Månaden Muharram
Månaden Muharram är den första månaden i det Islamiska kalenderåret och den första av ashhor al-horom (förbjudna månaderna – fyra månader som är högst heliga och där bl.a. krig har totalförbjudits). Denna månad är även känd som ”Ahl al-Baits(A) sorgemånad” då Imam Hosseins(S) martyrskap ägde rum under månadens tionde dag, Ashura, år 61 e.H.!
I en hadith av Imam Ridha(A) följer: ”Med den väntade ankomsten av månaden Muharram, kunde aldrig min fader Imam Kadhim(A) ses skratta; dysterhet och sorg kom över honom under de tio inledande dagarna i månaden; och när den tionde dagen kom, var det dagen av tragedi, bedrövelse och sorg för honom.” [Bihar al-Anwar, vol.44, s.284]
Vi beklagar denna stora tragedi till vår älskade Profet Mohammad(S) och Ahl al-Bait(A) samt vår väntade Imam Mahdi(AJ) och ber Gud att skänka oss sanningssökande själar och rena hjärta fyllda av Hosseinisk kärlek, glöd, kampanda och stark vilja att följa sanningen i Guds väg inshaAllah!
Ahl al-Bait och månaden Muharram
”Min son! Förmedla mina hälsningar till mina efterföljare och tala om följande till dem: ”Min fader mötte döden medan han var ensam, så sörj honom och han blev martyr så gråt över honom…”
(Imam Hossein(A) sade detta till sin son Imam Sajjad(A) under hans sista tid i livet[1])
Ahl al-Bait(A) uppmuntrade konstant sina efterföljare att gråta för och få andra att gråta för Imam Hossein(A) och de själva var förpliktade att göra så. I Ziyarat al-Nahiyah säger Imam Mahdi(AJ) följande till sin förfader Imam Hossein(A): ”Jag kommer att sörja dig varje morgon och varje kväll och istället för tårar kommer jag gråta blod för dig”. [2]
Medan de uppmuntrade oupphörlig sorg för Imam Hossein(A) så gjorde Ahl al-Bait(A) deras sorg för honom synligare när månaden Muharram kom.
I detta avseende säger Imam Ridha(A): ”När månaden Muharram kom så kunde man inte se min fader le och under de första tio nätterna så kunde man märka hur hans sorg intensifierades. Ashuradagen var höjdpunkten för sorgen och tårarna; han brukade upprepade gånger säga under den dagen: ”Detta var dagen som Hossein(A) dödades!” [3]
Utöver den individuella sorgen så uppmuntrade Ahl al-Bait(A) också till sorgesamlingar. Faktum är att de anordnade sådana samlingar i deras hem och på allmänna platser.
Di’bil Khuzai sade: ”Jag träffade Imam Ridha(A) under dagarna innan Ashura då han befann sig i ett sorgset tillstånd där han satt bland sina efterföljare. Imam(A) bad mig sätta mig bredvid honom och han sade följande till mig: ”O Di’bil! Dessa dagar är sorgens dagar för oss och dessa dagar är våra fienders glädjedagar; recitera en sorgsen tal för Martyrernas Mästare(A)”.
Di’bil sade att han reciterade en dikt angående Imam Hosseins(A) tragedier. Imam Ridha(A) och de andra grät så intensivt att ljudet från sorgen genomsyrade hela huset. [4]
Utöver detta sade Imam Ridha(A) till Rayyan bin Shabib under den första dagen av Muharram: ”Muharram är månaden där även ignoranta araber brukade förbjuda krig; men trots detta så var det under denna månad som våra kvinnor och hushåll togs till fånga och deras tält brändes upp och de respekterade inte Profetens(S) heder”. [5]
Imam Hossein(A) stod ut med denna katastrof så att Islam som religion och sann dyrkan till Allah(Swt) skulle överleva. Imam Hosseins(A) uppresning skyddade Allahs(Swt) religion och att sörja hans tragedier bibehåller det Gudomliga budskapet och hans uppresning vid liv. Att sörja de förtryckta martyrerna i Karbala behagar Allah(Swt) då Ahl al-Bait(A) själva oupphörligt högtidlighöll hans martyrskap. Därför är det bra att påminna oss själva om Martyrernas Mästares(A) liv, budskapet i hans uppresning samt hans sorg över dessa dagar och att högtidlighålla detta minne genom sorgesamlingar i ett försök att följa våra religiösa dignitärers tradition.
(Ovan är ett axplock från ”Ihraam e Muharram” av Abdul Hossein Neishabouri (med vissa tillägg och förändringar).
Fotnoter:
1) Imam Hosseins(A) ord, s. 458, Zari’ah al-Najah, s. 139
2) al-Mazaar ibn Mashhadi s. 501 – Bihar al-Anwar, vol 98, s. 238 & 320
3) Amaali av Sheikh Saduq s. 191 – Wasa’il al-Shia, vol 14, s. 505
4) Bihar al-Anwar, vol 45, s. 257
5) Amaali av Sheikh Saduq, s. 284