Det faktum att Profeten(S) valde att återvända till Medina för att tillbringa resten av sitt liv där ger en bild av hans goda moral. Profeten(S) ville inte överge det folk som så uppriktigt trodde på honom och som hade försvarat hans tro mot de otrogna.
Islam hade förutom det viktiga moraliska budskapet även haft stora framgångar i Medina på det politiska, militära – och administrativa planet. Åtta år av Islamiskt styre i Medina hade gjort staden till ett engagerande centrum som utstrålade förtröstan och hopp för människor i hela Arabien.Människor reste till Medina för att få möta Profeten(S) och lära känna den nya tron. De kunde fråga Profeten(S) om Islam och vilka lösningar den nya religionen kunde erbjuda kring deras vardagliga problem. Profeten(S) brukade alltid bemöta de med vänlighet, och han talade till dem med korta och kärnfulla meningar som de kunde förstå. Han lyssnade alltid utan att avbryta.

De brukade fråga hur man skulle göra för att underkasta sig Islam och Profeten(S) svarade: “Säg: det finns ingen Gud utom Allah och Mohammad är hans budbärare.” Profeten(S) sa också att de måste tro på ett liv efter detta och på den dagen som skall komma då Gud belönar sina dyrkare med det de förtjänar. De måste be till Gud fem gånger om dagen och fasta från gryning till solnedgång under en hel månad varje år. De måste utföra en pilgrimsfärd till Ka’ba i Mecka under sin livstid och de skall skänka en del av sina tillgångar till de fattiga, men ifall de inte hade möjligheten att göra detta skulle de veta att:
”Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära” [den heliga Koranen 2:286]

Profeten(S) brukade tala om för dem att en god muslim är den som gör det som är gott och förbjuder det som är ont och oanständigt. En god muslim är också den som tävlar med andra i att utföra goda gärningar.
”Råd oss då, du som är Guds budbärare, hur ska vi leva?”, bad de som lyssnade [till Profeten(S)]. Profeten Mohammad(S) brukade då läsa upp flera råd och [hålla] lektioner utifrån den heliga boken Koranen:
”De troende är bröder. Försona därför två bröder [som är oense] (…)TROENDE! Män skall inte göra narr av andra män – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn (…) Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg.” [den heliga Koranen 49:10-12]

Profeten(S) brukade framhålla för dem att alla människor är jämbördiga, att det inte finns någon skillnad mellan vita, svarta eller gula. Han sa att Gud hade avskaffat grunderna för stolthet och självförhärligande som byggde på släktskap eller börd. Alla människor härstammar från profeten Adam(A) och Adam(A) skapades av jord och stoft. Den bäste människan är den som avhåller sig från synd och olydnad av Islams lära. “En stolt och ärofull stamtavla är till ingen nytta hos en person som inte utför sin plikt. Alla människor har i det förflutna varit jämlikar och de är jämlikar nu också – likt en kams tänder.” Profeten Mohammad(S) sa också: “Jag har sänts till alla människor, röda, svarta, och vita. Gud säger i sin heliga bok: ’VI HAR sänt dig [Muhammad, inte bara till ditt eget folk utan] till hela mänskligheten, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare.’” [den heliga Koranen 34:28]

 

“Hur ska vi döma? Hur ska man styra? Hur ska man belöna och hur ska man straffa?” – det var några av dem frågor de ställde om hur de skulle leva efter det att de dem har återvänt till sina stammar. Profeten(S) brukade tala om för dem att Islam inte är en religion vars budskap bara är till för att reglera förhållandet mellan individen och hans Gud; Profeten(S) sa att Islams budskap också kunde organisera relationerna mellan individen och samhället.

Samhället ska styras i överensstämmelse med Guds lagar och Allah(SWT) befaller att man dömer med rättvisa när man dömer mellan människor. De som tror och följer Guds påbud är de som kommer att belönas på Domedagen: “Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den sanning som du har fått ta emot.” [den heliga Koranen 5:48]
En del av besökarna brukade berätta för Profeten(S) att de var förtryckta och inte kunde försvara sig mot tyrannerna i sitt hemland. De undrade om Gud kunde hjälpa dem. Profeten(S) brukade säga till dem att de måste [först] börja försöka göra något åt det. Han sa till dem att Gud inte ingrep för ett folk innan de själva försökte förändra det som var fel – ”Om ni ger Gud er hjälp skall Han öka [er styrka] och göra er stadiga på foten.” [den heliga Koranen 47:8]

Eftersom de var vana vid att behandla kvinnorna illa sa Islams Profet(S) till dem: “Den bäste bland er är den som behandlar sin hustru bäst.”

Han brukade tala om för dem att Islam inte gör någon skillnad mellan de ärbara, plikttrogna männen och kvinnorna som besitter samma egenskaper. Kvinnorna skulle ha rätten att äga och sälja egendom, ärva, söka kunskap och etablera sig i ett lagligt yrke. Den mest hedervärda är den som utför sin plikt och sina skyldigheter på bästa sätt, vare sig det gäller en man eller en kvinna. “Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, (…) Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast.” [den heliga Koranen 49:13]
“Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad – ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt].” [den heliga Koranen 3:195]

Förutom att Profeten(S) gav dem dessa lärdomar brukade även hans uppförande och sätt att bemöta människor på göra ett stort intryck på besökarna i Medina. Ibland när människor begärde att få tala med honom, kunde han genomföra sina rituella böner mycket kort för att i stället ägna sin uppmärksamhet åt folkets behov och frågor. Det var mycket viktigt för honom att kunna vara människorna till hjälp. Han behandlade alla med respekt och såg ära och ädelhet relaterade till tron, istället för rikedom och sociala ställningar.
Han var ointresserad av lyx och överflöd och var heller inte intresserad av att sitta i högsätet när de församlades. Oavsett var än han trädde in slog han sig alltid ned på den första lediga platsen han såg, utan att bekymra sig om den var bra eller dålig; trots att han var Guds budbärare och en politisk ledare levde han ett väldigt enkelt liv. Han såg så pass oansenlig ut att när någon som inte kände honom ville tala med honom var personen i fråga tvungen att fråga de församlade vem av dem som var Profeten(S).

En kort tid efter Profetens(S) återkomst till Medina hade nästan hela Arabien underkastat sig Islam.