Imam Ali(A) ibn Abu Talib(A) föddes tio år innan bi’tha [inledningen av Profetens(S) profetskap]. Efter sex år flyttade han från sin faders hem till sin kusin, Profeten Mohammads(S) hem. Detta var på Profetens(S) begäran på grund av den svält som hade drabbat Mecka. Där blev han uppfostrad direkt av Profeten(S). Efter några år blev Profeten(S) utvald av Gud för profetskapet och fick den första uppenbarelsen i Hira grottan. När han kom tillbaka till sitt hem och berättade om händelsen var Imam Ali(A) en av de första som trodde på honom. Under en bjudning som Profeten(S) ordnade för sin nära släkt i syfte att inbjuda de till Islam sade han: ”Den som accepterar min inbjudan först blir min broder, förtrogne och efterträdare.” Den enda som reste sig upp och accepterade tron var Imam Ali(A). Profeten(S) accepterade detta och därför blev Imam Ali(A) den första att anta Islam och den första som inte dyrkade något annat än den Allsmäktige Guden.

Imam Ali(A) slog alltid följe med Profeten(S) och de sågs alltid tillsammans utom en gång då Profeten(S) utvandrade från Mecka till Medina. Natten före utvandringen hade de icke-troende belägrat Profetens(S) hus och var inställda på att lönnmörda honom när han låg och sov, så på den natten sov Imam Ali(A) på Profetens(S) madrass istället. Därmed kunde Profeten(S) resa till Medina under natten. Efter det lämnade Imam Ali(A) folkets alla deponeringar enligt Profetens(S) rekommendation och åkte med sin mor och Profetens(S) dotter till Medina.

Han slog också följe med Profeten(S) i Medina. De sågs alltid tillsammans vare sig det var i enslighet eller samling. Profeten(S) gifte bort sin älskade dotter till Imam Ali(A). Då Profeten(S) utnämnde till varenda nära följeslagare en broder, och således delade in dem i par av brödraskap, utnämnde Profeten(S) Imam Ali(A) som sin broder.

Imam Ali(A) närvarade i alla dem krig som Profeten(S) deltog i, förutom kriget Tabuk där Profeten(S) hade utsett honom i hans ställe. Imam Ali(A) drog sig aldrig tillbaka i något krig och vägrade inte någon gång att möta sina motståndare på slagfältet. Han lyssnade alltid på Profetens(S) alla befallningar. Således sade Profeten(S): ”Aldrig kommer Imam Ali(A) att skiljas från sanningen (haqq) och inte heller kommer haqq att skiljas från Imam Ali(A).”

Imam Ali(A) var 33 år gammal vid Profetens(S) bortgång. Även om han var överlägsen och utmärkande i tron bland Profetens(S) följeslagare (sahaba) ville folket inte ha honom som Profetens(S) efterträdare, eftersom han var så ung samt att folk hyste agg gentemot honom på grund av att han hade dödat många av stammarnas mäktigaste krigare. Därför utestängdes Imam Ali(A) från ställningen som folkets ledare och försattes till sitt hem där han försökte vägleda folket. Tjugofem år efter Profetens(S) bortgång och efter att den tredje valde kalifen mördats, önskade folket Imam Alis(A) kalifat.

Imam Ali(A) tillämpade exemplariskt Profetens(S) anda, gällande moral och uppförande, under de fyra år och nio månader som han var vid makten. Hans regering hade ett revolutionerande och omvälvande utseende, där han försökte korrigera och förbättra arbetet. Dessa ändringarna medförde [vissa] nackdelar och skada för några individer, och därför valde vissa, framför allt Aisha, Talha, Zubayr och Mu’awiyah att göra uppror mot Imam Alis(A) styrande styre.

Imam Ali(A) krigade mot Aisha, Talha och Zubayr i närheten av Basra för att släcka detta upprops flammande eld, vilket kom att kallas för Jamal-slaget. Han krigade också mot Mu’awiyah vid gränsen mellan Iraq och Sham (Syrien). Detta slag kallades för slaget vid Siffin. Han krigade även i Nahrawan mot Khawarij, som kom att kallas för slaget vid Nahrawan. Imam Alis(A) försök till att bygga upp det förfallna Islamiska riket övergick till att försvara det mot dess inre motståndare. Slutligen lönnmördades Imam Ali(A) av Ibn Muljim (må Gud förbanna honom), där Imam Ali(A) fick ett svärdslag mot sitt huvud natten till den nittonde under månaden Ramadan. Den tjugoförsta Ramadan lämnade Imam Ali(A) denna värld som en martyr.