Efter att området erövrades av muslimerna så hade Sham sett personer som Khalid Ibn Walid och Mu’awiya Ibn Abu Sufyan som dess härskare. Människorna där hade varken haft förmånen av att ha Profeten(S) närvarande där eller någon ide om följeslagarnas metoder.
De få följeslagare till Profeten(S) som bodde där var separerade från varandra och hade inget inflytande på människornas åsikter i Sham. Som ett resultat av detta så brukade människorna i Sham ta Mu’awiya och hans grupps uppträdande som islamisk uppträdande och eftersom de styrdes av romarriket under så lång tid så såg dem de islamiska metoderna för statsstyre som en rättvisare styre än den forna och därför stödde dem den.
Denna ovetskap var så betydande till den graden att det har återberättats i historiska källor att Saffah, den Abbasidiska kalifen fick en gång besök av några framstående personer från Sham och där sade dem till honom: ”Vid Gud, vi visste inte att Guds Profet hade andra anhöriga än Bani Umayyah som hans arvtagare tills du blev kalif(1)”.
Nu har en sådant område med den ovannämnda bakgrunden blivit ett stridsfält för Imam Sajjad(A) för att agera i sin historiska roll där han försvarar prestationerna i Karbalas event och vägleda människorna mot Gud.
Imam(A) kom som en fånge och detta efter att han hade vittnat till de hemska scenerna i Karbala, till staden Sham medan hans händer och nacke var kedjade(2) enligt historien och eftersom han inte kunde hålla sig kvar på kamelen på grund av sin sjukdom så bands hans fötter tillsammans under kamelens mage(3).
I den här situationen, när fångarna från Karbala gick in i Damaskus så ställde sig en mat mot Imam Sajjad(A) och sade:”
”Tackar Gud som har dödat och förgjort er och räddat människorna från er ondska och hjälpt de troendes mästare – Yazid – att förhärska över er”
Imam Sajjad(A) var tyst tills mannen från Sham hade uttryckt sina känslor. Sedan gick han in i konversationen med följande frågor:
– Har du läst Koranen?
– Ja.
– Har du läst versen: ”O Profet! Säg: Jag ber er inte om någon belöning förutom kärlek till min Ahl al-Bait(4)?
– Ja, det har jag.
– Har du läst versen: ”Och ge de nära släkten deras rättmätiga andel”(5)?
– Ja det har jag.
– Har du läst versen ”Sannerligen vill Allah endast hålla borta orenheten från er, O hushållets folk (Ahl al-Bait) och rena er en grundlig rening”(6)?
– Ja det har jag.
Då sade Imam(A) till mannen: ”O gamle man! Dessa verser har uppenbarats om oss. Vi är de ”nära släkten” och vi är ”de renade Ahl al-Bait”.
Efter att ha hört uttalandet från Imamen(A) så insåg den gamle mannen att vad han hade hört om dessa fångar inte var sant. De är inte utlänningar, snarare är de Profetens(S) barnbarn. Därför skämdes han och sade: ”O Gud! Jag ångrar mig från det hatet jag hade mot dessa. Jag hatar Mohammad och hans familjs fiender(7).”
Genom att undersöka de historiska dokumenten mer så kommer vi att komma över material som gäller situationen i Sham och Imam Sajjads(A) arbete för upplysning.
Till exempel så gick Ibrahim, Talhas son, som då bodde i Sham, för att se fångarna från Karbala när de kom in i staden. När han såg Imam Sajjad(A) så frågade han honom: ”O Ali Ibn Hossein! Vem är vinnare nu?”
I dessa ord hade han en underförstådd antydan till Jamal kriget som hade ägt rum mellan Imam Alis(A) armé och Talha och Zubayr där Talha, Ibrahims fader, hade dött.
Imam Sajjad(A) svarade: ”Jag vill att du skall veta vem vinnaren är, innan du genomför din bön, så recitera Azan och Iqamah (för att höra vilka namn som nämns)(8)”.
Vi kan inse att Imam(A) på ett diskret sätt svarade Ibrahim om att utmaningen är om monoteism och att erkänna Guds enhet, inte om Hashim eller Umayyahs ledarskap(9).
Genom de historiska källornas vittnesmål så stred Imam Sajjad(A) mot ignoransens och orättvisans makt genom att ta de bästa besluten och använda sig av de mest effektiva metoderna(10).
Dessutom kunde han försvara Ashura kulturen och dess bedrift på den mest djupgående sättet och han kunde fortsätta samma väg som epik skaparna från Karbala och göra det evigt i historiens höjd.
(Ovan är ett urval från ”The Life of Ali Ibn al-Hossein(A)” av Dr Seyyed Ja’far Shahidi med mindre förändringar)
Fotnoter:
1. Al-Hafawat al-Naadirah, s. 371- Moruj al-Dhahab, vol. 2, s. 73
2. Amaali Sheikh Saduq, vol. 1, s. 90 – Maqtal Khawarazmi vol. 2, s. 40
3. Naasikh al-Tawaarikh, vol. 3, s. 30
4. Den heliga Koranen, (42:23)
5. Den heliga Koranen, (17:26)
6. Den heliga Koranen, (33:33)
7. Maqtal Khawarazmi vol. 2, s. 61 – Lohuf, s. 74
8. Amaali Sheikh Toosi, s. 677
9. Från Talhas sons uttalande blir det tydligt att några av de framstående personerna bland Muhajirin (immigranterna) och Quraysh inte förstod Islam som den skulle förstås och om vi tvekar på att tänka på dem som människor som stred med Profeten(S) för rikedomar och makt så nådde deras barn inte tron. Hur är det möjligt att tänka på Jamal kriget, erövringen av Mecka och händelsen i Karbala samt Imam Hosseins(A) martyrskap som en seger för Bani Hashim eller Bani Umayyah, och hur är det möjligt att den här personen som en son till en immigrant som inte är från Umayyah stammen belåten med att händelsen i Karbala till skillnad från Badr kriget så blev det Umayyaderna som segrade över Hashimiterna?
10. En av metoderna som användes i avseendet var att klargöra punkterna i åkallelser. En samling av dessa åkallelser finns tillgängligt i samlingen som är känd som ”Sahifa al-Sajjadiyya.