Misslyckad bedrägeri

Ahl al-Baits(A) fiender har alltid letat efter ett fel, misstag eller vanskötsel i deras uppträdande eller uttalanden så att de kan missbruka det för att ruinera Ahl al-Baits(A) position bland folket. För att uppnå detta mål så gjorde de mer än sitt bästa och flera ansträngningar då de tog varje tillfälle i akt för att vanära Ahl al-Baits(A) meriter. Anklagelser, beskyllningar, påståenden och även  glåpord och förolämpningar användes och det är endast exempel på den orättvisa behandling som Ahl al-Baits(A) utsattes för av dessa personer. Dock blev utgången för deras ansträngningar oftast annorlunda.
En dag gick en grupp bestående av Mu’awiyahs vänner och ministrar till honom och sade: ”Hassan Ibn Ali återupplivar sin faders namn under olika tillfällen och människorna accepterar det han säger. En stor grupp av människor har samlats kring honom och han är på väg att uppnå en position som han inte förtjänar! Situationen håller på att bli värre. Så vi skulle önska att du bjuder in honom hit så att vi kan anklaga honom, förolämpa honom, anklaga honom och tvinga honom att erkänna.”
Mu’awiyah vägrade att göra så och svarade: ”Jag har aldrig suttit med Hassan Ibn Ali utan att vara rädd för hans kunskap och jag har alltid fruktat hans hämnd. Han är den mest vältaliga bland Bani Hashim. Utöver det så bör ni komma ihåg att ingen kan anklaga Ahl al-Bait(A) eller finna något fel i dem.”
Trots detta insisterade Mu’awiyahs följeslagare på sitt ord. Till slut gick Mu’awiyah med på att skicka en budbärare efter Imam Hassan(A) och bjuda in honom till palatset. När Imamen(A) fick budet så sökte han skydd hos Allah(Swt) och sade: ”
”O Herre! Jag söker skydd hos Dig från ondskan hos dessa persooner och jag ber Dig att vända deras ondska mot dem själva. Jag har hopp i Ditt stöd för att vanära dem. So ta bort deras skada på det sättet och på den tidpunkten som Du vill.”
Imam Hassan(A) gick sedan till samlingen hos Mu’awiyah och hans följeslagare. Mu’awiyah respekterade Imamen(A), vördade honom och gav honom en plats bredvid sig. Vid den här tidpunkten kom Mu’awiyahs följeslagare in till samlingen och förolämpade Imam Hassan(A) och hans far, Amir al-Momenin(A), genom att anklaga dem: ”Du orsakade oro i samfundet och orsakade också problem åt människorna. Du har inte fått något visdom eller intellekt som finns bland Quraish. Ni två är långt bort från rättvisa och ärlighet. Det var din fader som förgiftade den första kalifen. Faktum är att ni två är ansvariga för mordet på alla tre kalifer.
Innan Profetens(S) bortgång så var ni ute efter era personliga vinster. Ni hade planer på att lönnmörda Profeten(S) men han informerades om detta och räddade sitt eget liv!”
När de var färdiga påbörjade Imam Hassan(A) sitt tal. Han tackade först Allah(Swt), prisade Honom och prisade även sin morfar – Profeten Mohammad(S). Sedan sade han: ”O Mu’awiyah! Dessa människor har inte förolämpat mig, snarare har du förolämpat mig eftersom det är välkänt att du har en dålig moral och ondskan är djupt inrotad i din karaktär. Du uttrycker fientlighet mot Profeten(S) och hans familj och du förtrycker oss kontinuerligt. Vet du om att personen som du förolämpade har bett mot både Qiblah(1)? Ali(A) är den första mannen som trodde på Profeten(S) och han bar Profetens(S) flagga under kriget i Badr. Profeten(S) var nöjd med honom under alla strider. Amir al-Momenin(A) var personen som sov i Profetens(S) säng så att han kunde undgå de otroende. Så Allah(Swt) sade om honom: ”Det finns också den människa som är beredd att offra sig själv för att vinna Guds välbehag. ”(2)
Allah(Swt) har också sagt om honom: ”Era förmyndare är inga andra än Gud och Hans Sändebud och de troende – de som förrättar bönen och betalar allmoseskatten medan de böjer rygg och knän [inför Gud].”(3)
Och Profeten(S) sade följande om honom: ”Din position till mig är likt den som Aron hade till Moses och du är min bror i den här världen och i nästa värld.”
Under Ghadir dagen lyfte Profeten(S) min faders hand och sade: ”O Allah! Var vän till den som är hans vän och var fiende till till hans fiender. O Allah! Låt inte de som tar Ali(A) som deras fiende slå sig till ro i den här världen och res inte deras själar till himlen, placera de snarare i den lägsta platsen av Helvetet.”
Sedan tilltalade Imam Hassan(A) Mu’awiyahs följeslagare, nämligen Amr Ibn al-‘As, Walid, Uqbah och Mughirah med ett tydligt budskap där han påminde dem om deras onda handlingar och förkastandet av de gudomliga reglerna genom att säga: ”O ni som har samlats här! Ståta inte över oss med det kungadöme som ni har uppnått och ni bör veta att Allah(Swt) säger: ”Och när Vi önskar att förgöra ett folk i en stad gör Vi de tygellösa bland de som deras härskare, så att de överträder däri och blir värdiga bestraffning, sedan förgör Vi det med fullständig förstörelse.”(4)
Imam Hassan(A) ställde sig sedan upp, skakade sina kläder och lämnade samlingen.
Vid det ögonblicket vände sig Mu’awiyah till sina följeslagare och sade: ”Jag sade till er innan han kom att ni inte skulle kunna stå emot honom ändå övertalade ni mig att göra detta. Jag svär vid Gud att Hassan Ibn Ali lämnade inte den här platsen förutom då mörkret tog över den här platsen. Res er och ge er av! Sannerligen förnedrades och förödmjukades ni av Gud.”
Även om Ahl al-Baits(A) fiender blåste mot ljuset av deras meriter för att släcka det så blev det snarare som så att ljuset från Ahl al-Baits(A) meriter blev ljusare och mer upplysta för folket. Om de ändå hade dragit nytta av detta ljus och upplyst deras mörka stigar med det.
(Ovan är taget från ”Ihtijaj” av Ahmad Ibn Ali Tabarsi)
Fotnoter:
1. Muslimerna brukade be mot Jerusalem innan Qibla ändrades till Ka’ba. Efter att uppenbarelsen kom till Profeten(S) angående denna fråga så ändrades Qibla mot Ka’ba från Jerusalem. Det faktum att Imam Ali(A) hade bett mot två Qibla avslöjar hans företräde i tron på Islam jämfört med resten av följeslagarna.
2. Den heliga Koranen [2:207]
3. Den heliga Koranen [5:55]
4. Den heliga Koranen [17:16]