Profeten Mohammad(S) är Islams heliga profet. Han föddes i staden Makka (Mecka) i Arabien år 570. Hans faders namn var Abdullah(RA). Hans moders namn var Amina(RA). När han var 40 år gammal, år 610, blev han(S) utvald av Gud genom en uppenbarelse. Han predikade monoteism och bekämpade alla former av avgudadyrkan.

Profeten(S) var annars en vanlig man av vanlig mänsklig karaktär och mänskliga behov. Men han är – i likhet med alla Guds profeter(A) – fri från synd (Ma’soom). Det betyder att han inte kunde missförstå Guds budskap och inte heller förmedla det felaktigt till människan. Han kan dessutom inte ha agerat på annat sätt än vad budskapet uppmanat honom att göra. Annars skulle förmodligen Islam, och alla andra av Guds budskap, ha förvanskats. Man skulle ha anledning att ifrågasätta det gudomliga ursprunget om en profet skulle missförstå ett budskap eller förvanska det när han predikade. Det skulle man också göra om en profet inte levde efter Guds föreskrifter. Resultatet skulle bli att folket – som ser honom som ett ideal – skulle agera på samma sätt som Profeten(S) istället för på det sätt som Gud har utsett åt människorna.

Profeten(S) var, på grund av sin goda moral, känd som en hederlig man bland sitt folk redan före uppenbarelsen. Efter uppenbarelsen prisade Gud hans moral i sin heliga bok genom att säga: “Och du besitter sannerligen ädla moraliska egenskaper.” [1]

Han var analfabet. Hans analfabetism erbjuder ett bland många bevis för den Heliga Koranens ursprung.

Detta är även ett svar till de som påstår att han skulle ha skrivit Koranen. Bortsett från denna Bok, som fascinerat och fortfarande fascinerar de arabiska lingvisterna med sin välskrivenhet, var Profeten(S) helt oförmögen att läsa eller skriva.

Profeten Mohammad(S) är den siste profeten. Gud kommer inte att sända någon fler profet efter honom. Det budskap profeten förmedlade till mänskligheten har fulländats av Gud och dokumenterats av människorna. Budskapet har inga brister eller någon förvanskning som behöver rättas till. Därför behövs inte heller någon profet.

Profeten Mohammad(S) levde ett mycket enkelt liv. Han avskydde oföretagsamhet och lättja och gjorde i allmänhet allt arbete själv. Han var ju Allahs(SWT) profet, och tusentals följeslagare var alltid beredda att hjälpa honom. Men ändå tyckte han inte om att andra skulle göra arbetet för honom. Han lagade själv sina kläder och skor.

Hans kläder var alltid enkla och rena. Han åt enkel mat. Han tvättade alltid händerna före och efter varje måltid.

Han hade alltid ett leende på läpparna. Han tog alltid emot besökare med glatt humör. Han talade tydligt och respektingivande. Han höll tyst när andra talade. Han skrek inte åt någon och klandrade ingen. Han använde aldrig ett olämpligt språk.

Han ljög inte en enda gång under hela sitt liv. Han var vänlig mot alla och mycket givmild mot de fattiga och nödlidande. Han frågade de sjuka hur de mådde och tröstade dem. Han brydde sig särskilt mycket om människor som var övergivna och föräldralösa. Om en nödlidande människa bad honom om hjälp sa han aldrig nej. Han var gästfri och bjöd sina besökare med glädje på det han hade. Ibland kunde det hända att han gav sin egen mat till gästerna och själv förblev hungrig.

Han var inte bara snäll mot människor utan också mot fåglar och andra djur. Han sade åt sina följeslagare, att om de red på ett djur under en resa så skulle de se till att deras riddjur fick vatten och foder så snart de kommit fram. Han talade också om för dem att inte lasta djuren för tungt. Allah(SWT) sände Profeten Mohammad(S) till världen som en välsignelse för hela skapelsen.

Profeten Mohammads(S) liv är vår bästa förebild

[1] Den Heliga Koranen, Svensk översättning, Qanita Sadiq, (Islamabad 1988), 68:5.