Uwais Qarani(RA) hade bara en enda önskan och det var att få se Profeten(S) med egna ögon.

Han såg ofta Profeten(S) i sina drömmar. Dagarna gick och han vaktade sina kameler och tänkte hela tiden på Allah(SWT). Den benådade staden, Medina, dit han ville gå var långt borta, men framför allt hade han en gammal mor, som inte ville vara skild från honom. En dag gick hans önskan i uppfyllelse då hans mor kände hur stark hans längtan var och sade till honom att gå. Glad och fri som en fågel, begav han sig till Medina. Hela vägen tänkte han på Profeten(S). Så snart han nådde Medina frågade han efter vägen till Profetens(S) hus. Snart stod han vid dörren till sin älskade väns hus. Som han hade lärt sig, knackade han på dörren och skickade salam till dem som var i huset. När Umme Salma(RA) frågade vem det var svarade han: ”Uwais från Qaran”. Umme Salma(RA) hade hört Profeten(S) tala om honom, men Profeten(S) var inte hemma och väntades inte hem snart.

Vemodets skugga drogs över hans ansikte då han inte kunde vänta längre. Han hade lovat sin mor att inte vara borta länge och med tungt hjärta begav han sig till Yemen. När Profeten(S) återvände från sin resa sade han med sådan glädje, som man känner när man hittat en förlorad vän:

”Jag känner doften av min vän, min avhållne vän från Qaran”.

Profeten(S) fann att hans trogne vän hade bevisat att han var en sann muslim, vänlig och omtänksam mot sin mor och en som håller vad han lovar. Trots att de aldrig träffade varandra, räknas Uwais Qarani(RA) som en av följeslagarna. Deras mötesplats var drömmarnas underbara värld.

Profeten(S) sade:

”Du är nära mig trots att du är i Yemen.”