Detta är vad som har rapporterats från Imamen(A) angående ånger: Imam Sadiq(A)sade: ”Att fördröja ångern är som att vara utan huvud, att skjuta upp tiden för att utföra religiösa plikter är detsamma som att skapa förvirring i ens eget sinne. att försöka rättfärdiga sig själv inför Gud är som att gräva sin egen undergång, att fortsätta i synd gör en person som känner säkerhet för Guds belöning. och endast folk som är vilse känner säkerhet för Guds belöning” (7:99). Rapporterna om det som har skrivits ner som sagts av Imamen(A) gällande kunskap, visdom, avhållsamhet, uppmaning och alla andra grenar av lära är alldeles för många för att kunna återge i ett tal eller att sammanställa i en bok.
Det vi har nämnt är tillräckligt för det syfte och budskap som vi försöker förmedla. Gud är den som skänker lycka och framgång för det som är rätt. Poeten al-Sayyid Ismail son till Mohammad al-Himayari, må Gud ha barmhärtighet med hans skäl, avträde från läran av Kayasniyya som han tidigare hade föreläst inom när han fick reda på att Imam Sadiq(A)tog avstånd från denna lära. Samt att Imamen(A) hade bett för honom därför gick han tillbaka till läran av Imamat och följande sade han om Imam Jafar Sadiq(A): Å du som rider en lång, stark kamel till Medina, med vilken du korsar varenda vidstäckta land, Om Gud vägleder dig, kommer du att söka efter Jafar.
Så säg till Guds vän; sonen till den man som var välutbildad i läran om Gud: Vän till Gud och sonen till vännen till Gud, jag vänder mig i ånger till den Barmhärtig och sen vänder jag mig till dig från de fel som jag innan höll fast vid medan jag hela tiden stävade mot de som synbarligen förmedlade sanningen.
Mina ord angående sonen av Khawla var dock inte menade att ses som trotsiga mot ättlingen av den berömda mannen, Snarare var de talade från källan av de sanningsenliga av Mohammad(S) och han var ingen lögnare när han sade: Att mästaren av angelägenheter (wali al-amr) skulle försvinna utan att ses i åratal som en man som är rädd. Den försvunne mannens egendom kommer att delas ut som om han i hemlighet var i de höga himlarna. Säg, ”Nej,” och sanningen är det du säger, och vad du säger är det slutgiltiga utan att jag tillägger fanatism.
Jag erkänner till min Herre att dina ord är tecken (hujja) för alla skapelser, vare sig lydande eller syndfulla. Att mästaren av angelägenheter (wali al-amr) och den som kommer att komma (al-qaim) vars min själ redan nu ser fram emot med brådska och glädje. Att Han kommer att ha kunskap om det okända och därför är det oundvikligt för honom att gömma sig. Må Gud belöna honom som en som kommer att vara dold. Han kommer att dröja en tid sedan kommer hans myndighet att komma för att dominera och han kommer att fylla världen från Öst till Väst med rättvisa.
I denna dikt finns de klara bevisen för al-Sayyids, må Gud ha barmhärtighet med honom, tillbakadragande från tron på Kaysaniyya, och för hans tillkännagivande för ledarskapet av Imam Sadiq(A). Det finns även bevis för förekomsten av ett klart rop gällande Shia under Abu Abd Allahs(A) tid för hans ledarskap och för att hålla fast vid läran av den dolde ledaren för resten av tiden (sahib al-zaman), Guds välsignelse och fred vare till honom. Denna dikt är en klar indikation av al-Sayyids tro och det är ett klart uttalande av den lära som bygger på de tolv Imamerna (Imamiyya Ithna Ashariyya).