det kommer till sanning och falskhet. Hosseins seger trots hans minoritet förundrar mig!”
/ Thomas Carlyle

“Om Buddhismen hade Alis Nahj ul Balagha och Hosseins strid, då skulle hela världen vara buddhister.”
/ Dalai Lama

“Imam Hosseins uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land men det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens broderskap.”
/ Dr. Rajendra Prasad

“Jag gratulerar Muslimerna som hade Hossein bland sig, en stor människa föddes, som alla samfund återgår till och hedrar.”
/ Mrs. Sarojini Naidu

“Hossein hade ett barn som hette Abdallah, som endast var ett år gammal. Han hade gjort sin fader sällskap i denna hemska marsch. Rörd av dess tårar så tog han spädbarnet i sina armar och grät. Vid det ögonblicket, så träffade en skaft från den fientliga lägret barnet öra, och örat föll i faderns hand. Hossein placerade kroppen på marken. “Vi kommer från Gud och till Honom skall vi återvända!” , sedan sade han med tårar: “O Herre, ge mig styrka att klara av dessa motgångar!” Matt av törst och utmattad av sina skador stred han med en desperat mod, där han dräpte flera av sina antagonister. Till slut slog de till honom bakifrån; vid samma ögonblick åkte en spjut genom hans rygg och borrade genom honom till marken; då fienden med det sista slaget drog sitt vapen, så ramlade Alis svårt sargade son till marken. Huvudet avlägsnades från kroppen, kroppen blev nedrampad under de “segrande” hästarnas hovar, och nästa morgon fördes kvinnorna och de överlevande spädbarnen till Kufah. Kropparna tillhörande Hossein och hans efterföljare lämnades obegravda på platsen där de föll. I tre dagar låg de där under solen och nattens dagg, de gama och kringstrykande djuren i öknen, men så kom invånarna i en närliggande by, slagna av skräcken att Profetens(S) dottersons kropp skulle skamfullt överges till de orena odjuren i fältet, de trotsade Ubaidullah och begravde Martyrerna och hans heroiska vänner.”
/ Robert Durey Osborn (1835-1889) Major för de Bengaliska trupperna.
[Islam Under the Arabs, Delaware, 1976, s. 126-7]

“Av det modiga band, visste både män och kvinnor att fiendens styrkor omkring dem var obeveklig, och fiendens styrkor var inte bara redo för strid utan också redo för att döda. Även barnen förnekades vatten, de förblev uttorkade i den brinnande solen och svedande sanden, ändå vaklade ingen av dem för ett ögonblick. Hossein marscherade med hans lilla sällskap, inte till ära, inte heller till rikedomens makt, men för högsta uppoffring, och varje medlem mötte de största oddesen med största mod utan att rygga tillbaka.”
/ Dr. K. Sheldrake

“I en avlägsen tid och klimat, så kommer den tragiska scenen av Hosseins död att väcka sympati hos den kallaste läsaren.”
/ Edward Gibbon

“Tragedin i Karbala bestämde inte bara kalifatets öde, men också Muslimernas kungarike långt efter kalifatet hade försvagats och försvunnit.”
/ William Muir

“En påminnelse om den nedblodade fältet i Karbala, där Guds Profets dotterson föll, ut i det längsta, torterad av törsten, och omringad av sina dödade kompanjoners kroppar, har sedan dess varit en händelse som varit tillräcklig för att framkalla, även i det mest ljumma och tanklösa, de djupaste emotionen, den mest desperata sorgen, och en exaltation av själen innan smärta, fara och döden krymper för de obestämda petitesserna.”
/ Brownes Historien om Persien

“Hossein accepterade och lämnade Mecka med hans familj och följe av 70 efterföljare. Men på Karbalas öken fångades dem i ett bakhåll som planerats av kalifen Yazid. Trots att en förlust var säker, vägrade Hossein att lyda honom. Omringad av en stor fientlig styrka, klarade sig Hossein och hans kompanjoner utan vatten i tio dagar i den brinnande öknen i Karbala. Slutligen dödades Hossein, de äldre och några manliga barn i hans familj och kompanjoner av pilarna och svärden tillhörande Yazids armé; hans kvinnor och återstående barn togs som fångar till Yazid i Damaskus. Den berömda historikern Abu Reyhan al-Biruni konstaterar; “… sedan eldades deras läger upp och kropparna trampades av hästarnas hovar; ingen i mänsklighetens historia har beskådat en sådan grymhet.”
/ Simon Ockley (1678-1720) Professor i arabiska vid Cambridge universitet.
[Ta’ziyeh: Ritual and Drama in Iran, New York, 1979, s.2]

“Sedan red Hossein på sin häst, och tog Koranen och lade det framför sig, han kom upp till folket, inbjöd dem till att genomföra sin plikt och tillade: “O Gud, Du är förtröstan vid varje problem, och mitt hopp vid varje motgång!”… Han påminde dem om sin excellens, hans födelses adelhet, storheten i hans makt, och hans höga härkomst, och sade: “Tänk över själva om någon som mig inte är bättre än er; Jag som är son till er Profets dotter, vars like inte det finns på jorden. Ali var min fader, Jafar och Hamza, Martyrernas mästare, var både mina farbröder, och Allahs Sändebud, frid vare med honom, sade både om mig och min broder, att vi är de ungas mästare i Paradiset. Om ni kommer att tro mig så är vad jag säger sant, för vid Gud, så har jag aldrig uttryckt en lögn målmedvetet sedan jag började förstå; för Gud hatar en lögn. Om ni inte tror mig, fråga Allahs Sändebuds kompanjoner [här namngav han dem], och de kommer säga samma sak. Låt mig gå tillbaka till vad jag har. De frågade: “Vad hindrade honom från att leda av resten av hans relationer.” Han svarade: “Må Gud förbjuda att jag skulle sätta min hand till avsägelsen av min rätt efter slaviska stil. Jag har sökt min tillflykt hos Gud från varje tyrann som inte tror på Domens Dag.”
/ Edward G. Brown
[The History of the Saracens, London, 1894, s. 404-5]

“I en avlägsen tid och klimat kommer det tragiska scenen av Hosseins död att väcka sympati hos den kallaste läsaren.”
[The Decline and Fall of the Roman Empire, London, 1911, vol. 5, s. 391-2