En annan Koranvers som har uppenbarats till Ahl al-Baits(A) ära är den vers som syftar på Mubahala händelsen, som lyder följande:

”Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: ’Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, oss själva och er själva[1], ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger.” (Surah Al-Imran 3:61)

Alla kommentatorer och återberättare av hadither är överens om att denna vers uppenbarades endast till Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) ära.[2]

”våra söner” refererar till Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A), ”våra kvinnor” refererar till Fatima Zahra(A) och ”oss själva” refererar till Profeten(S) och Imam Ali(A).

Versen avser den historiska händelsen mellan Profeten(S) och de kristna lärda samt prästerna från Najran.[3] De kristna från Najran kom till Profeten(S) för att diskutera om Islam, en lång diskussion tog vid angående Guds enhet, tawhid. Ingen av parterna kom överens varpå båda bestämde sig att överlämna sakfrågan i Allahs(SWT) makt för att avgöra vem som hade rätten på sin sida. De bad att Allah(SWT) skulle fördöma den sida som var med osanningen. De bestämde en tid och plats där de skulle träffas för att nedkalla Allah(SWT) straff över den grupp som hade fel. När tiden var kommen för deras uppgörelse bad Profeten(S) Allah(SWT) att visa vilka som hade rätt. De samlade var; Profeten(S), Imam Ali(A), Fatima Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A).

Den kristna delegationen som leddes av as-Sayyid och al-Aaqib samlades tillsammans med Profeten(S) och hans följe samt en mängd andra människor som ville bevittna denna historiska händelse.

Profetens(S) följe närmade sig delegationen med en enastående värdighet som aldrig skådats förr. När delegationen såg Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) målmedvetenhet och det ljus, som lyste från dem, greps deras hjärtan av tvivel och skräck.  Profeten(S) knäböjde ödmjukt inför Allah(SWT) och gjorde sig redo för Mubahala, överlämnandet. As-Sayyid och al-Aaqib närmade sig honom och frågade:

”O Abu Qasim[4], vid vem nedkallar du förbannelsen?”

Profeten(S) svarade: ”Jag tillsammans med Ali, Fatima Zahra, Hassan och Hossein som är utvalda av Allah nedkallar förbannelse över den av oss som talar osanning.”

Då tillfrågade Profeten(S): ”Varför nedkallar du inte förbannelsen tillsammans med de bästa bland dina kompanjoner?”

Profeten(S) försäkrade för dem att Ahl al-Bait(A) var dem bästa bland alla genom att säga: ”Jag nedkallar förbannelsen tillsammans med Allahs bästa skapelser.”

De kristna greps av skräck och tvivel tog över deras hjärta, de skyndade tillbaka till sina biskopar och rådfrågade dem om nästa steg. Biskopen svarade: ”Beslutsamheten och övertygelsen som jag ser i dessa fems ansikten är så stark att om de skulle be Allah att flytta på bergen skulle Han göra det för deras skull.”

Biskopen var rädd för att Profeten(S) skulle nedkalla förbannelsen över dem, skulle han göra det skulle de kristna sannerligen vara förlorarna i detta spörsmål. Han vädjade då: ”Ser ni inte att Mohammad väntar med händerna i tillbedjan för att se vad ni ska ta er till härnäst? Vid Jesus, om han yttrar ett enda ord kommer vi sannerligen att förgås och aldrig kunna återse våra familjer eller återvända till våra hem!”

Sedan sade biskopen till sitt folk: ”Ser ni inte att solen skiftar i färg, att molnen mörknar vid horisonten, vinden blåser vilt och att rök stiger från bergen? Titta på hur fåglarna flyger vilt, hur trädens löv faller på marken och hur marken skakar under våra fötter!”

Biskopen var säker på att han och hans folk skulle förgås och därför avbröt han Mubahala att ta plats. Den kristna delegationen vädjade nu: ”O Abu Qasim, förskona oss och må Allah förskona er!”

Profeten(S) vände sig till de kristna och folket som hade samlats och sade: ”Vid Honom som förfogar över min själ, folket av Najran var nära förgörelse. Hade de inte gett upp skulle de ha förvandlats till apor och svin, dalen som de står i hade uppslukats av eld och lågor och Allah skulle ta bort dem, till och med fåglarna i träden hade försvunnit från jordens yta och det nya året skulle aldrig komma till de kristna.”[5]

Denna händelse visar än en gång på vilken status och hög rank Ahl al-Bait(A) hade i det muslimska samhället som var fullt med troende och religiösa människor och som strävade för Islams sak. Trots att det fanns många troende muslimer vid tiden då Mubahala ägde rum valde Profeten(S) ändock Ahl al-Bait(A) då de var utan tvekan de allra bästa bland muslimerna. Denna händelse visar än en gång vilka som var Profetens(S) Ahl al-Bait(A), han inkluderade nämligen inte sina hustrur, sina farbröder, sina kompanjoner eller någon ur Hashim stammen.

[1] ”oss själva och er själva” finns inte med i översättningen av Knut Bergströms Koranens budskap. ”oss själva och er själva” finns med i den engelska översättningen som denna författare använder sig av.
[2] Tafsir ar-Razi, vol.2 sid.699, Tafsir al-Baydhawi, sid.76, Tafsir al-Kashaf, vol.1 sid.149, Tafsir Rooh al-Bayan, vol.1 sid.457, Tafsir al-Jalalayn, vol.1 sid.35, Sahih Muslim, vol.2 sid.47, Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.1 sid.185, Masabehh as-Sunna, vol.2 sid.201, Siyer A’lam an-Nibala’, vol.3 sid.193, Sunan at-Tarmitihi, vol.2 sid.166, Sunan al-Bayhaqi, vol.7 sid.63
[3] Najran är den plats som de kristna levde.
[4] Abu Qasim är ett av Profetens(S) smeknamn.
[5] Noor al-Absar, sid.100.