Omfamnad av svärd

Fem årtionden efter att Profeten Mohammad(S) gick bort så ansåg muslimerna som levde i Islams födelseplats, Mecka och Medina, eller även de som levde i regeringens huvudstad så som Damaskus eller Kufa[1], att den blotta lydnaden till kalifen – oavsett vilken karaktär eller värderingar som han innehade – i alla aspekter av deras religion som en obligatorisk kommendering och en princip i religionen. Människor ansåg att en revolt mot en härskare endast skulle försvaga den islamiska nationens enighet och att det skulle resultera i att man hamnar utanför religionens cirkel.

Majoriteten av muslimerna trodde på en absolut underkastelse till auktoritet, oavsett vem som styrde. Deras islamiska ståndpunkt var likt den dåvarande kalifen och ledaren. När det gäller Yazid som exempel så ansåg dem honom vara en legitim islamisk ledare. Men låt oss fundera lite över Yazid. Vad är det för typ av kalif som vi talar om? Den som inte trodde på religionen och som styrdes av sina begär; den som söp, den som bortsåg från alla islamiska handlingar; den som gav order om att döda Profetens(S) barnbarn; den som massakrerade människorna i Medina; den som attackerade Ka’ba med katapulter, detta är endast en del av vad han gjorde. Detta är den typen av kalif som människorna trodde var ett måste att underkasta sig hans vilja.

Detta var Islams ansikte som människorna vittnade från muslimernas kalifer och den store Profetens(S) efterträdare[2]. Som exempel kan nämnas vad Muslim ibn Uqbah (Yazids befälhavare) sade som sista ord i sin dödsbädd efter att ha massakrerat människorna i Medina och plundrat deras egendomar med sin armé, han visade sin ståndpunkt angående kalifen med följande ord: ”O Allah! Det fanns inget behagligare och hjärtligare för mig än att döda människorna i Medina för mitt nästa liv. Om jag hamnar i helvetet efter att gjort detta, då har jag förlorat allt[3]. O min Herre! Om du bestraffar mig efter att jag har varit lydig gentemot din kalifs order, Yazid Ibn Mu’awiya, i dödandet av Medinas folk, då är jag definitivt en förlorare!”[4]

Således kan man observera att muslimernas problem under den tiden inte bara var en tyrannisk ledare som borde ha slängts bort från regeringen och ersatts med en som var rättvis. Snarare var det en mycket djupare fråga. Problemet var förlusten av de sanna islamiska handlingarna och människornas blinda och villkorslösa lydnad till kalifen (oavsett vad han gav order om). Under sådana omständigheter så var den enda lösningen att ändra muslimernas tro och förståelse angående kalifatet och kalifen. Detta skulle ge utrymme för Islam att presenteras ur sin ursprungskälla.

Under en sådan rådande kaos så var den enda personen som kunde genomföra en revolt endast för att återuppliva Profeten Mohammads(S) läror Imam Hossein(A).Imam Hossein(A) var det sista barnbarnet till Profeten Mohammad(S). Muslimerna var medvetna om de otaliga verser som uppenbarats om Imam Hossein(A) och Profeten Mohammads(S) återberättelser om hans roll och dygd. Och Imam Hossein(A) var väl medveten om hans ansvar för att skapa en sådan medvetenhet under en sådan tid. Imam Hossein(A) såg att han hade två val; detta var antingen;

1) Ge trohetseden till Yazid som kalif och erhålla den finansiella förmånerna och den politiska makten.

2) Att resa sig mot Yazid och hans handlingar för att väcka den islamiska nationen från att blint lyda och acceptera en sådan härskares handlingar. På detta sättet skulle inte världen kunna av misstag ta Yazids handlingar och ord som representativt för Islam. Det skulle bli känt att Yazid inte representerar Islam och därför skulle den felaktiga vägen skiljas från Islam. Som ett resultat av detta så skulle Imam Hossein(A) och senare de andra Imamerna att få en möjlighet att återuppbygga de sanna traditionerna från Profeten Mohammad(S).

Hossein ibn Ali(A) valde den andra vägen. Han stod stadigt vid sina värderingar och rörde sig mot det som ett mål tills han nådde det. Som ett resultat av detta så deklarerade han att Yazids ledarskap var ogiltigt på grund av dess fara mot Islam. Som ett svar till de som kritiserade Imam Hosseins(A) handlingar och rekommenderade att Imam Hossein(A) skulle ge sin trohetsed tll Yazid för att erhålla både denna och nästa värld och till honom som menade att Imam Hosseins(A) handling skulle skapa oenighet bland det muslimska samfundet svarade Imam Hossein(A) med följande ord: ”Från och med nu då Yazid har tagit över den muslimska nationen så bör man säga farväl till Islam!”

Och när Abdullah ibn Umar (den andra kalifens son) sade till honom: ”Frukta Allah och skapa inte oenighet bland muslimerna!” svarade Imam Hossein(A): ”Vid Allah! Om jag inte finner någon tillflyktsort i den här världen så kommer jag ändå inte att ge min trohetsed till Yazid son till Muawiya”. Vad han menade med detta var hans avsikt att reformera den muslimska nationen och att visa felaktigheten i Yazids styre; detta var Imam Hosseins(A) slogan och mål och för att uppnå det valde han martyrskapets väg. Detta slogan exemplifieras vackert i poetens ord: ”Om Mohammads religion inte kan räddas på ett annat sätt än med min död, så kom O svärd och ta mig”.

(Ovan är ett urval från ”The Two Schools in Islam”, vol 3: ”The Effect of Hosseins rising in reviving the Prophets Sunnah” av den numera bortlidne Allamah Seyyed Murtaza Askari).

 

Fotnoter:

1) Kufa: Ligger i närheten av dagens Bagdad; Sham: Dagens Damaskus.

2) Regeringen brukade kalla kalifen för ”Allahs kalif”.

3) Tarikh ibn Kathir, vol 8, s. 225.

4) Tarikh Yaqubi, vol 2, s. 251